Oskar Lindberg (1887-1955)
Oskar Fredrik Lindberg föddes 23 februari 1887 i Gagnef och avled 10 april 1955 i Stockholm. Han var tonsättare, organist och dirigent. Studier vid Musikkonservatoriet 1903–11, organist i Trefaldighetskyrkan i Stockholm 1906–14 och Engelbrektskyrkan 1914–55. Lärare i harmonilära vid Kungl. Musikkonservatoriet 1919–52 (professor 1936). Dirigent för Stockholms akademiska orkesterförening från 1922. Lindberg var en av stiftarna av Föreningen Svenska tonsättare. Hans omfattande produktion innehåller praktiskt taget alla verktyper utom solokonserter och baletter. Till de mest kända hör Gammal fäbodpsalm och körsången ”Pingst”. Ledamot av Kungl. Musikaliska akademien 1926. Tilldelad Litteris et artibus 1932.
Uppväxt och studieår
Oskar Lindberg var dalkarl, född i Gagnef 23 februari 1887 som femte barnet i en syskonskara på elva, varav tio överlevde småbarnsåren. Fadern Per Lindberg var folkskollärare, från modern Kerstin härstammade den musikaliska ådran. Flera i den stora syskonflocken skulle utbilda till yrken som lärare och präst.
Oskar Lindberg började redan i unga år att spela orgel i Gagnefs kyrka. Nästan lika ung inledde han sitt komponerande. Han fick tillfälle att studera musikämnen för Ulrik Cederberg som var en aktad organist i Falu Kristine kyrka, därtill musiklärare vid stadens läroverk. 1903, sexton år gammal, sökte Lindberg till Musikkonservatoriet i Stockholm, kom in och fick där Ernst Ellberg som lärare i komposition och August Lagergren i orgelspel. Våren 1906 erövrade han organistexamen och började snart arbeta som organist och körledare i Trefaldighetskyrkan på Majorsgatan i Stockholm − kyrkan tillhörde en metodistförsamling. 1908 avlade han kyrkosångarexamen, senare samma år musiklärarexamen. Från 1909 till 1911 tog han lektioner i komposition av Andreas Hallén.
Oskar Lindberg komponerade flitigt under sin studietid. Den egentliga debuten som tonsättare skedde med sviten Tre dalmålningar (op. 1) som han skrev under Ellbergs överinseende. Verket uppfördes 1908 av konservatoriets elevorkester med den unge tonsättaren på dirigentpulten. Sånger, några kammarmusikaliska verk och ett orgelstycke tillhör också hans kompositioner från konservatorieåren. 1909 lockades han att skriva musik till Jeanna Oterdahls sångspel De sjungande löven (op. 6) − uruppförandet av detta musikdramatiska verk för barn skedde 1913. 1909 skrev han också en konsertuvertyr (Ess-dur) för orkester, den första av tre av sin sort. Det är påfallande att Oskar Lindberg redan från början skrev musik i vitt skilda verktyper. Det är lika tydligt att han tidigt fann sin stil, ett komponerade som vilade på en kombination av otvungen melodik och avancerad kromatik som ständig färgar om den musikaliska satsen.
Etablering som musiklärare och organist
Sin första anställning som musiklärare fick Oskar Lindberg 1910 med en termins vikariat i Västerås läroverk. Senare samma år anställdes han vid Palmgrenska samskolan i Stockholm, en tjänst han innehade till 1920. Ur Lindbergs penna flödade hela tiden verk, bland annat sångerna ”Adagio”, ”Sommarkväll” (båda för röst och orkester) samt ”Bekransa mig” (röst och piano). 1911 skrev han en körsång till Oskar Levertins dikt ”Pingst”, en komposition som snart skulle bli ett verkligt repertoarverk, uppskattad för sin lågmälda expressivitet och sin raffinerade harmonik. 1928 instrumenterade han sången för stråkorkester: ”Adagio”.
En för Lindberg ny verktyp, den symfoniska dikten, utgjorde Vildmark (op. 10) som tillkom 1912. Verket skrevs för stor orkester och uruppfördes samma år av Kungl. Hovkapellet under tonsättarens ledning. 1913 tillbringade Lindberg ett halvår vid musikkonservatoriet i Sondershausen, en liten stad i Thüringen. Vistelsen innehöll huvudsakligen studier i dirigering. Under detta besök tillkom den övervägande dansanta Festpolonäs (op. 13) och den stämningsfyllda symfoniska dikten Florez och Blanzeflor (op. 12), båda skrivna för orkester. Bevisligen musikaliskt stärkt av vistelsen påbörjade Lindberg arbetet med en symfoni (op. 16) som skulle komma att få fyra satser och blev färdig tre år senare. Fastän den bemöttes positivt vid uruppförandet av Konsertföreningen den 25 oktober 1917, återkom han inte till denna prestigefyllda verktyp.
Så här långt ser Oskar Lindberg ut att sikta på en bana som tonsättare och dirigent. Men man måste i så fall komma ihåg att yrkesorkestrarna i den tidens Sverige var få och att tonsättarna inte hade rätt till ersättning när deras verk framfördes. Det är därför logiskt att Lindberg sökte ett fast arbete, men också att han engagerade sig för att organisera landets tonsättare i syfte att skapa grund för skydd av tonsättares verk.
Organist i Engelbrektskyrkan
1914 tillträdde Oskar Lindberg tjänsten som organist i Engelbrektskyrkan i centrala Stockholm, då alldeles nybyggd. Han skulle bli kvar där i inte mindre än 41 år. Även om orgelspelet stod i centrum fick Lindberg också leda körer. Till verksamheten i denna kyrka skrev han under åren mängder med verk: körsånger, orgelverk, solosånger, kantater etcetera. Han komponerade både verk som var tänkta för ett närliggande tillfälle och verk som föddes utan tanke på en särskild situation. I praktiken anställde församlingen lika mycket en kyrkoinriktad tonsättare som en musiker framför orgelns spelbord.
I samma veva som Lindberg tillträdde tjänsten deltog han i ett försök att bilda en sammanslutning för tonsättare i Sverige. Försöket gick emellertid om intet. Fyra år senare togs nästa initiativ i samma ärende, också med Lindberg som en av de tillskyndande. Denna gång kunde man bilda Föreningen Svenska tonsättare (FST) – Lindberg valdes till skattmästare i den första styrelsen. Strax därefter antogs en lag som gav skydd åt tonsättares verk. Därmed kunde Oskar Lindberg och hans kolleger räkna med ekonomisk ersättning, när deras verk framfördes.
Fastän tjänsten i Engelbrektskyrkan krävde mycket, fortsatte Oskar Lindberg att komponera vid sidan av sitt avlönade arbete. 1916 skrev han sången ”Jungfru Maria” (op. 15) till Erik Axel Karlfeldts kända dikt. Väl värda att nämnas är sångsamlingarna för barn, Lyckans land 1−3 (1920, 1923 och 1934) som inte bara fick stor spridning, utan också ledde in Lindberg på visskapandet, något som i förlängningen skulle föra honom till tonsättning av psalmmelodier. Det första häftets första visa, som också gav namn åt samlingarna, är barnkammarklassikern ”Lyckans land” (”Vid en väg, på en sten”).
