Isidor Dannström (1812−1897)
Johan Isidor Dannström, född 15 december 1812, död 17 oktober 1897, var en betydande sångare och pedagog som även komponerade. Bredvid Jenny Lind tillhörde han Kungl. Teaterns främsta sångare 1841−44. Sångpedagog i Stockholm 1845−86. Hans Sång-metod (1849, rev. 1876) fick stor uppmärksamhet. Bland hans mest framgångsrika elever fanns operasångerskorna Louise Michaëli och Signe Hebbe. 1851 medlem i Musikaliska akademien. Bland hans många sånger prisbelöntes ett häfte av Musikaliska konstföreningen 1876.
(Svenskt Porträttarkiv)
Barndom och studier i Sverige
Johan Isidor Dannström föddes den 15 december 1812 i Stockholm. Föräldrar var värderingsman Anders Dannström och hans maka Charlotta Lovisa Rönnqvist. Musikaliteten var ett mödernearv och Dannström växte upp tillsammans med tre bröder och två systrar i ett musikaliskt hem. Dannströms goda sångröst och musikalitet upptäcktes redan när han var elev vid Jakobs högre apologistskola 1821−25. Som 14-åring antogs han vid Musikaliska akademiens undervisningsverk där han studerade bl.a. harmonilära och kontrapunkt för Erik Drake och sång för Johan Nordblom mellan 1826−29. Utöver detta spelade Dannström även gitarr, luta och flöjt.
1829 bestämde fadern, mot Dannströms vilja, att sonen skulle ägna sig åt handelsyrket. Dannström arbetade som kontorsbetjänt i drygt fyra år. Parallellt undervisade han i sång, gitarr och flöjt. Han samlade ihop ett kapital och kunde, trots faderns protester, säga upp sig från sin tjänst för att ägna sig åt musik. Han återupptog sina lektioner i harmoni och kontrapunkt för Drake och började studera sång för Kungliga Teaterns sångmästare Isak Berg. 1836 publicerades hans första sång, ”Romance”. Samma år fick han två sånger utgivna i ett sånghäfte. Kompositionerna gav så bra avkastning att han kunde påbörja sin fyra år långa bildningsresa i Europa.
Studier på kontinenten och del av Kungliga Teaterns glansperiod
1837−38 studerade Dannström harmonilära och kontrapunkt för Siegfried Dehn i Berlin och blev medlem i Singakademie som solist och korist. I Berlin fick han också göra personlig bekantskap med Felix Mendelssohn. 1839 blev Dannström elev vid konservatoriet i Bergamo där han utbildade sig till sånglärare för Girolamo Forini. Samtidigt gav han själv lektioner och uppträdde som både sångare och dirigent i ett flertal katolska kyrkor för att dryga ut sin reskassa. Från Bergamo reste Dannström till Paris för att studera den italienska sångkonsten vid Théâtre Italien. Dannström beundrade tenoren Giovanni Battista Rubini allra mest, men nämner själv även sångarna Giulia Grisi, Fanny Persiani och sångarna Luigi Lablache som stora inspirationskällor. Därefter konserterade Dannström i Warszawa och Krakau med viss framgång, innan han återvände hem hösten 1841 till en plats som sångare på Kungliga Teatern i Stockholm.
Under Kungliga Teaterns glansperiod 1841−44 räknas Dannström till ensemblens elit tillsammans med Jenny Lind, Mathilda Gelhaar, Giovanni Belletti och Julius Günther. I januari 1893 skriver redaktören och utgivaren för Svensk Musiktidning ett samlat omdöme om Dannströms sceniska verksamhet: ”Dannströms baryton var ej stor eller omfångsrik men jämn och välljudande, särdeles väl skolad och sålunda mäktig de finaste skiftningar, hvarför sångpartiet, som af honom alltid konstnärligt utfördes, vann odelat bifall; hans dramatiska förmåga var också ovanligt framstående. […] Äfven i det komiska facket gjorde han lycka”.
Vidareutbildning: mot Sång-metod
Dannström slutade vid Kungliga Teatern 1844, samtidigt som Jenny Lind. Inspirerad av henne begav han sig till Paris för att vidareutbilda sig för en av tidens mest framstående pedagoger, Manuel Gacía d.y. (1805−1906). Dannström tog djupt intryck av García och när han återkom till Stockholm efter ett år var det främst för att undervisa och komponera, vilket han fortsatte med fram till 1886. Fortsättningsvis gjorde Dannström ungefär en bildningsresa per år och höll sig väl uppdaterad i den europeiska vokala utvecklingen.
