Sång för Karlsbrödraförbundet

[Barytonsolo]

Nu, Bröder, lyssnen till en enkel saga,
en hvardagsdikt, men full af poesi
I toner klädd den kanske skall behaga
och tolka våra hjertans harmoni

[Kvartett]

Karladagens stora minnen
samla jämt till festligt lag
Svenska hjertan, Svenska sinnen,
och i fulla djupa drag
drickas skålar, tömmas bålar
i den glada kretsens rund,
natten om fås ej en blund
Så för många lustrer sedan
några KarlaKarlar här
drucko om med fröjd och redan
man sin stilla "hufva" bär
då vid bordet tager ordet
värden och i festlig sal
ljuder högt hans högtidstal.

[Tenorsolo] 

Bröder! de flykta som luftiga drömmar
sorgfria stunderna, flykta med hast,
skummande bägarens perlande strömmar
vexlande skämtets bevingade kast
endast för ögonblick sinnena rusa
blott för ett ögonblick,
men när de väldiga stormarna brusa
söka vi fåfängt att hålla dem fast.

Därför i botten på fyllda pokalen
låtom oss lägga en kärlekens skärf!
Nöden och sorgerna, bristen och kvalen,
ynglingars sträfvan för bildnings förvärf
låtom oss hjelpa och stödja, den fröjden
varar för evigt, den pekar mot höjden.
Blifve då detta vår glädje, vårt värf.

[Kvartett]

Så ett frö då lades stilla
ned i menskokärleks grund,
så det växte upp, det lilla,
till vårt Karlsbrödraförbund;
Och det frodas
i det godas,
gladas tjenst!
En bottenskål
för dess välgång ur vår bål!