Giftermål
1921 gifte sig Lindberg med Frida Wiklund, som visserligen bodde i Stockholm, men vars föräldrar härstammade från Ål, grannsocken till Lindbergs Gagnef. Med giftermålet fick paret Lindberg tillgång till Wiklunds fäbodställe på Knippboberget i Ål (Insjön). I ”buan”, som familjen kallade gården, skapade sig Lindbergs ett älskat sommarviste. Den händige familjefadern timrade bland annat upp en särskild orgelstuga, där han byggde in en fullskalig sommarorgel, vid vilken han under årens lopp skrev åtskilliga kompositioner. Den i särklass mest kända, Gammal fäbodpsalm (ursprungligen En gammal dalakoral), komponerade han under semestern 1936. Kompositionen uruppfördes den 14 augusti detta år i en direktsändning som dåvarande Radiotjänst gjorde från Lindbergs gård. Under många år har verket varit landets vanligaste begravningsmusik.
Stockholms akademiska orkesterförening grundades 1922 och hade redan från starten Oskar Lindberg som ledare − han skulle stanna i den funktionen till 1955. Orkesterns huvuduppgift var att förgylla akademiska högtider vid huvudstadens lärosäten. För denna ensemble skrev också Lindberg musik, bland annat kantaterna Stockholm (op. 33, 1930) och Alma Mater Holmiensis (1930), båda med text av Tor Hedberg. Hans Festpolonäs kom till användning vid många promotionshögtider.
Under en kortare period dirigerade Oskar Lindberg Musikföreningen i Stockholm som vid denna tid var en kör. Ensemblen medverkade tillsammans med Hovkapellet och fyra sångsolister vid uruppförandet av Lindbergs Requiem (op. 21) i Musikaliska akademiens stora sal den 27 november 1923. På pulten stod Victor Wiklund. Kompositionsarbetet inleddes 1921 och utfördes till stor del sommartid på ”buan”. Verket som innehåller de traditionella mässatserna, fastän delvis grupperade, fick huvudsakligen goda omdömen. Tonsättarkollegan Moses Pergament skrev i Svenska Dagbladet: ”Orkestersatsen var fyllig och välklingande och intresserade ofta alldeles särskilt genom en viss polyfon självständighet i förhållande till den vokala satsen.” I detta stort anlagda verk kunde Lindberg använda hela bredden i sitt kunnande – sin erfarenhet av komponerande i stora former, sin instrumentationsskicklighet, sin goda kännedom om kören som instrument och sin djupa förtrogenhet med kyrkans musikaliska traditioner.
Anställning vid Musikkonservatoriet
Oskar Lindberg vikarierade från 1919 som lärare i harmonilära vid Musikkonservatoriet, ordinarie läraren Otto Olsson vikarierade i sin tur för den sjuklige läraren i orgelspel, Gustav Hägg. Efter den sistnämndes bortgång 1925 blev Otto Olsson innehavare av lärartjänsten i orgelspel och Lindberg ordinarie lärare i harmonilära. Undervisningen vid konservatoriet skulle Lindberg behålla ända till 1952 och därmed prägla flera generationer av musikstuderande.
Parallellt med de båda tjänsterna − i Engelbrektskyrkan och vid Musikkonservatoriet − fortsatte Lindberg oförtrutet att komponera. Bland verken för hans huvudinstrument orgeln − inalles ett trettiotal i den sammanställda verkförteckningen − kan nämnas den fyrsatsiga Orgelsonat i g-moll (op. 23) som tillkom sommaren 1924. Inte utan inspiration från den franska orgelskolan äger sonaten en symfonisk karaktär och en dimension som vittnar om en ambition att ge ett betydande bidrag till den svenska orgellitteraturen. Verket spelas mycket riktigt regelbundet än i dag.
1925 komponerade han En liten dalarapsodi för orkester (op. 27), en komposition som i tiden ligger mellan Helena Munktells Dalsvit (1916) och Hugo Alfvéns Dalarapsodi (1932). Två år senare tillkom Två stycken för stråkorkester (op. 31), vilken skrevs mitt under arbetet med en pianokvartett (op. 29) i tre satser. Det sistnämnda verket fick sitt uruppförande den 30 januari 1930 i Konserthusets lilla sal. Lindbergs arbetskapacitet var det uppenbarligen inget fel med, även om mycket komponerande var förlagt till ledigheterna på ”buan”. Den saken understryks ytterligare av att det fortlöpande rann verk ur hans penna, bland annat kantaten Adventus Ansgarii (1930, text av Hugo Tigerschiöld) till invigningen av Ansgarskapellet på Björkö, rapsodin Per Spelman han spelte (1930, op. 32) som bidrag till Radiotjänsts tävling om radioegna orkesterverk, tondikten Hemifrån (1932, op. 34) och Leksandssvit (1935, op. 41), ursprungligen skriven för stråkorkester, senare ominstrumenterad för stor orkester. Det sistnämnda verket förekommer då och då i konsertprogrammen.
Två stora uppgifter
1930-talets andra hälft var fylld av två verkligt omfattande kompositionsuppgifter, operan Fredlös (op. 48) och en synnerligen aktiv medverkan i den grupp som förberedde en ny koralbok. Redan skillnaden mellan dessa krävande uppgifter visar bredden i tonsättaren Oskar Lindbergs värv.
Librettot till Fredlös baseras på Selma Lagerlöfs novell ”De fågelfrie” i samlingen Osynliga länkar från 1894. Det skrevs av den tyske författaren och operaregissören Fritz Tutenberg som med goda kontakter i svenskt musikliv också skrev libretton till operor av Albert Henneberg (Inka, Det jäser i Småland) och Kurt Atterberg (Fanal), dessutom översatte tre av Natanael Bergs operor till tyska (Birgitta, Engelbrekt och Genoveva). Tutenbergs text översattes till svenska av Ragnar Hyltén-Cavallius som även regisserade uppsättningen på Stockholmsoperan. Handlingen är förlagd till svensk medeltid, lokaliserad till gränsen mellan Bohuslän och Västergötland. I centrum står storbonden Berg Rese som åtrår släktingen Unn. I det drama som växer fram dödar Berg Rese i vredesmod en munk från det närbelägna klostret Dragsmark och blir förklarad fredlös.