1849 utkom hans Sång-metod första gången. Den utökades och utkom i en andra upplaga 1876 och räknas som den mest grundliga sångskola som dittills skrivits på svenska. Under kortare perioder var han musikkritiker, i Dagligt Allehanda och Aftonposten 1848−49, och i Aftonbladet 1854−55. 1851 invaldes han i Kungl. Musikaliska akademien. 1853 ingick han äktenskap med Betty Natalia Boije af Gennäs (1822−1854). Samma år gjorde paret en längre resa till Amerika där Dannström dels konserterade och dels undervisade i sång. Efter ett år blev han tvungen att avbryta resan p.g.a. hustruns sjukdom. Hon avled kort efter parets återkomst till Sverige.
De sista årtiondena
1855 gav Dannström ut en bok med råd till emigrerande svenskar. 1858 gifte han om sig med Gustava Rosalie Åkerman (1834−1902). 1856 grundlade Dannström en instrumenthandel och därefter hade han mindre tid för sitt komponerande som nu begränsade sig till sommarmånaderna. 1876 fick han dock Musikaliska konstföreningens pris för ett av sina sånghäften. Mellan 1857−92 var han ledamot för Dramatiska och musikaliska artisternas pensionsförening. 1872 fick han Vasaorden. Dannström pensionerade sig från både sin instrumenthandel och sin verksamhet som sångpedagog 1886. Hans självbiografi Minnesanteckningar publicerades 1896, året före hans död. Dannström avled 17 oktober 1897 i Stockholm.
Verk: sånger
”Sjelf sångare har hans arbete som tonsättare hufvudsakligen rigtats åt sången", skriver Huss i sin nekrolog över Dannström i Svensk Musiktidning i november 1897. Dannström själv yttrar i sina memoarer att ”människorösten är det fullkomligaste af alla tonverktyg.” Och visst märks det tydligt i hans kompositioner att han själv var sångare. Han har känsla för den sångliga frasen, både melodiskt och textligt och på höjdtoner använder han oftast vokalerna a, ä och ö som är relativt lätta att sjunga på höjden utan att bli skarpa.
Dannström lutar sig mot sin samtids svenska sångtradition som hämtat inspiration från den tyska Lied-traditionen. Flera av Dannströms sånger är enkla, både harmoniskt och melodiskt på ett sätt som gjorde dem tacksamma för samtidens amatörer. Samtidigt finns influenser även från italiensk bel canto-tradition. Det tidstypiska tonspråket, de expressiva melodierna med små harmoniska avvikelser där dissonanserna ofta består av tillfälliga förtecken och kromatik återfinns i det tidiga 1800-talets operalitteratur, liksom de brutna ackompanjemangsackorden som är typiska i exempelvis Bellinis operor.
Vokalt kräver flera sånger ett relativt stort tonomfång och tessituran är överlag relativt hög. Dannström har förmåga att använda enkla medel för att få sången att framstå som virtuos. Han använder stora språng, små kadenser och dubbelslag, och han bygger upp sina melodier mot en höjdpunkt med höjdtoner på slutet. I kadensen i duetten ”Rataplan” avlöser de båda stämmorna varandra och avslutas i duett vilket kräver sångare med precision. Flera av Dannströms sånger är likt annan samtida vokalmusik små dramer i miniformat. Operalitteraturen och salongsmusicerandet hänger ofta intimt samman i 1800-talets vokalmusik och även här är Dannström tidstypisk.
Ingela Tägil © 2014
Skrifter av tonsättaren
Sång-method innefattande etuder, skalor, arpeggier m. m. dels ny-komponerade, dels samlade utur de förnämsta europeiska sånglärarnas arbeten, jemte beskrifning om dessa öfningars ändamålsenliga användande, Utarbetad af Isidor Dannström. Stockholm: Norstedts, 1849 [omarbetad och utökad upplaga Stockholm: Abr. Lundquist, 1876].
Från Sverige till Amerika. Råd och upplysningar för landsmän som ämna utflytta till den nya verlden; dels bearbetade från tyskan, dels efter egna iakttagelser samlade under en resa i norra Amerika åren 1853−1854. Stockholm: Beckman, 1855.
Några blad ur Isidor Dannströms minnes-anteckningar. Stockholm: Centraltryckeriet, 1896.
Bibliografi
Bohlin, Folke: Dannström, (Johan) Isidor, i The new Grove Dictionary of Music and Musicians, vol. 5, London: Macmillian Publisher Limited, 1980, s. 230.
