1. Nu är det natt över jorden. Darrande stjärna, gläns! Världarna vandra så fjärran. Mörkret är utan gräns. Marken, mullen och mörkret, varför älskar jag dem? Stjärnorna vandra så fjärran. Jorden är människans hem.

2. Dyningen susar med långa slag. Skyarna stiga ur havet. Nu är det åter dag. Timmar, timmar som tysta gå, stanna och viska er gåta! Stilla till sömns de gå. Dyningen susar och gråter. Skyarna sjunka. Stum var min dag. Nu är det afton åter.

3. Äppelträd och päronträd, plommonträd och bigarrå, alla ljusa jungfrur små, i små svarta flätor stå, rodnande i solen.

Nyss var vinden lätt och späd. Hör, nu klingar hög och fri vårens hela melodi, hör nu svinga broms och bi, stråken för fiolen.

Äppelträd och päronträd, plommonträd och bigarrå, alla ljusa jungfrur små, i små vita hättor stå, med små gröna spetsar på, rodnande i solen.

4. Stjärnorna äro så stilla, de lysa i mörkret som ord, de lysa i mörkret som stora, befriande ord. Allt kan min hand förspilla, allt kan min själ förlora, mörkret ej, ljuset ej, ej mitt hem, ej dig, heliga jord.