Idén till operan hade Oskar Lindberg redan 1928, då han kontaktade Selma Lagerlöf för att få tillåtelse att överföra novellen till scenen. Det egentliga kompositionsarbetet inleddes sommaren 1936 och kunde efter flera avbrott för den kommande koralbokens skull avslutas först i januari 1943. Den 25 november 1943 hade verket premiär med operans främsta sångare i de ledande rollerna. Uppsättningen var en del av FST:s 25-årsfirande. Recensenterna var övervägande positiva − tidsandan bidrog onekligen till att ämnesval och infogade bitar av svensk folkmusik rönte uppskattning. En sakkunnig bedömare från senare år, Lennart Hedwall, hävdar att ”den nationellt patetiska tonen är övertygande och dramatiskt verkningsfull”. Sju föreställningar genomfördes. Lindbergs opera har sedan dess inte gått över scenen.
1936 utsågs Oskar Lindberg till medlem i den kommitté som på statsrådet Arthur Engbergs uppdrag skulle arbeta fram ett förslag till ny koralbok. Det existerade då en provisorisk koralbok som antagits 1921. Kommittén arbetade parallellt med framväxten av en ny psalmbok. Oskar Lindberg lade ner ett stort engagemang i detta uppdrag som förvisso passade honom väl. Som meriter hade han både lång erfarenhet som kyrkomusiker och stor vana vid kompositionsuppdrag. Han hade dessutom tidigare skrivit melodier till psalmtexter. Förutom medverkan i det egentliga kommittéarbete komponerade Lindberg en rad melodier, varav många inflöt i den koralbok som stadfästes 1939. Till Lindbergs koralskapelser med lång livslängd hör bland annat ”Bed för mig, Herre kär”, ”Du öppnar, o evige Fader”, ”Herre, jag vill bida”, ”I öster stiger solen opp” och ”Jag lyfter ögat” − samtliga finns i den nu gällande psalmboken från 1986. Som en förlängning på koralboksuppdraget deltog Lindberg aktivt i den så kallade liturgisk-musikaliska kommittén 1941–44.
De sista åren
Oskar Lindbergs sista större verk blev tondikten Gesunda (op. 54) som tillkom 1946−47. Som många andra större orkesterverk av Lindbergs hand anknöt denna skapelse till hans eget Dalarna. Gesundaberget, inom Sollerö socken, kunde familjen Lindberg sikta från sitt högt belägna sommarviste. Men det hör också till verkets bakgrund att Sveriges första spelmanstävling, initierad av Anders Zorn, hölls 1906 vid foten av detta berg.
Arbetsmänniskan Oskar Lindberg fortsatte år efter år sin gärning med oförminskad kraft. Tjänsterna i Engelbrektskyrkan och vid Musikhögskolan borde ha slukat hans kapacitet, men han förmådde därutöver leda Stockholms akademiska orkesterförening, engagera sig i ordenssammanhang, delta i styrelser, vara sakkunnig vid orgelbyggen − och dessutom ständigt vara sysselsatt med kompositionsuppdrag. Ytterligare verksamheter skulle kunna nämnas.
Efter ett sällsynt välfyllt livsverk avled Oskar Lindberg den 10 april 1955 i Stockholm.
Kompositionsstil
Som redan nämnts fann Oskar Lindberg tidigt sin roll som tonsättare – och sin stilistiska inriktning. Han behöll båda delarna under hela sin verksamma tid, trots att musikaliska moden successivt förändrade den omgivning som han verkade i. Med en förenklad men ändå talande rubrik kan hans musik hänföras till senromantiken. Den etiketteringen anger att hans verk hämtat sin näring ur den musikaliska jordmån som han präglades av under studieåren. Samtidigt berättar rubriken att Oskar Lindberg inte berördes av den framväxande modernismen som han trots allt fick uppleva under ganska många år. Han tog inte heller nämnvärda intryck av nysakligheten − som tonsättare, vill säga. Den orgelrörelse som nysakligheten bar med sig kom han att omfatta som förslagsställare och kontrollant vid orgelbyggen och -renoveringar.
Folkmusiken från Dalarna brukar alltid framhållas som en av Lindbergs inspirationskällor. Det är sant att upptecknade visor och låtar regelbundet återkommer i hans kompositioner. Ibland består hans folkmusikinspirerade verk helt enkelt av arrangemang − körsånger som ”Och flickan hon går i ringen” (1923) och ”Dalvisa” (1949), orgelstycken som En gammal psalmmelodi från Mora (1935) och Gammal fäbodpsalm (1936) är sådana exempel. Men Oskar Lindberg kunde också väva in upptecknad folkmusik i större kompositionsformer, där det inlånade stoffet lockade honom till vidare bearbetning. Till och med i operan Fredlös förekommer sådana utvecklade lån. Även om det inte vållar några svårigheter att finna folkmusikinspiration i Oskar Lindbergs verk, innebär en betoning av hans folkmusikanknytning ändå att hans tonsättargärning reduceras. Han skrev först och främst musik i en samtida stil, precis som många av hans generationskolleger inom och utom Sverige.
Folkmusikanknytningen har vidare lett till att Oskar Lindberg som tonsättare ansetts ha ett nationellt patos. Etiketten ”nationalromantiker” ligger nära till hands. Men Lindberg var inte särskilt nationellt inriktad. Hans grundläggande kompositionsstil är tvärtom internationell, med trådar till namn som Brahms, Sibelius och Rachmaninov. Vad gäller hans större orgelverk finns tydlig inspiration i den franska orgelskolan.
En egenhet hos honom som kompositör är ett allvarligt etos som präglar flertalet verk, en hållning som verkar utgå från hans personlighet. Den stämningen återfinns bland annat i Pingst, i Florez och Blanzeflor och varför inte i Gammal fäbodpsalm.
Fastän långt ifrån ensam i sin generation att utnyttja harmonikens närmast outtömliga möjligheter, måste Lindbergs mästerliga behandling av samklanger påtalas som ytterligare ett karakteristiskt drag i hans kompositioner. Konservatorieläraren Lindberg var inte för inte en uppskattad vägvisare i harmonikens universum. Hans satser är fyllda av sofistikerade lösningar på harmoniska problem.
Gunnar Ternhag © 2016
Skrifter av tonsättaren
Lindberg, Oskar & Gustaf Brandt: För andakt och högtid i skolan, Stockholm: Norra Realläroverket, 1922.
Lindberg, Oskar, David Wikander & Henry Weman: Den gleerupska koralboken kontra den svenska koralboken, Stockholm: Westerberg, 1940.
"Om koraler och koralsång", i: Julbok för Västerås stift, vol. 36, 1941, Västerås, s. 101−110.
Lindberg, Oskar, Henry Weman & David Wikander (red.): Koralbok för skola och hem i enlighet med den av Konungen år 1939 gillade och stadfästa normalupplagan, Stockholm: Diakonistyrelsen, 1945.
"Koraler, spelmän och låtar", i: Gagnef och Mockfjärd - en hembygdsbok, 1952, s. 117-136
Bibliografi
Brodin, Gereon: "Oskar Lindberg", i: Sohlmans musiklexikon, vol. 4, Stockholm: Sohlman, 1977, s. 322−323.
