Jacob Edvard Gille (1814−1880)
Jacob Edvard Gille föddes 10 augusti 1814 i Stockholm och dog där 8 november 1880. Parallellt med sitt arbete som notarie vid bokauktionskammaren i Stockholm var han kontinuerligt verksam som musiker, bland annat vid Mindre teatern och Kungl. Hovkapellet samt som kyrkomusiker i katolska kyrkan. Gille skrev, förmodligen självlärd som tonsättare, musik i många genrer, från sånger till musikdramatik och symfonier.
Xylografi av Gunnar Forssell i Svensk Musiktidning 1888.
Liv
Jacob Edvard Gille var verksam i Stockholm hela sitt liv, men uppgifterna om hans studier och yrkesliv är ofullständiga. 1852 var han verksam som dirigent vid Humlegårdsteatern. Från mitten av 1850-talet var han anställd som violinist vid Mindre teatern. Säsongen 1856/57 vikarierade han som orkesterledare där för den ordinarie dirigenten August Söderman, som befann sig utomlands för studier. Han var senare anställd vid Kungl. Hovkapellet som altviolinist 1866−71. Parallellt med arbetet vid teatern var Gille organist i katolska kyrkan (S:ta Eugeniakyrkan). Att kombinera orkesterarbete med uppdrag som kyrkomusiker var vanligt vid den här tiden. Gille arbetade dessutom utanför musikområdet, som notarie vid Stockholms stads bokauktionskammare 1850−76. Han blev ledamot av Kungl. Musikaliska akademien 1865.
Verk
Jacob Edvard Gilles produktion är omfattande inom flera genrer, både kammarmusik och större verk som symfonier och musikdramatik. Hans verk visar att han hade goda kunskaper i komposition, oavsett om han hade en formell utbildning eller ej. Stilistiskt hör verken främst hemma inom det wienklassiska området, ofta med lättsamma melodiska drag.
Bland de instrumentala verken finns flera ”tonmålningar”, en genre som var särskilt populär på 1840-talet. Hit hör Minne af Gustaf Adolf vid Lützen för kör och orkester samt Höst-jagten för soli, kör, orkester och hornmusik. Det senare verket fick positiva recensioner i pressen och Gille framhölls som en lovande tonsättare. Även i sin kammarmusik utgick Gille från den wienklassiska traditionen. Bland kompositionerna finns violinsonater, pianotrior, pianokvartetter och stråkkvartetter. En av stråkkvartetterna tillägnades Mazerska kvartettsällskapet, och en rimlig förmodan är att Gille själv medverkade i sällskapet som violinist.
För verksamheten i S:ta Eugeniakyrkan komponerade Gille nio mässor, oratoriet Guds lof, Stabat mater, Requiem, Te Deum och en tonsättning av Psalm 51. Mässorna är i sin musikaliska stil inspirerade av Palestrina, även om den kontrapunktiska stilen inte alltid är helt genomförd. Den första mässan uppfördes i S:ta Eugeniakyrkan påskdagen 1852. Den tillägnades drottning Josefina, som regelbundet bevistade högmässan i kyrkan. Hon behöll sin katolska tro hela livet och Gille tillägnade henne ytterligare en mässa (nr 7) vid ett senare tillfälle. Requiet framfördes vid en konsert 1851. Till det religiösa temat hör också två musikdramatiska verk, Abraham samt det ofullbordade Lamech eller Svärdet, båda med libretto av teologen Karl Gustav Rollin. Inget är känt om något framförande av Abraham.
Gille gjorde också ett flertal arrangemang för de konserter som Richard Dybeck arrangerade under 1850- och 60-talen. På programmet stod folkmelodier, som arrangerats för olika vokal- och instrumentalensembler. Sångerna sattes gärna ihop tematiskt till längre scener. Här kan nämnas en scen med vallvisor, som framfördes till ackompanjemang av fyra horn och piano. Detta tema, liksom de utvalda melodierna, kom senare att användas av August Strindberg i dramat Kronbruden.
Till skillnad från flera av sina tonsättarkolleger knöt Gille inte några förlagskontakter. Endast ett par verk, en pianotrio i fiss-moll samt Mässa i A-dur (nr 7), trycktes och kunde därmed uppnå en större spridning. Hans kapacitet som musiker var knappast den allra högsta, så ansåg till exempel teaterledaren Edvard Stjernström att Gille inte höll samma kvalitet som Söderman när det gällde att leda teaterkapellet. Flera musikkritiker, däribland Albert Rubenson, räknade också Gille till de tonsättare som genom sin stil gick publiksmaken för mycket till mötes och därigenom hindrade utvecklingen. Oavsett vilken uppfattning man har i den frågan måste man säga att Jacob Edvard Gille hade en stor betydelse för musiklivet under sin samtid, genom sin långa verksamhet som violinist, kyrkomusiker och dirigent.
Karin Hallgren © 2015
Skrifter av tonsättaren
Liten violin skola hvari de första grunderna för detta instrument klart och fattligt blifva framställda (efter Kreutzer, Rode, Baillot, Wranizky m fl), Stockholm, 1849 [ny uppl., 1858.
Liten violoncellskola, hvari de första grunderna … utarbetad efter Dotzauer, Merk, Kummer, Stiastny m fl. Stockholm, 1859.
