Gustaf Nordqvist (1886−1949)
Gustaf Lazarus Nordqvist föddes 12 februari 1886 i Stockholm och dog 28 januari 1949 i samma stad. Han var organist i Adolf Fredriks kyrka från 1914 och lärare i harmonilära vid Kungl. Musikkonservatoriet från 1924. Som tonsättare är han främst känd för sina många solosånger, bland dem ”Till havs” och ”Jul, jul, strålande jul”. Hans produktion inriktades på senare år alltmer på den andliga sången. Gustaf Nordqvist invaldes i Kungl. Musikaliska akademien 1932.
Liv
Tidiga år och utbildning
Gustaf Lazarus Nordqvist föddes i en stockholmsk arbetarfamilj som tillhörde Svenska baptistsamfundet. Hemmet tycks inte ha präglats av musik, men under hans barndom inköptes först ett orgelharmonium och senare ett piano. Inga uppgifter finns om hans musikundervisning i tidiga år, men redan som femtonåring började han sina studier vid Kungl. Musikkonservatoriet, där han hade August Lagergren som orgellärare. Efter organistexamen 1903 antogs han till pianoklassen med Lennart Lundberg som lärare. Han studerade även komposition för Ernst Ellberg fram till 1908. Samma år avlade han kyrkosångarexamen men fortsatte pianostudierna för Lundberg fram till 1910.
Under studietiden vikarierade Gustaf Nordqvist som kyrkomusiker både i baptistkyrkor och i Svenska kyrkan. Omkring 1910 började han även försörja sig som biografpianist på Röda Kvarn, samtidigt som han fick sina första framgångar som tonsättare; hans första tryckta opus utkom 1911. Läsåret 1913/14 vistades han i Berlin, där han studerade komposition vid Stern’sches Konservatorium (numera en del av Hochschule der Künste) för den då vittberömde men i dag bortglömde tjeckisk-tyske tonsättaren Arthur Willner.
Organist och pedagog i Stockholm
Vid återkomsten till Stockholm utnämndes Nordqvist till organist i Adolf Fredriks kyrka, där han tillträdde 1 maj 1914 och förblev till sin död. Han var också pedagogiskt verksam i många sammanhang. 1922 anställdes han som lärare i harmonilära vid Sigrid Carlheim-Gyllenskölds musikskola, 1923 även vid Richard Anderssons musikskola, 1924 knöts han till Kungl. Musikkonservatoriet som lärare i harmonilära och två år senare blev han huvudlärare i orgel vid Karl Wohlfarts musikinstitut. I en intervju från 1946 talar han varmt om sitt intresse för undervisningen vid konservatoriet och om elevernas ”stora intresse och oförminskade arbetslust”.
Som utövande musiker var Nordqvist från början främst pianist. I yngre år konserterade han flitigt, även utanför Stockholm, både som solist och ackompanjatör, i den senare kapaciteten ofta anlitad av Radiotjänst. Han var också också ansedd som en skicklig organist, inte minst som improvisatör i gudstjänstsammanhang.
Uppskattad gärning
Gustaf Nordqvist levde ett till det yttre tillbakadraget liv. Han deltog inte i tidens livliga kyrkomusikaliska debatter i musikestetiska och orgelbyggnadsmässiga ämnen och tycks inte ha engagerat sig i organisatoriska frågor, om man undantar att han var en av grundarna av Föreningen Svenska Tonsättare 1919. Sina krafter ägnade han åt kyrkotjänsten, undervisningen och uppdragen som ackompanjatör.
Trots sin föga tidsenliga kompositionsstil var han allmänt respekterad och uppskattad bland kolleger och kritiker. Han kom inte heller att sakna bevis på erkännande: 1932 invaldes han i Kungl. Musikaliska akademien, 1935 erhöll han Litteris et artibus och 1944 fick han professors namn. Inför sin 60-årsdag uppmärksammades han med en radiokonsert som helt ägnades hans egna verk, där han själv medverkade som orgelsolist och ackompanjatör. I en födelsedagsnotis framhålls att han inte tillhör ”de svenska tonsättare kring vilka det har stått storm och strid. Hans väsens signum är försynthet, vilket också präglar hans konst”.