Edholm, Dag: ”Kring Oskar Lindbergs hemorglar i Insjön och bygdeorgelbyggeriet i Dalarna under 1800-talet”, Orgelforum, vol. 15, nr 3, 1993, s. 6−11
−−−: S:ta Cecilias tjänare: om kyrkomusikens utövare i Stockholm under fem århundraden, Sköndal: Edward Vincents orgelstiftelse, 2002, s. 97f.
Gustafsson, Ralph: ”Oskar Lindberg: liv, verk och orglar”, Orgelforum, vol. 18, nr 1, 1997, s. 32−38.
−−−: ”Förnyare av kyrkomusiken”, Kyrkomusikernas tidning, vol. 63, nr 12, 1997, s. 8−9.
Hansson, Sten: Det praktiska tonsätteriets historia − Föreningen Svenska tonsättare genom 75 år, Stockholm: Edition Reimers, 1993, s. 12ff.
Hedwall, Lennart: "Lindberg, Oskar F", i: Svenskt biografiskt lexikon, Stockholm: Svenskt biografiskt lexikon, 1980−81.
−−−: Den svenska symfonin, Stockholm: AWE/Gebers, 1983, s. 270−272.
−−−: ”3 x Dalarapsodi”, i: Alfvéniana, vol. 1, 1997, s. 3−9.
Källén, Birger: ”Oskar Lindberg och en fäbodpsalm”, i Årsskrift / Samfundet för unison sång, 1988, s. 3−5.
Lööw, Anton: Oskar Lindberg: Ett musikerporträtt. Leksand, 1955.
Malmborg, H: "Oskar Lindberg, "Mitt lands" kompositör", Sångartidningen, nr 2 1946.
Mangård, Carl: ”Mellan Engelbrektskyrkan och buan”, Vestmanlands läns tidning, 1949, julnummer, s. 4−5.
Morales, Olallo: "En karsk dalkarl", Röster i radio, nr 9 1947.
Olson, Daniel: "Oskar Lindberg", Vår sång, 1947.
Percy, Gösta: "Oskar Lindberg in memoriam", Musikrevy, nr 3 1955.
Sandin, Bo Harry: Oskar Lindberg − en Guds spelman. En monografi. Björbo: Notex produktion, 2000.
Seymer, William: "Oskar Lindberg", i: Svenska män och kvinnor, vol. 4, s. 619, Stockholm: Bonnier, 1948
Therstam, Stefan: ”Engelbrektskyrkans orglar under Oskar Lindbergs organisttid 1914-55”, Orgelforum, nr 3 2007, s. 18−22.
Uddén, A: "Mas och spelman", Röster i radio, nr 47 1945.
Weman, Henry: "Oskar Lindberg 60 år", Kyrkomusikernas tidning, nr 2 1947.
Åhlén, David: "Oskar Lindberg — en Guds spelman", Vår sång, 1947.
−−−: ”En kyrkomusikers minnen”, 1969, opubl.
Källor
Kungl. Biblioteket, Scenkonstmuseet Stockholm, Sibeliusmuseum Åbo, Musik- och teaterbiblioteket, Uppsala universitetsbibliotek.
Verköversikt
3 konsertouvertyrer för orkester, 3 Dalmåningar för orkester, Dance caractéristique för orkester, 5 symfoniska dikter (Vildmark, Florez och Blanzeflor, Från de stora skogarna, Hemifrån, Gesunda), rapsodier för orkester, sviter för orkester, 2 stycken för stråkorkester, ytterligare mindre verk för orkester, Pianokvartett d-moll, flera verk för violin och piano, verk för piano, verk för orgel, sånger med piano, sånger med orgel, psalmer, minst 12 verk för soloröst och orkester, minst 13 kantater, Requiem, verk för kör a cappella
Samlade verk
Huvudsakligen efter Sandin 2000. Vissa kompletteringar hämtade ur Inger Enquists förteckning (2013) över Oskar Lindbergs arkiv i Musik- och teaterbiblioteket, där en stor del av bevarade autografer förvaras. Många verk finns tryckta. Om inte annat anges, avser årtalsuppgiften kompositionsår.
Musikdramatik
De sjungande löven (Jeanna Oterdahl), sångspel för barn, för soli, kör och piano, 1909-10 och 1922.
Fredlös, opera i tre akter, libretto av Fritz Tutenberg efter Selma Lagerlöfs De fågelfrie, 1936-1943, uruppförd på Kungl. Teatern 25/11 1943.
Orkester
Adagio (Pingst), för stråkorkester, 1928.
Dance caractéristique, tidigare benämnd Symfonisk dans, op. 9, 1911.
En gammal kämpavisa från Dalarna – från 1500-talet, op. 42, 1935-36.
En liten dalarapsodi, op. 27, 1925.
En låt från Leksand. Vid Erik Axel Karlfeldts bår, för stråkorkester.
Festpolonäs, op. 13, 1913.
Florez och Blanzeflor, symfonisk dikt, op. 12, 1913.
Från de stora skogarna – Aus den grossen Wäldern, symfonisk dikt för stor orkester, op. 18, 1917-19.
Gesunda, tondikt för orkester, op. 54, 1946-47.
Hemifrån, symfonisk dikt, op. 34, 1932.
Introitus solenelle, op. 26, 1924, även för orgel med titeln Introitus solennis.
Konsertuvertyr nr 1, Ess-dur, op. 3, 1909.
Konsertuvertyr nr 2, h-moll, op. 7, 1911.
Konsertuvertyr nr 3, D-dur, Vår, op. 25, 1924.
Le Débris, ”Valse caractéristique par J. De Tonnérre”, 1916, utgiven 1917, även för piano.
Leksandssvit för orkester eller stråkorkester, op. 41, 1935. 1. Gånglåt, 2. Visa, 3. Polska, 4. Visa, 5. Vid Karlfeldts bår.
Mellanspel ur operan Fredlös. 1943.
Ofullbordat verk för stråkorkester och harpa, 1911.
Orkestersats, utkast.
Orkesterstycke, C-dur, 1950.
Orkesterstycke, H-dur, för klarinett, stråkorkester, harmonium och piano, 1915.
Orkesterstycke, ofullbordat, 1951.
Orkesterstycke, utan rubrik, C-dur, 1950.
Orkesterstycke, utan rubrik, H-dur, 1915.
Per Spelman han spelte, rapsodi över svenska folkmelodier, op. 32, 1930.
Poem för stråkorkester, 1935?
Svensk högtidsmarsch för orkester.
Svensk högtidsmarsch, op. 44, 1938.
Svit för orkester, op. 53, 1945.
Symfoni, F-dur, op. 16, 1913-16.
Tre dalmålningar. 1. Preludium 1908, 2. Natt över skogen 1908, 3. Lek 1907.
Tre färdeminnen, op. 20, 1920. 1. Till bergena de stora, 2. När natten faller på, 3. Genom skogen.
Två stycken för stråkorkester, op. 31, 1927 och 1929.
Vildmark, symfonisk dikt för stor orkester, op. 10, 1912.
Arrangemang för orkester
Du gamla du fria, 1923.