Dahlgren, Fredrik August: Johan Isidor Dannström, i Anteckningar om Stockholms theatrar, Förteckning öfver svenska skådespel uppförda på Stockholms theatrar 1737−1863 och Kongl. theatrarnes personal 1773−1863, Stockholm: Norstedt, 1866, s. 487.
Enquist, Inger: Stamböcker i Musikmuseets arkiv, i Dokumenterat : bulletin från Statens musikbibliotek. 2008 (nr 40), s. 16−29.
Helmer, Axel: Svensk solosång 1850−1890, vol. 1, En genrehistorisk studie, Stockholm: Almqvist & Wiksell, 1972.
−−−: Svensk solosång 1850−1890, vol. 2, Sångförteckning, Stockholm: Almqvist & Wiksell, 1972, s. 18−21.
Huss, Frans J.: Isidor Dannström, i Svensk Musiktidning, 2 jan. 1893, Stockholm: Bergs boktryckeri 1893.
−−−: Isidor Dannström, i Svensk Musiktidning, 1 nov. 1897, Stockholm: Kôersners Boktryckeri-Aktiebolag, 1897.
Lewenhaupt, Inga: Sångstudier för Isidor Dannström och Dannströms sångmetod, i Signe Hebbe (1837−1925) Skådespelerska operasångerska pedagog, diss. i teatervetenskap, Stockholms universitet, 1988, s. 22−23 och s. 23−26.
Liljas Juvas, Marianne: "Vad månde blifva af dessa barnen?" En studie av David Björlings pedagogik och dess bakgrund i äldre sångundervisningstraditioner, diss. i musikpedagogik, Stockholms universitet och Kungl. Musikhögskolan, 2007, s. 150−151.
Norlind, Tobias: Dannström, Johan Isidor, i Svenskt biografiskt lexikon, vol. 10, Stockholm: Albert Bonniers förlag, 1931, s. 268−276.
−−−: Dannström, Johan Isidor, i Allmänt Musiklexikon, vol. 1, Stockholm: Wahlström & Widstrand, Stockholm, 1916, s. 180−181.
−−−: Dannström, Johan Isidor, i Allmänt Musiklexikon, vol. 1, Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1927, s. 255−256.
Sundström, Einar: Dannström, Johan Isidor, i Sohlmans musiklexikon vol. 2, Stockholm: Sohlmans förlag, 1948, s. 1037−1038.
−−−: Dannström, Johan Isidor, i Sohlmans musiklexikon, vol. 1, Stockholm: Sohlmans förlag, 1975, s. 196.
Svensk biografiskt lexikon, ny följd, vol. 3, Örebro: N. M. Lindhs boktryckeri, 1859−60, s. 168−169.
Tägil, Ingela: Jenny Lind, Röstens betydelse för hennes mediala identitet. En studie av hennes konstnärskap 1838−49, diss. i musikvetenskap, Örebro universitet, s. 87−106.
Åhlén, Carl-Gunnar: Operasång på svenska − en studie i de svenska sångskolornas utvecklingshistoria, i Operan − Röster från Stockholmsoperan under 100 år. Stockholm: Kungliga Teatern, 1977, s 17−21.
Källor
Musik- och teaterbiblioteket
Verköversikt
4 operetter (Skomakaren och hans fru, Herr och fru Tapperman, Doktor Tartaglia, Lordens rock), sånger (bl a Duellanterna för bas, tenor och piano).
Samlade verk
Operetter
Skomakaren och hans fru. F.f.g. Mindre teatern, Stockholm, 1847.
Herr och fru Tapperman. F.f.g. Djurgårdsteatern, Stockholm, 1848.
Doktor Tartaglia. F.f.g. Kungl. Teatern, 1851, omarb. under titeln Crispinos giftermål, Nya Teatern i Göteborg, 1878.
Gibby, 1850-tal. Makulerad.
Lordens rock. F.f.g. Djurgårdsteatern, Stockholm, 1861.
Andra sceniska verk
Lordens rock, komedi med sång. F.f.g. Djurgårdsteatern, Stockholm, 1861.
Pianomusik
Favorit marsch. Stockholm: Engelbrecht, u.å.
Axevalla marsch. Stockholm, u.å.
La sympathie. Grande valse et deux mazurques favorites op. 11. Stockholm, u.å.
La parisienne. Mazurka op. 18. Stockholm, u. å.
Souvenir de Varsovie. Deux polonaises et quatré mazurques. Stockholm u. å.