Verk
Gustaf Nordqvist odlade som tonsättare konsekvent det lilla formatet, både när det gäller instrumentbesättning och speltid (med undantag för ett fåtal kantater). Hans berömmelse vilar främst på solosångerna och några sakrala körsånger, medan hans instrumentalproduktion är av relativt liten omfattning och i dag sällan framförd.
Instrumentalmusik
Nordqvist komponerade endast två verk i de klassiska flersatsiga formerna: en tidig pianosonat och en violinsonat från 1916. Ytterligare ett flersatsigt verk är den delvis pastischartade Suite från 1916, där några satser anknyter till barockens dansformer.
I övrigt domineras hans instrumentalproduktion av mindre karaktärsstycken för piano, de flesta utgivna i samlingar. Tre pianostycken från 1912 har en formmässigt något experimentell karaktär, medan Poetiska tonbilder från 1915 är mer salongsmusikbetonad. I Strödda blad och Om sommaren sköna arbetar Nordqvist med ett extremt miniatyrformat; i några stycken i den senare samlingen märks en ”moderniserad” harmonik med impressionistiska tendenser och antydningar till bitonalitet. I Två preludier (”funèbre” resp. ”pathétique”) från 1934, de sista pianoverk som utgavs under hans livstid, återvänder Nordqvist till sitt ”normala” senromantiska idiom. En humoristisk ådra visar han i det sena verket Scherzando; efter en inledning med drag av ”Bryllupet på Troldhaugen” följer ett slags fantasi över huvudmotivet i ”Borgmästar Munthe”.
Nordqvists orgelproduktion omfattar, förutom tre tidiga ”bruksstycken”, endast två verk, båda orgelkoraler, komponerade 1945 och uruppförda vid den ovan nämnda radiokonserten den 11 februari 1946; möjligen är de att se som exempel på tonsättarens söndagligen utövade preludieringskonst.
Sånger
Nordqvist komponerade sin första romans redan 1904 men den offentliga debuten som tonsättare kom 1911 med Sex sånger till texter av olika författare. Här finns de drag som utmärker hans produktion som helhet: en lyrisk melodik med textnära rytmik och frasgestaltning, en uttrycksfull men i huvudsak traditionell harmonik och en klavermässigt tacksam pianostämma, som dock skulle komma att utvecklas till betydligt större nyansrikedom i senare verk, där också ett i de tidiga verken ibland märkbart ungdomligt patos ger vika för mer sparsmakade tonfall, ibland med folkviseinspirerad melodik. Till skillnad från många andra i hans generation förblev han oberörd av såväl modernistiska som nysakligt arkaiserande strömningar, om man undantar en impressionistisk klangkänsla i några av hans sånger. Ett udda inslag i hans annars tämligen allvarsmättade sångproduktion är barnvisesamlingen Nisse Blad och andra visor.
Alla Nordqvists sånger är noterade för en röst och piano. Några egentliga orkestersånger finns inte, däremot orkestrerade han ett fåtal av sina sånger; mest känd av dessa torde vara ”Till havs”. Han arrangerade också några av sångerna för blandad kör − bland dem kan nämnas den kanske allra mest sjungna av hans kompositioner, ”Jul, jul, strålande jul”.
Gustaf Nordqvist var en ivrig läsare av framför allt samtida poesi, och han valde sina texter med omsorg; det är betecknande att en av hans sångsamlingar bär den enkla titeln Lyrik. Ett stort antal diktare med sinsemellan ganska olika profil är representerade i hans produktion, och han tycks knappast ha haft någon speciell favorit; dock är Bo Bergman ett återkommande namn, och en av hans tidiga sångsamlingar är enbart ägnad åt dennes diktning. Nordqvists första häfte med andliga sånger, Två andliga sånger, utkom redan 1917, men det var först under 1930-talet som de ”sakrala romanserna” (Hedwall) kom att dominera hans produktion. Texterna till dessa hämtades för det mesta från samtida andlig diktning men några även från psalmboken, t. ex. ”Kommen till en Fader åter”, åter andra direkt från Bibeln, framför allt Psaltaren.
