När natten sakta stiger utöver land och sjö och dagens sorl begynner att försvinna och vågen går till vila inunder grönan ö och alla vackra stjärnor börjar brinna då bliver himlens båge så ren och spegelklar en här av goda änglar så tyst däröver far och gråter silvertårar över jorden.

Då ser i himlens spegel sin bild den arma jord och känner sig så dyster och förkastad. Hon täljer alla synder, all lögn och flärd och mord, varmed hon är sen tusen år belastad. Då går en dödens rysning igenom hennes märg. Då bedja alla dalar, då bikta alla berg, då suckar det så tungt uti skogen.