Musik till filmen Ingmarsarvet, 1925.
Musik till filmen Till Österland, 1925.
Röst med orkester
Adagio (Bo Bergman), för sopran, stråkorkester och harpa, 1910.
Biskop Thomas frihetssång, 1921, unison sång med orkester 1922.
De dödas ö (G. Svanström), för baryton och orkester, 1908.
En liten visa av G.A. Sundell, instrumenterad för stråkar av Oskar Lindberg,
Jungfru Maria (Erik Axel Karlfeldt), för röst och orkester, 1916.
Kom min vän och låt oss gå, gammal folkmelodi från Dalarna, för röst och orkester, 1946.
Längtan heter min arfvedel (Erik Axel Karlfeldt), för röst och orkester, 1933, även för röst och piano.
Melodi.
Sommarkväll (Carl Larsson i By), för sopran och orkester, 1910.
Somnar jag med blicken fäst (Jacob Tegengren), för solo eller damkör med stråkorkester.
Sov (Olof Thunman), för röst och orkester, 1919.
Tre folkmelodier från Dalarna. 1. Himmelriket liknas vid tio jungfrur, 2. Den föräldralösa, 2. Vindarna sucka uti skogarna, för röst och stråkar, harpa ad lib., text ur 1695 års psalmbok.
Två sånger (M. Tourburn-Busck/F. L-g), för röst och orkester alt. piano, op. 14, 1915-16. 1. Hur skall man bruden kläda?, 2. Vad söker du på stranden.
Vallarelåt (Gustaf Fröding), för röst och orkester, 1911.
Liturgiska verk
Musik till svensk högmässa (E. Linderholm), 1926.
14 koraler i Svenska koralboken 1939.
Fyra ”Helig”-kompositioner.
84 koralpreludier till Svenska psalmboken.
Orgel
Axel Jakobssons begravningsdag, parafras över melodi från Åhl (Torn Eriks visa), sats för orgel, 1941.
Bröllopsmusik efter ett gammalt motiv från Dalarna alt. Festspel, för orgel, 1939.
Den signade dag, orgelkoral, 1944.
En gammal psalmmelodi från Mora, 1935, även för violin och piano.
Fantasi, 1911, förkommen.
Fem preludier, före 1906.
Fyra orgelkoraler, op. 50. 1943. 1. Gud ej sitt tryckta barn. 2. Jesus allt mitt goda är, 3. Tänk, när en gång, 4. Helige ande, låt nu ske.
Fyra orgelkoraler. 1. Gud ej sitt tryckta barn förgäter, 2. Jesus allt mitt goda är, 3. Tänk när en gång, 4. Helige Ande, låt nu ske, 1943.
Gammal fäbodpsalm (tidigare En gammal dalakoral), för orgel, 1936.
Högtidsmarsch, 1922−23.
I denna ljuva sommartid, orgelkoral, 1930.
Introitus solennis, op. 26, 1924, även för orkester.
Konsert-Fantasi för stor orgel, 1914.
Marcia funébre, 1916.
Musik till Jobs bok, op. 28, 1928, delvis efter gamla hebreiska motiv, med bilagd text.
När stormens lurar skalla, liten partita över sv.ps. 1939, 1954.
Orgelkoral ”I denna ljuva sommartid”.
Orgelmusik vid Kesti och Lars Sundblads vigsel, 1947.
Orgelsats, 1935, en gammal psalmmelodi från Mora.
Orgelsonat, g-moll, op. 23, 1924.
Orgelstycke, 1906.
Preludium och fuga i a-moll för orgel, 1908.
Preludium, h-moll, 1915, förkommen.
Sorgemusik (sammanställning av Vid fars bår och Vid Gustafs bår), 1948.
Tre orgelkoraler, 1934. 1. Min själ och sinne, låt Gud råda, 2. Dig skall min själ sitt offer bära, 3. En fridens ängel ropar.
Variationer över en gammal dalakoral, op. 36, 1933.
Vid Fars bår, för orgel, 1930.
Vid Gustafs bår, 1938.
Kammarmusik
Andante expressivo, för violin och piano, 1938.
Andante, för violin och piano, 1907.
Andante sostenuto, för violin och piano.
Berceuse, för violin och piano, 1909 (?), förkommen.
Drömmar, för violin och piano, 1910.
Elegi, för violin och piano, 1920.
En gammal psalmmelodi från Mora, för violin och piano, 1935.
Introduktion och allegro, för violin och piano, 1907, förkommen.
Komposition för violin och piano. Andande sostenuto. Allegro moderato.
Kvartett för piano, violin, altviolin och cello, d-moll, 1927−28.
Pianotrio, ofullbordad.
Poème, för violin och piano, 1907.
Romans, för violin och piano, 1905−07.
Romans II, för violin och piano, 1907.
Romans, för violin, cello och piano, 1917.
Translationsmarsch, för flöjt, stråkar och piano, 1924?
Vaggsång, för violin och piano, 1910.
Piano
A la nuit tobante (av "P. Fromont"), 1919.
Allegro, F-dur, 1905.
Ciel étoile (av "P. Fromont"), 1918.
En glad hambo (av "Herr Johansson"), 1919.
En längtans vals, 1919.
Farande vindar, 1908.
Fyra preludier, I-IV, op. 19, 1919.
Hymn och marsch, för fyrhändigt piano.
Intermezzo (Tempo allegretto), 1905.
Le Debris (av "Jean de Tonnière"), 1916.
Liten danssvit. 1. Gånglåt, 2. Polska, 3. Hopplek, 4. Vals, 1922.
Nocturne "Sång i sommarnatten", 1945.
Ofullbordat preludium, 1919.
Pianostycke, E-dur, 1907.
Pianostycke, d-moll, 1931, 16 takter.
Pianostycke, Ess-dur, vals.
Pianostycke, h-moll, 1919.
Pianostycke, skiss till orkestersats.
Pianostycke, vals, fiss-moll, tidigt verk.
Pianostycke, vals, C-dur.
Pianostycke, vals, Ess-dur.
Pianostycke, vals, Ess-Ass.
Preludium, orkestersats, utkast.
Preludium ("till Selma W"), 1910?
Skymning, 1910.
Två 3-stämmiga fugor, Ass-Ess, 1907.
Vals -Intermezzo, 1905.
Vår, 1905.
Vårstämning, 1906.
Sånger för en röst med piano eller orgel
Adagio (Bo Bergman), 1910.
Allt som av kärlek är fyllt (Dan Andersson), utg. 1955.
Bakom en förlåt som rämnar (Kerstin Hed), 1948.
Barn på hemväg (Carl Mangård), 1950.
Barnvisa, D-dur, utan text.
Biskop Thomas frihetssång, 1921.
Bröllopshymn (”Nu signad är i templets famn”), 1910.
Bygg dig en värld (Anders Österling), utg. 1955.
Bön för våra bröder på havet (C.G. Lagerfelt), utg. 1938.