Verk för röst(er) och piano
Romance ("Älskade flicka"). Stockholm: Hedbom, 1843 [senast].
Ett råd i dansen ("Flickor glädtigt yra"), odat.
Tre sånger op. 5. Stockholm: Hedbom, 1837. 1. Förändringen ("Ack, hur var min dag ej öde"), 2. Jägaren och Mjölkflickan ("Än rörs ej flitens hand på plogen"), 3. Till Sångmön ("Om på ängen rosen mig förtjusar").
Fyra sånger op. 7, Stockholm: Hirsch, 1843 [senast]. 1. God och ond ("Retande flicka! Du småler så sött"), 2. Den älskades öga ("Ack låt mig i ditt milda öga skåda"), 3. Erotiskt svärmeri ("Du ger mig lifvet, du ger mig döden"), 4. Gondolier Sång ("Upp Sjöman till hafs nu skynda dig").
Sånger op. 9, Stockholm: Hirsch, 1848 [senast]. 1. Romance ur Maria Tudor ("När du bredvid mig sitter"), 2. Motgången ("Malins milda öga"), 3. Farväl till Hilma ("Farväl, farväl! O, om jag finge"), 4. Den blinde violinspelaren ("Hör på hur violen klingar"), 5. Duo på hafvet ("Solen i hafvets våg").
Sånger op. 12, Stockholm: Hirsch, 1843/44? 1. Sången ("Hör hur tonerna sig höja"), 2. De tre kyssarne ("På den klara fensterrutan"), 3. Den döende Grenadieren ("Rundt omkring nejden der striden sågs rasa"), 4. Då jag dig ser och hör ("Om jag mitt öga höjer"), 5. Bekännelsen ("Ständigt söker ditt öga mig").
Nyare sånger op. 15, Stockholm: Rylander, 1846? 1. Amor och flickan ("Se liten Amor bland blomstren"), 2. Skomakarens visa ("Det finns en man bland stadens män"), 3. Den övergifna ("Han grymt mig bedrog"), 4. Duo ("Wår sällhet och vår trefnad").
Sånger op. 15, häfte 7, Stockholm: Hirsch, 1848? 1. Wore jag en blomma ("Vore jag en blomma, ack huru gerna"), 2. Här vill jag dö med dig ("På dessa stränder Ack!"), 3. Med henne på Wågen. Barcarolle ("Julle uppå fjärden"), 4. Hösten ("Blommorna vissna och löfven ses falla"), 5. L'Inqiétude ("Que peut-elle faire?").
Fyra sånger op. 19, häfte 8. Stockholm: Hirsch, 1849. 1. Ave Maria ("Ave Maria. Fläckfri och ren"), 2. Tyrolarens hemkomst ("Ljufliga toner. Hur I berusen"), 3. Gamla Minnen ("Lulilej! Just idag"), 4. Flickor, jag beder, akten blott eder.
Nyaste Sånger op. 22, häfte 9. Stockholm: Rylander, 1850? 1. Eternellen ("Wår och ungdom kransar binda"), 2. Wisa ("Skomakrens handtverk är likväl"), 3. Toffeltaktiken ("Ja hustrun bör minsann, som lätt man kan begripa"), 4. Romans och Duo ("Allt slumrar stilla, naturen tider").
Sånger op. 23, Stockholm: Rylander, 1850? 1. Otålighet ("Den grymme! Än han dröjer"), 2. Es tu la saeur des anges ("Du englars milda syster"), 3. Fiskare-Sång ("Lustigt framåt på gungande stråt"), 4. Wandraren ("I den molndigra natt"), 5. Warningen ("Flickor sakta!").
Sånger ord och musik af Isidor Dannström, häfte 11. Stockholm: Rylander & komp., [efter 1849]. 1. Till den döende Blomman ("Blomma, din fägring tjuste mig"), 2. Slumrerskan efter Balen ("Låt mig slumra, låt mig drömma"), 3. Serenaden ("Blomman så lugnt omsider").
Sång vid Högtsalig prins Gustafs död (Prinds Gustafs Hjemgang) ("Höstens tårar se de falla"). Stockholm: Norstedt, 1852.
Vier Lieder, op. 25, häfte 2, Berlin och Breslau: Bote & Bock, ca 1852. 1. Liebesnoth ("Malchens milde Augen"), jfr op. 9:2, 2. Der blinde Geigenspieler ("Hört zu! Wie die Geige klinget!"), jfr op. 9:4, 3. Heimkehr ("Heimat der Lieben"), jfr op. 19:2, 4. Wie so schön! Dich möcht' ich immer fragen"), jfr op. 23:2.
