Liv

Johan Erik Nordblom, son till skräddarmästaren Eric Nordblom i Uppsala, synes ha påbörjat sin musikutbildning i sång, på flöjt och på piano, för att senare också ägna sig åt orgelspel. Ett försök att i Stockholm beträda handelsmannabanan avbröts till förmån för musiken. När Johann Christian Friedrich Hæffner kom till Uppsala 1808 blev Nordblom hans elev fram till 1814. Samma år tog han musikdirektörsexamen vid Kungl. Musikaliska akademiens undervisningsverk och blev director musices vid Gävle gymnasium, där han stannade till 1819 för att sedan vikariera för Hæffner i samma position vid Uppsala universitet. 1821−35 var Nordblom lärare i elementar- och kyrkosång vid undervisningsverket. Från denna tid härstammar handskrivna ”Sångöfningar” daterade 1825−29. De utkom sedermera i tryck under titeln Sång-Schola.

Nordblom fick 1833 tjänsten som director musices i Uppsala. Inte förrän 1836 utbetalades lön. Eftersom den var låg, sökte han också tjänsten som domkyrkoorganist 1835. Samma år grundade han ett sånginstitut för kvinnor för att lättare kunna besätta damstämmorna i den blandade kör med vilken han fortsatte oratorietraditionen från Hæffners dagar. Han tog upp verk som Skapelsen och Årstiderna av Haydn, Mozarts requiem och Mendelssohns Paulus. 1835 övertog Nordblom ledningen för Akademiska kapellet och för dess medverkan vid akademiska högtider såsom magister- och doktorspromotioner samt 1843 25-årsjubileet av Karl Johans tronbestigning och 1844 Oscar I:s kröning.

Vid offentliga konserter bistod kapellet bland andra Ole Bull, Andreas Randel och flera gånger Jenny Lind. Nordblom framträdde även som solist i en pianokonsert av Mendelssohn. Han deltog i den stora uppryckning som musiklivet genomgick på 1840-talet genom att samla studenterna till körövningar för att bland annat medverka i den akademiska musiken. Hösten 1846 till mars 1847 fick Nordblom tjänstledigt ”för enskilda angelägenheters vårdande”. Det kan ha gällt det sånginstitut han grundat i Stockholm 1846 och som han ledde fram till sin död 1848. 1849 hyllades Nordblom postumt i Stockholm under medverkan av Hovkapellet och Harmoniska sällskapet.

Verk

Nordblom fick tonsättarutbildning hos Hæffner som framhöll Haydn, Gluck och Mozart som förebilder. Enligt Hæffner skulle man behärska harmoniläran, sångkonsten och deklamationen, polyfont skrivsätt, instrumentens lämplighet och helst skulle man traktera ett instrument någorlunda. När Olof Åhlströms privilegium på nottryck upphörde 1818 kunde Vilhelm Fredrik Palmblad i Stockholm/Uppsala trycka fyra häften solosånger av Nordblom åren 1819−26. De anknyter till 1790-talets estetik som den visar sig i Åhlströms samlingar Skaldestycken satte i musik, där det endast förekommer strofiska visor, och Musikaliskt tidsfördrif som också innehåller större, genomkomponerade sånger.

Solosånger och visor

Hos Nordblom förekommer i de strofiska visorna skiftande lägen från yttersta enkelhet till ett visst raffinemang i melodi och ackompanjemang. I de allra flesta fall är melodin naturligt sångbar och föga komplicerad. För- och/eller efterspel finns som regel. En melodi, ”Vintersång” (anonym) är ett exempel ur Sång-Schola. I den består strof 2−4 av melodivariationer. I de genomkomponerade sångerna, som ibland kan anta formen av recitativ och aria, har man en känsla av klaverutdrag som ropar efter en orkester, till exempel i ”Till min luta” (Euphrosyne, pseudonym för Julia Nyberg) − men den avslutas med en strofisk visa som förtar verkan − eller ”Vårsång” (Carl Fredric Dahlgren) som avslutas med imitation av valthorn. Detta är inte det enda exemplet på tonmålerier. I en undersökning av tio populära svenska musikalbum från 1860- och 70-talen, placerar sig Nordblom på samma nivå i popularitet som Gunnar Wennerberg, Jacob Axel Josephson och Adolf Fredrik Lindblad, var och en representerad av 10−11 melodier.

Körmusik

Innan Hæffner kom till Uppsala existerade ingen musik för manskvartett. Den 27 februari 1814 sjöngs Per Daniel Amadeus Atterboms och Hæffners ”Vikingasäten” som första dokumenterade verk i en genre som Nordblom tog upp. På Oscarsdagen den 1 december 1818 framfördes ”Se dimman välver sig från fjällets topp” med text av kungahyllaren Carl von Zeipel.

Johan Erik Nordbloms elev Johan Peter Cronhamn ansåg att han ”räknas […] bland de första melodister och utmärktaste tonsättare för sången som Norden frambragt". Manstrion ”Fly ej Kärlek, från min hydda” (anonym) är kontrapunktisk med en mycket melodisk första tenorstämma. Nordblom komponerade ackordiska jägarsånger, krigssånger, fosterlandssånger och dryckessånger. Hans enda samling manskörer, Fyra-stämmiga sånger för mans-röster, innehåller bland annat ”Sång för Jämtlands fältjägare”, ”Nordisk krigssång”, ”Till Hans Maj:t Konungen”, ”Baccanaliskt furioso” och den mest älskade av hans manskörer, ”Fäderneslandet”, med texten ”Härliga land …”. Den är huvudsakligen ackordisk med enklaste harmonik. Flera sånger för röst och piano med text av Atterbom finns också i versioner för manskvartett, något som var vanligt i den så kallade första Uppsalaskolan, till vilken Nordblom räknas.

Jan Olof Rudén © 2015