Gustaf Nordqvists ökade produktivitet på den andliga sångens område sammanföll med förberedelserna för Svenska kyrkans nya psalmbok (1937), där han dock är representerad med endast en melodi, den mycket ofta sjungna ”Jesus från Nasaret”, till den unge Anders Frostensons text, en av Nordqvists ljusaste och mest förtröstansfulla andliga kompositioner. Stilistiskt skiljer sig de andliga tonsättningarna inte i någon högre grad från de ”profana”; ackompanjemanget tenderar dock att vara något enklare i fakturen, och i några sånger, t.ex. ”Davids 23:e psalm” anges uttryckligen att de kan utföras på orgel eller piano. Annars verkar han förutsätta pianoackompanjemang även i de andliga sångerna, något som på sin tid orsakade tvivel om huruvida denna musik var lämplig att framföras i kyrkan. Tonsättaren själv tycks dock inte ha sett detta som något problem: han ackompanjerade ofta sångerna på orgeln i sin kyrka, utan att försöka göra satsen mer ”orgelmässig”.
Körverk
Gustaf Nordqvist komponerade fyra kantater (alla otryckta), bl.a. till Göteborgsutställningen 1923 och till Adolf Fredriks kyrkas 150-årsjubileum 1924. De två övriga kantaterna komponerades för mera oväntade ändamål: Medelpads allmänna körförbunds 25-årsjubileum och Stöde hembygdsförening, något som kan hänga samman med att tonsättarens hustru härstammade från landskapet.
Hans övriga körproduktion domineras av sakrala kompositioner för blandad kör, många av dem med orgelackompanjemang; av dem framförs i dag framför allt ”Skåden liljorna”, med text ur Bergspredikan. I ”Lovsång”, med text av Nils Bolander, finns en genuin lovsångston, något som i stort sett saknas i solosångerna. Av övriga sånger för blandad kör har många en något pompös karaktär, med titlar som ”Sångarvakt” och ”Till Sverige”, medan andra är mer naturlyriska: i ”Vårlåt”, med text av Erik Axel Karlfeldt, förenas på ett egenartat sätt den käcka vandringslåtens daktyliska rytmik med Nordqvistskt harmoniskt raffinemang.
Sverker Jullander © 2015
Bibliografi
Connor, Herbert: Svensk musik, bd 2, Från Midsommarvaka till Aniara, Stockholm: Bonniers, 1977.
Edholm, Dag: S:ta Cecilias tjänare − om kyrkomusikens utövare i Stockholm under fem århundraden, Stockholm: Edvard Vincents orgelstiftelse, 2002.
"Gustaf Nordqvist", i: Musikvärlden, vol. 2, nr 2, 1946.
Hedwall, Lennart: "Gustaf Nordqvist 1886–1986", i: Musikrevy, vol. 41, nr 3, 1986.
Hedwall, Lennart: "Gustaf L Nordqvist", i: Svenskt biografiskt lexikon, bd 27, 1990.
Hedwall, Lennart: "Nordqvist, Gustaf", i: Sohlmans musiklexikon, bd 4, 1977.
Malmberg, H: "60-års-intervju med Gustaf Nordqvist", i: Röster i radio, nr 7, 1946.
Seymer, William: "Nordqvist, Gustaf", i: Svenska män och kvinnor, bd 5, Stockholm: Bonniers, 1949.
Svedlund, Karl-Erik: De sågo himmelen öppen, Stockholm: Normans, 1966.
Tollin, D.: "Gustaf Nordqvist in memoriam", i: Svenska Dagbladet 6/2 1949.
Waldenby, Michael: Människor, myter och musik: Senromantikens inflytande på kyrkomusikens utveckling i Stockholm under 1900-talet, Stockholm: Verbum, 2002.
