I utgåvan finns följande kommentar:

Körsatserna i kantaten kunna utföras antingen i den fyrstämmiga eller den rikare sättningen eller ock unisont, på så sätt att alla sjunga överstämman. Ackompanjemanget bör utföras helst med piano och orgel (harmonium) tillsammans, men kan också ske med piano eller orgel var för sig. Barnkören bör dock helst ackompanjeras med antingen piano eller orgel. Skulle pianostämman på något ställe anses för svår, kan man där spela orgelsättningen. Till körsatserna finnas även stråkstämmor (Violin I och II, alt, cello och bas) tillgängliga hos förlaget.

1. Ditt land är rågars och sjöars sken och blanka älvar och plogar och Sagan, som sitter på silversten och spelar för sjumilaskogar. Ditt land är viljans och verkets halt vid boken, sågen och kvarnen; ditt land är du - men framför allt: Ditt land är de svenska barnen.

När själv du vittrar till minnen och jord, där tårpilen rasslar i kvällen, vem diktar din saga och minns dina ord och ristar ditt namn i hällen? Vem fångar ditt rim av drömmar en gång som blänkande sanning i garnen? - Hör hjärtat, som nynnar sin tidlösa sång om fäderna och om barnen!

2. Väg som rasade, valv som brast, värv som vi oåtsporda kallades bort ifrån i hast: allt kan ett barn fullborda.

Strider som rasade övernog, plåga och törnekrona, skam som brände och hat som slog: allt kan ett barn försona.

Unga ögon och unga skratt väcka skördar ur gruset - bära ur stjärnlösa åldrars natt döende folk mot ljuset.

3. Bortom skolans röda mur vänta äventyren: långa vägar, ur och skur, stormen och bestyren. Tisteln fäller sina spjut. Dikets nässla bränner. Vinden för oss alla ut. Ingen vägen känner.

Långt på sagans vita häst du och jag skall rida. Ingen vet, vad som blir bäst: leka eller lida. Minns du Josefs saga, säg? Den var lätt att lära. Blir det svårt att gå din väg, liv, som står så nära.

4. Gula lugg och solpupill, blom på vinterdriva, allt beror på vad du vill: bygga eller riva.

Kring din barndoms huvudgärd svarta fåglar sjunga. Aldrig väntade en värld mera av de unga.

När som Josef ung och skär vid vår dörr du bockar, mer än tio riken är du och dina lockar.

Dag för dag vi sy din dräkt, medan vårar knoppas. Du är morgonstjärnans släkt, du är allt vi hoppas.

Ur det stora livets ström stiga onda öden. Skall du tyda tidens dröm och besegra nöden?

Ännu stiger skörd ur mull. Samla av de sunda veteaxen ladan full! Hungertid kan stunda.

5. Långsamt, som nya städer resas ur död och räder, stilla, som efter branden jorden i blomning går, stiga ur det förflutna vårarna solbegjutna - spira alltjämt ur anden drömmarna år från år. Framtiden återstår.

Bygga med ömma händer nya, blommande länder, låta det späda våga växa sig starkt och fritt - värna i dånande nätter arvet mot oförrätter, lära hjärtats låga brinna i stormarnas mitt - det är det verk som är ditt.