Vid sidan av sin ansvarsfulla uppgift som bankman ägnade sig Rudolf Gagge åt konst och musik. Hans skickligt utförda akvareller väcker fortfarande intresse, men även hans kompositioner visar talang och fallenhet. Han grundade och ledde Musiksällskapet i Västerås, som blev Västerås sinfonietta: han står därmed som initiativtagare till en av Sveriges idag äldsta orkestrar.

Liv

Stockholm                            

Rudolf Gagge föddes i ett musikaliskt Stockholmshem. Fadern Lorentz Gustaf Gagge, lärftskramhandlare, har efterlämnat ett album med sånger till gitarr. Modern Laura Amalia, född Bellander, hade i ungdomen haft en vacker och fyllig sångröst, och ännu som äldre hade hon sin klingande stämma i behåll. Enligt Rudolf Gagges memoarer ”Minnen och anekdoter” hade barnen ”begåfvats med röst och voro mer eller mindre musikaliska”. Syskonen sjöng trestämmigt med dubbel besättning i varje stämma. Repertoaren bestod av folkvisor och sånger av bl.a. Åhlström, Wennerberg och Söderman. Två av systrarna genomgick senare Musikkonservatoriets sångklass. Kusinen och operasångaren Rudolf Walin blev snart Rudolfs svåger och ordnade så att unge Gagge fick uppleva många operaföreställningar stående i kulisserna.

Musiknöjen

Skolgången vid Nya Elementarskolan (där han var kamrat med Ludvig Norman) fick av ekonomiska skäl avslutas 1850, och Rudolf Gagge började sin bana på handelskontor och inom bankverksamhet. Genom sin musikalitet och sitt medlemskap i Nya harmoniska sällskapet (från 1860) vann han relationer av betydelse även för framtida musikaliska aktiviteter.

På fritiden åtnjöt han som ”matsångare” gästfrihet i musikaliska hem. Hos Stockholms Dagblads ägare Walldén, byråchef Limnell, musikförläggare E. Josephson m.fl. familjer mötte han tidens främsta musici, såsom Ludvig Norman, Fritz Arlberg, Julius Günther, Jacopo Foroni, August Söderman, Isak Albert Berg, John Jacobsson, Carl Johan Uddman, Wilhelm Svedbom, Laura Netzel och Ivar Hallström. I memoarerna förekommer dessa och många andra stockholmska musikpersonligheter i karakteristiska minnesbilder. Han tillhörde de sångare som om torsdagskvällarna kallades upp till Stockholms slott för att tillsammans med kung Karl XV sjunga i en tjugomannakör. Dennes ”starka men råbarkade basröst” och otvungna sätt beskrivs också i memoarerna. 

Västerås

1866 flyttade Gagge till Västerås med sin hustru sedan 1864, Augusta Sahlqvist. Här blev han kamrer vid Mälareprovinsernas Enskilda Bank, men saknade Stockholms musikaliska utbud. 1871 tog han initiativ till Sångsällskapet, som han också dirigerade. Hans kontakter i Stockholm kom nu väl till pass, och genom Julius Günther kunde han alltid räkna med notlån från Nya harmoniska sällskapet. Ackompanjemanget utgjordes till en början endast av ett piano, men den 31 mars 1884 ägde den första instrumentalkonserten rum, där orkesterverk av C.W. Gluck och Joseph Haydn framfördes under Gagges ledning. Dagen efter sammanträdde Västerås Musiksällskap för första gången. Dessa försök ”i den högre stilen” måste dock av ekonomiska skäl uppges efter två år. Istället bildades av de bästa krafterna Lilla kapellet, som konserterade flitigt och blev omtyckt. För detta kapell arrangerade Gagge hela fyra band musik.

I en artikel berättar Lennart Lejdström: ”Som chef för den gamla förnämliga Mälarbanken ansågs Gagge vid antagandet av tjänstemän särskilt fästa avseende vid om vederbörande var sångare eller trakterade något instrument. På grund härav kallades banken av malicen för ’spelbanken’.” Man skulle av detta kunna misstänka vanskötsel, men banken gick i själva verket bra och Gagge valde att stanna där trots erbjudande om att bli VD när Stockholms Handelsbank (Svenska Handelsbanken) skulle grundas. 1899 lämnade Gagge till följd av tilltagande dövhet ordförandeposten i Musiksällskapet men fortsatte att studera musik, nu genom partiturläsning.

Verk

Som tonsättare var Rudolf Gagge autodidakt − vilket även gäller bildskapandet (dock berättas det inom vår familj att han skall ha fått en del lektioner i målning av Carl Larsson, då Karin Larsson var Rudolfs hustrus systerdotter). Genom umgänget med de stora klassikerna i professionella musikers sällskap odlades hans smak. Han såg med blygsamhet på de egna alstren, men satte likväl gärna upp dem på konsertprogram. I en jämn ström flöt albumbladen för piano ur hans övade penna. De lyriskt sångbara stämningarna (som i Elegi, 1862) dominerar, ofta med inslag av svensk folkton (Etude, 1857). Den koloristiska känsligheten i klangstudien Convallaria kan påminna om motsvarande fina valörer i hans akvareller. Pianotrion, ett försök i en större form, håller sig inom ett klassicistiskt idiom, men i den långsamma satsen skymtar en måttfull romantik. Verken för Lilla kapellet är delvis arrangemang av egna pianostycken, delvis original, som t.ex. det skämtsamma porträttet av själva staden Västerås i Gumman Arosin kryper till kojs.

Klas Gagge © 2015