Bönens ros (”Det spirar i Guds örtagård”, Samuel Gabrielsson), 1917.
Cantus cordis (”Hjärtats sång”, H. Tigerschiöld), 1930.
Dans i vassen.
Den bakvända visan (Helena Nyblom).
Den reslystna hönan (”Det var en gång en höna”), 1932.
Det finns ett land där helgons här (E. Åkesson), melodi = I öster stiger solen opp, även för blandad kör.
Det större fosterlandet (Jeanna Oterdahl), 1948.
Din församling rikt benåda, ur Kantat vid kyrkoherdeinstallation i Engelbrekt, 1925.
Du underbara dunkla klarhet, 1908.
Du vandrar andra stigar, 1919.
Duett, 1908.
Ej med stora later, utan text, 1923.
Eld och jord (Kerstin Hed), utg. 1932.
En bal i skogen, 1932. 1. Drömféen, 2. Lotta Klöverblom och Kalle Tistel.
Fader vår, i dina blida starka händer (Jeanna Oterdahl), utg. 1954.
Fader, du vars hjärta gömmer (Emil Liedgren), sv.ps. 305.
Folkaresång (Carl Mangård), 1949.
Fosterlandet (”Ej med stora later”, A. Lundegård), 1923.
Frälsare, du som äger läkedomen (Britt G. Hallqvist), melodi = Tänk när en gång, sv.ps. 594.
Fröken Tusensköna och Herr Riddarsporre (I. Björk), 1936.
Fädernas kyrka (J.A. Eklund), 1917.
Gagnefsvisan (K.V. Lundström), 1936.
Giv en kraftlös att strida, se Fader vår, i dina blida starka händer.
Gläns över sjö och strand (Viktor Rydberg), utg. 1925.
Gud bevare Sverige (Gunnar Wennerberg), 1905.
Gör skolan till ditt tempel (J. Linnman), utg. 1944.
Harpolskan, 1932?
Hemlandets själ (”Vem är det som stilla skrider”, Ernst Klein), Viktor Rydberg-brödernas klubbsång.
Herre, jag vill bida (H. Öberg), 1937, sv.ps. 287.
Herre, led din unga skara (C.G. Lundin), sv.ps. 305.
Himmelriket det skola vi söka, 1938.
I Guds hand (M. Bogeman), 1938.
Jag drömde (Susann Bolling), 1911.
Jag lyfter ögat mot himmelen (John Ludvig Runeberg), 1917, sv.ps. 515.
Julens klockor.
Jungfru Maria (Erik Axel Karlfeldt), op. 15, 1916.
Katten Tjipp, tjopp (”Tjipp, tjopp det var en lustiger katt”), 1932.
Kestis vaggvisa (E.W. Hülphers), 1924.
Komposition för solostämma med piano eller orgel, 1952.
Konung i det höga (Öhrstedt), koral ur Kyrkokantat nr 2, 1939.
Kyrkobrödersång (”Natt över jorden”, B. Oxenstierna).
Lindagulls krona (Bertel Gripenberg), för violin, röst och piano.
Lyckans land, hft 1, utgivet 1920. 1. Lyckans land (Anna Maria Roos), 2. Lille Pers vandring (H. Gyllander), 3. Kissemissen (Anna Maria Roos), 4. Björnen och skräddaren (Anna Maria Roos), 5. Jungfrun och räven (Anna Maria Roos), 6. Under lindarnas sus (Anna Maria Roos), 7. Tomten (Viktor Rydberg), 8. Sagans slott (Jeanna Oterdahl), 9. Nu lyser julens stjärna klar (H. Lundgren).
Lyckans land, hft 2, utgivet 1923. 1. En vårvisa (I. Hasselblad), 2. En liten riddarvisa (Jeanna Oterdahl), 3. Rosenknoppen (Ingemann), 4. Ute blåser sommarvind (Samuel Hedborn), 5. Vaggvisa (Jeanna Oterdahl), 6. Sommarmorgon (Jeanna Oterdahl).
Lyckans land, hft 3, utgivet 1934. 1. Prinsessan Vår (I. Björk), 2. Myggdanslek (I. Björk),3. En bal i skogen (I. Björk), 4. Lotta Klöverblom och Kalle Tistel (I. Björk), 5. Älvornas spelman (I. Björk), 6. Drömféen (I. Björk).
Längtan heter min arvedel (Erik Axel Karlfeldt), op. 22, 1923.
Nu lysa alla hagar (M. Wallenberg), 1951.
När pingstens klockor ringa (Samuel Gabrielsson), 1953.
När solen sjunker i västerled, för två röster och piano.
Pelle Myra, 1932.
På Golgata (T.L. Truve).
Skapare, vår Gud och Fader (Öhrstedt), utg. 1939.
Snabbt jagar stormen våra år (Erik Axel Karlfeldt), 1939.
Sommarkväll (Carl Larsson i By), op. 4, 1910.
Sommarnatt, 1905.
Somnar jag in med blicken fäst (Jacob Tegengren), utg. 1932.
Sov (Olof Thunman), 1919.
Sveriges frihet (”Efter tunga träldomstider”, J.A. Eklund), 1914.
Sång för en röst, C-dur, utan text.
Sång för unison kör med piano, Ass-dur.
Sång till Västmanland (Carl Mangård).
Sången om Dalarna (Carl Mangård), 1951.
Till ett barn, 1942.
Till Vasalöparna (Karl-Erik Forsslund).
Tippela (I. Björk), 1940.
To pray is more, melodi Tänk när en gång, sv.ps. 594.
Två andliga sånger, ur Kantat vid kyrkoherdeinstallationen i Engelbrekt, 1925. 1. Så talar Herren vår Gud, 2. Sekler ses svinna, för solo och orgel/piano.
Två sånger (M. Thorburn-Busck), op. 14, 1915-16. 1. Hur skall man bruden kläda, även med orkester, 2. Vad söker du på stranden, även med orkester.
Två sånger, 1919. 1. Älskade, sjung för mig (A. Krook), 2. Sov (Olof Thunman), även med orkester.
Tänd i våra hjärtan flamman, se Vänskapshymn.
Vad gagnar det en människa (Pär Lagerkvist), 1948.
Varje själ som längtan bränner, 1950, komponerad för Odd fellow-orden, även för manskör.
Vem är det som stilla skrider, se Hemlandets själ.
Vinterlandet (S. Granlund), 1920.
Vitsippornas saga (Anna Maria Roos), 1938.
Välsignelsen, 1914.
Vänskapshymnen (”Tänd i våra hjärtan flamman”), 1950, komponerad för Odd fellow-orden, även för manskör.
Kantater och liknande körverk
Alma Mater Holmiensis, promotionskantat (Tor Hedberg), för tenorsolo, manskör och orkester, 1930.
Det ljusa landet (Joel Rundt). 1. Vandring, 2. Sommarmorgon, 3. Templet, 4. Hjärtat, 5.
Sången, för kör, solo och orkester, 1933.