Wallner, Bo: "Nordqvist, Gustaf", i: Sohlmans musiklexikon, bd 3, 1951.
Verköversikt
Kammarmusik (violinsonat), pianoverk (sonat, svit m.m), orgelverk, sånger, körverk (4 kantater m.m.).
Samlade verk
Kantater
Kantat till jubileumsutställningen i Göteborg 1923 (Anders Österling), 1923. Därur Löftets sång, för manskör. Otryckt.
Kantat till Adolf Fredriks kyrkas 150-årsjubileum den 30 november 1924 (Oscar Mannström) för soli, blandad kör, barnkör och orgel, 1924. Därur När klockorna ringa till ottesång, för barnkör i De ungas hymnarium, 1935. I övrigt otryckt.
Kantat till Medelpads allmänna körförbunds 25-årsjubileum, 1928.
Kantat till Stöde hembygdsförening.
Kammarmusik
Sonat för violin och piano, d-moll, 1916 (även ex. i SR:s bibl.).
Piano
Sonat för piano, D-dur, op. 1, 1905. Otryckt.
Tre pianostycken. Utg. 1912. 1. Legend, 2. Barcarolle, 3. Scherzo.
Poetiska tonbilder. Utg. 1915. 1. En saga, 2. En sommardag, 3. I folkton, 4. Sorgesång, 5. Humoresk. [Sorgesång även utg. med titeln Sorg i Organistens favorit-album, häfte 1, 1916.]
Valse grotesque, 1915. Utg. 1915.
Suite för piano, 1916. Utg. 1916. 1. Preludium, 2. Menuett, 3. Intermezzo tragico, 4. Gavotte. [Instrumenterad för orkester av Albert Henneberg, STIM, u å.]
Strödda blad, 1917−18. Utg. 1918. 1. Morgonstämning, 2. Klockorna, 3. Solregn, 4. Skogstroll, 5. Visa, 6. Skymningston, 7. Dansmelodi.
Valse d’amour, 1923. Utg. 1923.
Om sommaren sköna, häfte 1. Utg. 1924. 1. Gånglåt, 2. Solregn, 3. Stilla afton, 4. Det var en gång, 5. Bröllopståg, 6. Klockorna ringa, 7. Visa i moll, 8. Allmogedans, 9. Serenad, 10. På sjön.
Om sommaren sköna, häfte 2. Utg. 1932. 1. Sommarkväll, 2. Herdesång, 3. Lustig lek, 4. Melodi i folkton, 5. Gycklaren, 6. Vid fäbodvallen, 7. Det lider mot höst.
Två preludier. Utg. 1934. 1. Prélude funébre, 2. Prélude pathétique.
Elegie (till Kurt Atterbergs 50-årsdag), 1937. STIM.
Svenskt festspel för piano, 1938?. [Även arrangerad för orkester av Tor Mann, 1941. STIM.]
Lyriskt poem. Utg. 1949.
Scherzando (Humoresk). I Pianolyrik, 1949.
Två fantasier för piano. 1. Fantasia elegiaca, 2. Fantasia festivo. STIM.
Orgel
Feststycke, i: Favoritalbum för orgelharmonium, 1912.
Två preludier, i: Organistens favorit-album, häfte 2, 1916.
Feststycke, C-dur, i: Favorit-marscher för orgel, u.å.
Två orgelkoraler, 1945. Utg. 1946. 1. O du min ädla skatt, 2. I himmelen.
Solosånger
Barnesang (okänd förf.), 1904. Utg. 1946.
Lindagulls krona (Bertel Gripenberg), 1908. Utg. 1913. [Även arrangerad för sång och orkester av Albert Henneberg, STIM, u.å.]