Svärmeri ("Här uti skygd af de grönskande lunder"), 1859.
Sånger, häfte 12. Stockholm: Hirsch, 1855. 1. Zigeunar sång ("Usveralulili"), 2. Gurli, jag varnar dig! ("Om du i tysta natten vill gå till berget ner"), 3. En blick tillbaka. Melodien af Fru Betty Dannström, född Boye ("När i vaggan första gången"), 4. Du vet väl hvem, du vet väl hvad? ("Glänste morgon öfver sunden"), 5. Den unge munken ("Ja, jag dig svor att allt försaka"), 6. Rataplan, Duo.
Tre skogsblommor från Finland af W. Stockholm, 1861 (omtryckt med titeln Drei Waldblumen von Finland, Berlin, 1866−67). 1. Hemlängtan ("När natthimlen är blå"), 2. Huru länge skall jag vänta dig? ("På högan berg, i djupan dal"), 3. Wallflickans sång ("Hör hornet hur det skallar").
Sånger, ny upplaga tillökad med nya sånger, häfte 1. Stockholm: Hirsch 1861. 1. Stadts-Fången ("O Fosterland! Det högsta Gud mig gifvit"), 2. Den älskades öga, jfr op. 7:2, 3. Erotiskt svärmeri, jfr op. 7:3, 4. Gondolier sång, jfr op. 7:4.
Slummersång ("O slumra, natten är när"). I Ny illustrerad tidning, 1870.
Sånger. Stockholm: Musikaliska Konstföreningen, 1875. 1. Än mörkrets furste ägde makt, 2. En Peri ("Förd af en magisk kraft"), 3. Stjärnan ("Säg ljufva vind i qvällen"), för tenor solo och kör (SATB).
Waldblumen von Finland. Vier Lieder aus dem Schwedischen übertragen von W. Bauck. Berlin & Posen: Bote & Bock, ca 1875. 1. Auf dem Saimen ("Wenn die sanften Wogen des Saimens"), På Saimen ("När Saimens lekande vågor"), 2. Gedanken und Herzensschlag ("Die Vögelein in den Lüften wohl nimmer weilen"), Tanken ilar hjärtat slår ("Som foglar små i rymden förutan hvila"), 3. Sehnsucht ("Wenn goldend strahlend Sonne glühet"), Längtan ("När solen bara en stund med Eder"), 4. Birkala ("Wohin ich mich wende auf unserem Erdenrund"), Birkala ("Hvart hän jag må vandra på jordens hela rund").
6 polskor arrangerade och bearbetade af I. Dannström. Stockholm: Elkan & Schildknecht, 1885. 1. Tröste-Polska ("Lindarne löfvas, foglarne små"), 2. Det är så underliga ställen ("Så högt deruppe mellan fjällen"), 3. Polska från Upland ("Klara stjernor med de ögon snälle"), 4. Värends-Polska ("I Sverige ligger en skogig trakt"), 5. Dal-Polska ("Trala... Kon du lilla vännen"), 6. Långt i fjerran hörs eko svara. Polska.
Ensam vandrar jag allt under skogens granar, polskamotiv. Stockholm: Elkan & Schildknecht, 1886.
Björken grönskar, häggen blommar, polska. Stockholm: Elkan & Schildknecht, 1886.
Herrligt är när skogen ståndar grön, polskamotiv. Stockholm: Elkan & Schildknecht 1886.
Låt nu sorgen fly, polskamotiv. Stockholm: Elkan & Schildknecht, 1886.
Så skön med de röda rosor, polskamotiv, Stockholm: Elkan & Schildknecht, 1886.
Gossar här finnes godt om, polska, Stockholm: Elkan & Schildknecht, 1887.
Den unge munken ("Ja, jag dig svor att allt försaka"), aria för baryton och piano. Stockholm: Hirsch, 1889 [omarbetad version av Sånger, häfte 12, nr 5].
Jag tror jag får börja öfverge att sörja. Sångpolska sjungen af Fru Fischof-Arnoldson och sångerskan vänskapsfullt tillegnad. Stockholm: Elkan & Schildknecht, 1892.
Till liten sångare i skog, romans ("Du skogens sångare som arla morgonstund"). Stockholm: Elkan & Schildknecht, 1880-tal.
Du liten Bard på lätta vingar ("Fogel som i lunden"). Tryckt i Några blad ur Isidor Dannströms minnesanteckningar, s. 92–95, 1896.