Eldbegängelsekantat, se Sorgehymn.
Festkantat, för manskör med piano, Högre allmänna läroverket å Norrmalm 1926.
Fredrika Bremer-kantat (Anita Nathorst), för solo, kör och piano, 1934.
Hymn vid kyrkoherde John Nilssons installation (John Nilsson), 1955.
Julkantat (texter ur Bibeln), för solo, dam- eller barnkör och piano, 1932.
Kantat för kör, solo, orgel och orkester till Köla kyrkas återinvigning 1934 (J. Lundgren).
Kantat till Falu stads 300-årsjubileum (Karl-Gustav Hildebrand), för solo, kör och orkester, 1941.
Kantat till Skellefteå kyrkas invigning, för soli, kör och orgel, 1927.
Kantat till Svenska kyrkans i Oslo invigning, för blandad kör och orkester eller orgel, op. 24, 1925.
Kantat till Åmåls stads 300-årsjubileum, för solo, kör och orkester (J. Skog), 1933.
Kantat vid Bergslagets 600-årsjubileum ("Bergslagskantat"), för solo, kör och orkester, 1947.
Kantat vid Dalaföreningens i Stockholm 50-årsjubileum, för kör och piano (Per Johannes), 1952.
Kantat vid invigningen av Hässelby kyrka den 1 oktober 1939, för blandad kör och orgel (B. Malmberg), 1939.
Kantat vid invigningen av Östersunds nya kyrka (G. Öhrstedt), för kör, orgel, tre trumpeter och tre basuner, 1939.
Kantat vid logen nr 59 Sten Sture (Odd Fellow) instituering (B. Wideman), för solo, manskör och piano, 1914.
Kyrkokantat nr 3 (Nils Bolander), för solo, kör och orkester, vid kyrkoherdeinstallation i Engelbrektskyrkan 1947.
Mitt land, för solo, manskör och orkester, 1944.
Motett på Allhelgonadagen, till kyrkoherde Helge Ljungberg vid installationen i Engelbrektskyrkan, 1950.
Musik till svensk högmässa, för kör och orgel, 1926.
Norra Reals högtidsmarsch, för manskör med piano, 1926.
Odd Fellow-kantat till logen nr 4 John Ericssons 25-årsubileum (G. Björkroth), för soli, manskör, piano och orgelharmonium, 1917.
Reformationskantat, 1923?
Requiem, för soli, kör och orkester, komponerat 1920-22, de sista satserna instrumenterade 1923.
Sjukkaveln (Karl-Erik Forsslund), för kör och orgel 1944.
Skansen, kantat vid Skansens vårfestjubileum i juni 1918. 1. Inledningskör, 2. Minnenas sång, 3. Artur Hazelius, 4. Hymn (Prins Wilhelm).
Sorgehymn (B. Gentele-Sillén), för solo, blandad kör och orgel 1918. Till minnet af civilingeniör A.E. Gentele ("Eldbegängelsekantat").
Sånger under vårdträdet, kantat vid Svenska Folkskolans hundraårsjubileum 1942 (H.V. Nyberg), för solo, kör, orgel, piano, stråkar.
Sömnens slott (O. Levertin), för solo, kör och liten orkester op. 5, 1910 .
Uppståndelsekantat (K.J. Ekman), 1934.
Vid kyrkoherdeinstallation i Engelbrektskyrkan 1925 (J. Lindgren), för sopran- och barytonsolo, blandad kör och orgel, 1925.
Viktor Rydberg-kantat, för solo, kör, violin och orgel/piano, till Viktor Rydberg-logens (Odd Fellow) jubileum 1920.
Wallinkantat ("Jordens oro", Harry Blomberg), för solo, kör och orgel, 1942.
Övriga större körverk med ackompanjemang
Adventshymn, för blandad kör och orgel, 1928.
Adventus Ansgarii (Ansgars ankomst), för solo, kör och orgel (H. Tigerschiöld), 1930.
Allhelgonahymn (J.A. Eklund), för blandad kör och stråkar, 1933, två tonarter.
Mitt land (G. Åhlstad), för manskör med solo och orkester, op. 52, 1944.
När natten sakta stiger (B.E. Malmström), för blandad kör och orkester, 1912.
Somnar jag in med blicken fäst (Jacob Tegengren), för damkör och stråkorkester, även sättning för blandad kör samt orgelstämma.
Sång till hembygden (Kerstin Hed), för kör och orkester, 1935.
Blandad kör
Ack, Herre Gud Fader, för blandad kör, 1945, melodi från Djura upptecknad av J. Dalfors.
Afton (Skog), ur Åmålkantat.
Bed för mig, Herre kär (Anders Frostensson), sv. ps. 282.
Bönens ros ("Det spirar i Guds örtagård", Sam Gabrielsson), 1917.
Dalvisa ("Om sommaren sköna"), för blandad kör, 1949, arrangemang.
Den signade dag, för blandad kör, 1951, variant från Äppelbo harmoniserad av Oskar Lindberg, även variant från Leksand.
Den signade dag, för blandad kör, variant från Gagnef upptecknad och harmoniserad av Oskar Lindberg.
Den signade dag, melodistämma, variant från Mora.
Efter tunga träldomstider (J.A. Eklund), 1918.
En stridsmans bön ("En stridsmans liv lever mänskan på jorden", texter ur Jobs bok), för blandad kör och piano, 1911.
Fader, du vars hjärta gömmer (Emil Liedgren), 1917 .
Flickan hon går i ringen, för blandad kör, 1923, arrangemang.
Folkvisa (Per Johannes), till Dalaföreningens 50-årsjubileum 1952, med piano.
Gagnefsvisan (K.V. Lundström), 1936.
Gud, som haver barnen kär, 1918.
Gud, vår Gud, i gångna tider (P. Nilsson), 1918.
Hav tålamod ännu en tid (Natanael Beskow), 1918.
Hemlängtan (Per Johannes), till Dalaföreningens 50-årsjubileum 1952, med piano.
Hur helgedomen härlig står (Lindgren), ur kantat Vid kyrkoherdeinstallation i Engelbrekts kyrka 1955, även publicerad med titeln Ett ord av Gud.
Hymn till fosterlandet ("Du land").
I kristne vänner alla, för blandad kör (A.H. Sundell), efter en melodi från Mockfjärd upptecknad av Anders Frisell.
I öster stiger solen opp (B.S. Ingelman), 1938, sv. ps. 432.
Installationshymn ("Herre välsigna den herde du sänt"), 1914.
Jag lyfter ögat mot himmelen (Johan Ludvig Runeberg), 1939, sv. ps. 515.
Lofsjungen Herren, sats för blandad kör, 1920.
Lovsång (Öhrstedt), ur Kyrkokantat nr 2, 1939.
Man borde inte sova (Jeremias i Tröstlösa), för blandad kör, 1917, två tonarter.
Man ser ditt segertåg, o Gud (Aug. B.).