Sex sånger, 1908−11. Utg. 1911. 1. Dalbolåt (Viktor Myrén), 2. Drivsnö (Bertel Gripenberg), 3. Hon och döden (Oscar Levertin), 4. Vildfågel lilla (Olof Bruno), 5. En skymningens visa (Bengt E. Nyström), 6. Tag vingar (”r”). [Drivsnö och Hon och döden även arrangerade för sång och orkester, den senare av Ivar Hellman, STIM, u.å.]
Himfys kärlekssånger (Johan Ludvig Runeberg), 1908−13. Utg. 1913. 1. Dagar komma, dagar ser jag lykta, 2. Såsom hjorten, nådd av pilen, 3. Svalan flyktar, löven falla, 4. Hennes ljuva röst mig rörde.
Fyra sånger, 1908−13. Utg. 1915. 1. Så kom du (Bertel Gripenberg), 2. Lillebarn (Bo Bergman), 3. Jag hör en stämma så känd och kär (Hans Larsson), 4. Vid dammen (Bertel Gripenberg). [Lillebarn arrangerad för sång och ork av Åke Uddén, STIM, u.å.]
Fyra dikter ur ”Till Afrodite” (Jane Gernandt-Claire), 1910−13. Utg. 1913. 1. Junidagen lekte, 2. Vida, vilande majnatt, 3. Det stiger en bölja, 4. En glädje jag gick att möta.
Ingrid sjunger i klostret (Jane Gernandt-Claire), 1913. Utg. 1913.
Serenad (F. Vetterlund), 1913. Utg. 1913.
Fosterlandshymn (Johan Ludvig Runeberg), 1915. Utg. 1915. Även för blandad kör och manskör.
Sången om Dalsland (Viktor Myrén), 1916. Utg. 1916.
Sånger och visor, häfte 1−2, 1916. Utg. 1916. 1. Hav tack (Jakob Tegengren), 2. Visa: Solblind jag andas (Tegengren), 3. Kunde jag dikta en visa (Arvid Mörne), 4. Nya stjärnor (Bertel Gripenberg), 5. Av rosor röda (Astrid Gullstrand), 6. Slåttervisa (Viktor Myrén). [Visa även arrangerad för sång och orkester av A. Malm.]
Sol över Sverige (Osvald Sirén), 1917. Utg. 1917.
Två andliga sånger, 1917. Utg. 1917. 1. Bön (Arne Garborg), 2. Åkallan (Amalia Björk).
Lyrik, sju sånger. 1. Melodi (Bo Bergman), 2. Visa i folkton (Arne Garborg), 3. Bön (Anders Österling), 4. Stolts Gullevi (Gottfrid Kallstenius), 5. Gammal sorg (Anders Österling), 6. Ödesvisan (Bo Bergman), 7. Sjömanssång (Gustaf Ullman), 1917. Utg. 1917. [Bön, Gammal sorg, och Sjömanssång även arrangerade för sång och orkester. STIM, u å. Bön även arrangerad för violin o piano av Sven Karpe. Utg. 1938.]
En sommarmelodi (Nils-Magnus Folcke), 1917. Utg. 1917.
Tre dikter (L. Holstein), 1917−18. Utg. 1918. 1. Kys mig paa 0jnene, 2. Sol, 3. I aften, 4. Morgensang.
Moder Sverige (Gustaf Ullman), 1918. Utg. 1918.
Fyra dikter (Gustaf Ullman), 1918. Utg. 1918. 1. Rödaste guld, 2. Gammal bonde, 3. En runa, 4. Den gyllene stunden.
Ur Flora och Bellona (E.A. Karlfeldt), 1918. Utg. 1918. 1. Om våren, 2. Spinnerskan, 3. Mikael.
Julsång: Gläns över sjö och strand (Viktor Rydberg), 1918. Utg. 1919.
Norrland (Daniel Fallström), 1919. Utg. 1919.
Fyra dikter (Verner von Heidenstam), 1919. Utg. 1919. 1. Jutta kommer till Folkungarna, 2. Tankens duva, 3. Sommarljuset, 4. Gycklare. [Jutta kommer till Folkungarna även arrangerad för sång och orgel av Ivar Hellman, STIM, u.å.]
Kvällsvisa (T. Rangström), 1920. Utg. 1921.
Vid källan (Bertel Gripenberg), 1920. Utg. 1921.
Pulsarna sjunga (Jarl Hemmer), 1920. Utg. 1921.
Fem visor, 1918−21. Utg. 1921. Över granarnas kronor (O. Levertin), Varför (S. Selander), Vårvisa (K.-E. Forsslund), Vinden blåser (Ullman), Det var en gång (S. Selander).
Fyra lyriska sånger, 1921. Utg. 1921. 1. Det är vackrast när det skymmer (Pär Lagerkvist), 2. Mot alla stjärnor spanar (Vilhelm Ekelund), 3. Fiolens sång (ur Bäckahästen av Anders Österling), 4. Var stilla, hjärta (Erik Blomberg), 5. Aftonsång (Zacharias Topelius). [Även i Fru Musica, bd 2.]
Jul, jul, strålande jul (E. Evers), 1921. Utg. 1921. [Även för blandad kör. Utg. 1940. Även för manskör. Utg. 1943.]
Fem sånger, 1920−22. Utg. 1922. 1. Bygg dig en värld (Anders Österling), 2. En vit viol (Bengt E. Nyström), 3. En vårrefräng (Anders Österling), 4. Sista strålen (Tor Hedberg), 5. Drömmarna (Jonatan Reuter).
Två höstdikter (Alf Ahlberg), 1922. Utg. 1922. 1. Stor är sorgens sal, 2. Fick jag väl ofta i mörker gå.
Tre sånger, 1922. Utg. 1922. 1. Sipporna (K.G. Ossiannilsson), 2. Jag ville vara tårar (E. Blomberg), 3. Till havs (Reuter). [Till havs även arrangerad för sång och orkester.]
Prinsessan (Wilhelm Hagqvist).
Sång till Stockholm (Gabriel Jönsson), 1923. Utg. 1923. [Även för manskör.]
Sång till Sverige (A.T. Gellerstedt), 1923. Utg. 1923. [Även för manskör. Utg. 1938.]
Tre andliga sånger, 1922−24. Utg. 1924. 1. Herre, jeg takker dig (Andreas Munck), 2. Vart än det bär (O. Mannström), 3. Lovsång (J.O. Wallin).
Kommen till en Fader åter (J.O. Wallin), 1925. Utg. 1925. [Även arrangerad för blandad kör av Karl-Erik Svedlund. Utg. 1945.]
Vindros (Sigfrid Siwertz). Utg 1926?. 1. Vid fjällsjön, 2. Gläntan, 3. Vindros.
I juletid (Paul Nilsson). Utg. 1927. [Även för blandad kör.]
Två visor i folkton (K.A. Melin). Utg. 1928?. 1. Om sommaren, 2. Innan det skymmer.
Lycka ske landet (F. Nycander), 1929. Utg. 1929. [Även för blandad kör. Utg 1930. Även för manskör. Utg. 1945.]
Dryaden (Anders Österling), 1930. Utg. 1931. 1. Nu skall hos mig, 2. Den första gråt, 3. Du som bland jasminer. [Även arrangerad för sång och orkester.]
Ny dag (Verner von Heidenstam), 1931. Utg. 1931.
Sångararvet (Edwin Andrén). Utg. 1931.
Jorden, fyra sånger (Erik Blomberg), 1924−32. Utg. 1932. 1. Människans hem, 2. Dyningen, 3. Äppelträd och päronträd, 4. Stjärnorna äro så stilla.
Psalm och sång. Utg. 1934. 1. Davids 23:e psalm, 2. Paradisets blomma (Sigurd Dahllöf), 3. Ro, ro (Augustin Kock), 4. Vi vänta väl alla (Augustin Kock). [Davids 23:e psalm även arrangerad för blandad kör av Karl-Erik Svedlund.]
Tre Fröding-dikter (Gustaf Fröding), 1932−35. Utg. 1935. 1. Ingalill, 2. Det borde varit stjärnor, 3. En vintervisa.