Martinus Luther (P. Nilsson), för blandad kör, 1917.
Morgonen ("Solen några purpur droppar", Johan Ludvig Runeberg), för två-eller trestämmig kör med piano (Johan Ludvig Runeberg), 1914.
Motett på Allhelgonadagen 1950 (Ps 84:6-8), till kyrkoherde Helge Ljungbergs installation i Engelbrekts församling.
Nu dagens sol i glans och prakt (C. Scriver/J.A. Ekman), 1938, sv. ps. 446.
När natten sakta stiger (B.E. Malmström), op. 11, med piano, 1912.
Oktobervisa, för kör (T. Storm).
Passionssång, för blandad kör, 1921.
Pingst (Oscar Levertin), för blandad kör 1911.
På allhelgonadagen (J.A. Eklund), 1932.
Saliga de döda, för kör.
Sats för blandad kör a cappella, 1907.
Sats för blandad kör a cappella, E-dur.
Sats för blandad kör med piano, D-dur, 1917.
Sats för blandad kör med piano, D-dur, 1949.
Sats för blandad kör, solo och piano, 1917.
September (Ernst Eklund), för manskör eller blandad kör, 1925.
Små gråa stugor (Skog), 1943, ur Åmålkantat.
Stilla sköna aftontimma, för blandad kör (J.T. Jacobsson), efter en gammal melodi från Åhl sjungen av Torn Erik.
Stjärntändningen (Verner von Heidenstam), för blandad kör, 1922.
Strö ut ljus (I. Granqvist), 1917.
Sång till hembygden (Kerstin Hed), 1951.
Sångbok för Svenska kyrkan II, musikbilaga till Kyrklig sång, 1918.
Sången om Dalarna (Carl Mangård), 1951.
Till fadershuset, till Guds stad, för blandad kör, melodi från Floda upptecknad av Erik Johan Thunstedt.
Till Gud jag flyr (Carl Wilhelm Böttiger), 1918.
Till natt det åter lider (Johan Ludvig Runeberg), 1918.
Ty sol dröjer kvar över fjällen (Anna Preinitz), för blandad kör och piano, 1907.
Ungdomssång, för blandad kör, 1944, autograf.
Våra fäder (Per Johannes), till Dalaföreningens 50-årsjubileum 1952, med piano
Vänskapshymn, för blandad kör.
Över Sveriges kyrka och Sveriges folk (J.A. Eklund), 1918.
Damkör
De komma, de komma, för tvåstämmig damkör och piano, 1907.
Det spirar i Guds örtagård (Samuel Gabrielsson), 1917, för trestämmig kör.
Det är vår! (M. Norrman), för damkör, 1933.
Duett, 1908, förkommen.
Fredrik Bremer (Anita Nathorst), för damkör med piano, 1944, ur Fredrika Bremer-kantat.
Glänsande våren (Elias Sehlstedt), för damkör med piano, utg. 1933.
I landet Vitavall (Anna Maria Roos), för solo, damkör och piano, 1916.
Jag lyfter ögat (Johan Ludvig Runeberg), 1948.
Källan (Karl Gustav Hildebrand), för tvåstämmig damkör med orgel, 1945, ur Kantat för Svensk sjuksköterskeförening.
Körsats, D-dur, utan text.
Midsommarnatt (Jeanna Oterdahl), för damkör med piano, 1910, ur De sjungande löven.
Morgonen (Johan Ludvig Runeberg), för damkör med piano, över för manskör och blandad kör.
Mödrarna (Anita Nathorst), för damkör med piano, 1944, ur Fredrika Bremer-kantaten.
Nu sjunga helgonen.
Ny dag (Anita Nathorst), för damkör med piano, 1944, ur Fredrika Bremer-kantaten.
Och jungfrun gick åt killan, för damkör, 1933.
O, du som ser (Jeanna Oterdahl), för trestämmig damkör med piano, 1923, för fyrstämmig damkör 1914.
På vandring (Kerstin Hed), för damkör med piano, utgiven 1936.
Sats för damkör a cappella, 1907.
Sjukkaveln (Karl-Erik Forsslund), för damkör och orgel, ur Kantat för Svensk sjuksköterskeförening.
Somnar jag in med blicken fäst (Jacob Tegengren), för damkör och piano, utgiven 1932.
Sång till fröken E. Kruse vid våravslutningen 1923 (H. Bratt).
Templet (Joel Rundt), ur Det ljusa landet.
Vingar (A. Kruse), för en röst eller damkör med piano, utg. 1934.
Vinterlandet (S. Granlund), för solo, tvåstämmig damkör och piano, 1920.
Visa vid väg (H.V. Nyberg), utg. 1942.
Vårdträdet (Kerstin Hed), för damkör med piano, utg. 1926.
Vårgryning (Kerstin Hed), för damkör med piano, 1943.
Vårsång (Elias Sehlstedt), för tvåstämmig damkör med piano.
Manskör
Bergslagen, för manskör (J.-O. Johansson), i två olika tonarter.
Böljebyvals, för manskör (Erik Axel Karlfeldt), 1911.
Sveriges frihet ("Efter tunga träldomstider", J.A. Eklund), för manskör, 1914.
Helgdagsafton (Skog), för manskör, utg. 1914.
Herre, jag vill bida (H.E. Öberg), 1937.
Hjärtstilla (Erik Axel Karlfeldt), utg. 1930.
Hymn på 200-årsdagen av Karl XII:s död (l.F. Läffler), 1918.
Katarina Månsdotters vaggvisa för kung Erik (Zacharias Topelius), för manskör.
Passionssång ("Liksom lammet som till slaktning ledes"), 1921.
Ljusa aftonskyar ("Sägen vart I gån", Daniel Fallström), för barytonsolo och manskör, 1918.
Man borde inte sova (Jeremias i Tröstlösa), utg. 1929.
Mitt land (Georg Åhlstad), för solo, manskör, piano, harmonium, op. 52, 1944.
Morgonen (Johan Ludvig Runeberg), för manskör och piano, 1909.
Norra Reals kollegievisa (E. Dahl), 1920?
Nu drar över stilla vatten (Skog), utgiven 1918.
Nu strålar ljus (K.J. Ekman), för manskör och orgel, 1920, ur Viktor Rydberg-kantaten.
När tranorna draga över heden (Jacob Tegengren), utg. 1929.
Och inte vill jag sörja (folkvisa, melodi: Oskar Lindberg), 1910.
Oktobervisa (T. Storm), utg. 1935.
Prinsessan Törnros (Skog), 1916.
Saliga de döda.
Sats för 3-stämmig manskör, 1908, förkommen.
Sats för manskör, utan text, 1916.
September (Ernst Eklund), 1911.
Sveriges frihet (J.A. Eklund), utgiven 1938.
Trestämmig manskör med piano, 1908.
Varje själv som längtan bränner, 1950, komponerad för Odd fellow-logen.
Vänskapshymn, komponerad för Odd fellow-logen.
Öde, öde stå skogarna.