Hjärtat sjunger, fyra sånger, 1918, 1935. Utg. 1938. 1. Hjärtats sommar (Jakob Tegengren), 2. Kväll i skogen (Oscar Levertin), 3. Sjung, mitt hjärta (Thor Cnattingius), 4. Hjärtat (Bo Bergman). [Även arrangerade för sång och orkester av Ivar Hellman, STIM, u.å.]
Två religiösa sånger (Jakob Tegengren), 1935. Utg. 1936. 1. Kanske finge du ro, 2. Som hjorten på den torra hed.
Undret (Verner von Heidenstam), 1935. Utg. 1948.
Vi äro landet (Nycander), 1935. Utg. 1935. [Även för blandad kör och manskör.]
Psaltare och lyra, fyra sånger, 1920, 1936. Utg. 1937. 1. Psaltare och lyra (E.A. Karlfeldt), 2. Det spirar i Guds örtagård (Sam Gabrielsson), 3. Renhetens ande (Joel Rundt), 4. Bygg ditt hus på evighetens strand (Jarl Hemmer). [Psaltare och lyra samt Det spirar i Guds örtagård även arrangerade för blandad kör och orgel av Anders Öhrwall. Utg. 1986.]
Facklor i stormen (Anders Österling), 1936. Utg 1937. 1. Facklor i stormen, 2. Över dina händer lutad, 3. Ungdomens ögon, 4. Sången. [Även arrangerade för sång och orkester av Albert Henneberg, STIM, u.å.]
Där tvenne hjärtan älska (Hjalmar Lundgren) 1936. Utg. 1949.
Det lyser en stjärna i natten (N. Hildestrand). I: Svensk romanssång, 1937.
Tre Bo Bergman-dikter, 1937. Utg. 1941. 1. Kärleken är en rosenlund, 2. Jag hörde din röst, 3. Jordens önskan.
Jesus från Nasaret (Anders Frostenson). Utg. 1937. [Nr 48 i Den svenska koralboken 1939.]
Min moder (Zacharias Topelius), 1937. Utg. 1945.
Mot ljuset, fyra andliga sånger, 1938. Utg. 1939. 1. Träd ut i ljuset (Bengt E. Nyström), 2. Ack, saliga, saliga (Harriet Löwenhjelm), 3. Var är den vän (J.O. Wallin), 4. Hymn (Jakob Tegengren). [Ack, saliga, saliga även arrangerad för blandad kör av Karl-Erik Svedlund. Även för manskör.]
Bisp Thomas Frihetssång, 1939. Utg. 1944. [Även arrangerad för manskör, för sång och orkester samt för sång och blåsorkester av Ivar Widner.]
Det eviga, fem andliga sånger, 1939−40. Utg. 1940. 1. Det eviga (Esaias Tegnér), 2. Herre, hur dig världen hädat (Ragnar Jändel), 3. Låt mig leva en liten tid (Zacharias Topelius), 4. Mästare, alla söka dig (Emil Liedgren), 5. Herre, djupen ropa dig (Sven Lidman).
Bön i ofredstid (Nils Personne), 1941. Utg. 1942. [Även arrangerad för sång och orkester av Ivar Hellman, STIM, u.å.]
Nu är advent (E.N. Söderberg), 1941. Utg. 1941.
Jordevandrarens pilgrimsdröm (Verner von Heidenstam), 1941. Utg. 1941.
Slut samman mina händer (Ester Forssén), 1942. Utg. 1942.
Ur ”Lilja” (Eystein Asgrimson), 1942. Utg. 1942. 1. Du gode milde fader, 2. Hel! vare korset.
Bröllopshymn (J.A. Eklund), 1943. Utg. 1943.
Men jag hörde en sång (Dan Andersson) 1943. Utg. 1943. [Även arrangerad för manskör av Karl-Erik Svedlund.]
Sov (Olof Thunman). Utg. 1943. [Även arrangerad för sång och orkester av Sven Sköld, STIM, u.å.]
Tre Davids psalmer, 1943. Utg. 1946. 1. Gud var mig nådig, 2. Allenast i Gud finner min själ sin ro, 3. Barmhärtig och nådig är Herren. [Allenast i Gud även arrangerad för blandad kör och orgel av Anders Öhrwall. Utg. 1986.]
Nisse Blad och andra visor, tio barnvisor (Astrid Forssell-Gullstrand), 1944. Utg. 1945.
Violer (B. Lie). Utg. 1945.
Två sånger (E. Blomberg), 1945. Utg. 1946. 1. Nattens ögon, 2. Lärkan.
Varde ljus, fyra andliga sånger, 1942, 1945. Utg. 1946. 1. Varde ljus (Bruno Nylander), 2. Somnar jag in med blicken fäst (Jakob Tegengren), 3. Vida, vida (Astrid Forssell-Gullstrand), Aftonbön (Karin Boye).
Herre, Du skall tala (Nils Bolander), 1946. Utg. 1947.
Det är något bortom bergen, tre sånger, 1946. Utg. 1947. 1. Det är något bortom bergen (Dan Andersson), 2. Vi människor (Verner von Heidenstam), 3. Bortom berg och mörka vatten (Hjalmar Gullberg).
Livets förklaringar (Fredrik Nycander), 1947. Utg. 1948.
Stig, o stig på eldens vingar (Bengt E. Nyström), 1947. Utg. 1948.
Smålandssången (L. Andrén). U.å.
Körverk
Bed att det dagas (Zacharias Topelius) för blandad kör, solo och orgel, 1944. Utg. 1945.
Bön om frid (Johan Ludvig Runeberg) för blandad kör. Utg. u.å. [Även i Laudamus.]
De som älska (A. Ekberg) för blandad kör. Utg. u.å. [Även i Hembygdskören.]
Ditt ord, o Jesu, bliva må (J.O. Wallin) för blandad kör. Utg. 1947.
Herre Jesu, du är vägen (Edvard Evers) för blandad kör med orgel. I: De ungas hymnarium, 1935.
Hur är ditt namn, o Gud, så stort (Johan Ludvig Runeberg) för blandad kör. Utg. u.å. [Även i Laudamus.]
Jungfrun i det gröna (Bernhard Elis Malmström) för blandad kör, 1948. Utg. u.å.
Liljekonvaljer (Paul Nilsson) för blandad kör, 1939. Utg. u.å.
Lovsång (Nils Bolander) för blandad kör och orgel. Utg. u.å.
Mig törstar (Pontus Wikner) för blandad kör. Utg. u.å.
Mitt folk (Viktor Rydberg) för blandad kör. Utg. 1952. [Även för manskör. Utg. u.å.]
Sjung dina visor, skymning (A. Nordgren) för manskör, 1939. Utg. u.å.
Skåden liljorna (bibeltext) för blandad kör och orgel, 1945. Utg. u.å.
Sommarvisa (E.N. Söderberg) för blandad kör. Utg. u.å.
Stora har ju skor och tycker man ska skratta (Sten Hagliden) för blandad kör. Utg. u.å.
Stort är ett liv (Harry Blomberg) för blandad kör och orgel. Utg. 1942.
Sveriges folk (Ludvig Nordström) för manskör. Utg. u.å.
Sång, vår sång (Ture Rangström) för blandad kör, 1932. Utg. u.å.
Sångarvakt (Fredrik Nycander) för blandad kör. Utg. 1926.
Sångens andar (Bo Bergman) för blandad kör. Utg. u.å.
Till Sverige (Paul Nilsson) för blandad kör. Utg. 1952. [Även för manskör.]
Till sången (E.V. Knape) för blandad kör. Utg. u.å.
Vinterlandet, drömmarlandet (Gunnar Mascoll Silfverstolpe) för manskör.
Vårlåt (Erik Axel Karlfeldt), för blandad kör. I: Läroverkskören, 1936.