Bibliografi
Lönn, Anders: "Jacob Edvard Gille", i: Svenskt biografiskt lexikon, vol. 17, Stockholm: Svenskt biografiskt lexikon, 1967/69.
Moberg, Carl-Allan: Kyrkomusikens historia, 1932.
Percy, Gösta: "Jacob Edvard Gille", i: Sohlmans musiklexikon, band 3, Stockholm: Sohlman, 1976, s. 115.
Verköversikt
4 operor (Masken, Abraham, Lamech med svärdet, Allt för kungen), 1 operett (Kvinnolist), teatermusik, orkesterverk (5 symfonier, Konsertuvertyr m.m.), kammarmusik (5 stråkkvartetter, pianosextett, 2 stråktrior, 4 pianotrior), verk för piano, sånger, verk för kör (9 mässor, Requiem, Te Deum, Stabat mater, 1 oratorium, m.m.).
Samlade verk
Efter Lönn 1967/69. Om inte annat anges, finns kompositionerna såvitt känt endast i manuskript.
Operor
Masken, 1845.
Abraham, 1854.
Lamech med svärdet, 1855 [ofullbordad].
Allt för kungen, 1872.
Skådespelsmusik
Douglas, 1856.
Axel och Walborg, 1856.
A.F., 1859.
Brage i Valhall, 1862.
Också många vänner, litet vänskap, 1862.
Operett
Qvinnolist eller den lurade Cadin, 1875.
Orkesterverk
Midsommar Festen Symphonie F-dur op. 29, f.f.g. 1850.
Symphonie nr 2 i D-dur, f.f.g. 1855.
Symphonie Ess-dur, 1844.
Populär Symphonie G-dur.
Symphonie c-moll op. 50.
Concert-Ouverture e-moll.
Ouverture (D-dur) op. 60.
Svenska Polskor: Harmoniserade och arrangerade för Orchester, 1859. Autograf Musik- och teatermuseet, Stockholm.
Orgel (alternativt piano)
Sonate. 1. Introduction, 2. Fuga, 3. Andantino, 4. Dubbelfuga.
Sonate c-moll. 1. Introduction, 2. Fuga, 3. Fuga å 3 Soggetti.
Sonate. 1. Fuga, 2. Dubbel Fuga å 3 Soggetti, 3. Dubbel Fuga å 3 Soggetti.
Pianoverk
Sonate A-dur.
Sonate fiss-moll op. 25.
Sonate Dess-dur.
Lätta och Walda Winter Soirée Dansar. Utg. Stockholm.
Laura, brillant Nyårs-Wals för 1843. Utg. Stockholm.
Svenska National-Sångarnes Album: Favorit-Qvartetter arrangerade för Piano, 1-2. Utg. Stockholm 1862/63?.
Sånger utförda vid de Concerter Upsala student-corps allmänna sångförening gifvit i Stockholm 1859, arrangerade för piano. Utg. Stockholm 1859.
Pianoverk 4 händer Suite C-dur
Piano och violin
Sonate a-moll [även vcl].
Sonate a-moll op. 21 [även vcl].
Sonate c-moll op. 22.
Grand Duo Concertant op. 18 sur motifs de l'opera "Le Masque"
Populär Symphoni, arrangerad i Duett.
Piano, violin och violoncell
Trio f-moll.
Trio A-dur [även flöjt och vcl].
Trio F-dur [även flöjt och vcl].
Sång-Scen D-dur nr 1.
Stor Sonate f-moll op. 60 [även i version för pianokvintett].
Trio fiss-moll. Utg. av Musikaliska konstföreningen, 1863.
Violin, viola och violoncell
Trio C-dur.
Tre flöjter
Trio F-dur [även med vla-stämma i st f flauto 3].
Stråkkvartetter
Quartette A-dur.
Violin-Quartette G-dur op. 24.
Violin-Quartette Ess-dur.
Violinquartett C-dur.
Pianokvartett
Stor Quartette g-moll, 1869.
Qvartette Ess-dur för piano, violin, klarinett eller viola, violoncell eller fagott op. 23.
Quartette Ess-dur för piano, kornett, tenorhorn o fagott, 1851.
Sextett
Grande Sonate Concertante E-dur för piano, violin, klarinett, violoncell, horn och kontrabas op. 12, 1840.
Mässor för blandad kör och orgel alt. orkester
Missa No 1 B-dur op. 75, f.f.g. 1852.
Missa No 2 C-dur, f.f.g. 1853.
Missa No 3 E-dur [även orkesterstämmor].
Missa No 4 C-dur.
Missa No 5 D-dur.
Missa No 6 C-dur.
Missa No 7 A-dur [även orkesterstämmor]. Utg. av Musikaliska konstföreningen, 1863.
Missa No 8 D-dur.
Missa Nr 9 E-dur
Requiem c-moll för 3-st kör och orkester, 1851.
Lofsång "Sjung min själ". Tr. i Musica sacra: Sånger för kyrkan och skolan, del 2, Stockholm, 1867.
Kantater och andra körverk
Davids 51 Psalm för soli, blandad kör och orkester.
Te Deum D-dur för blandad kör och orgel.
Davids 90 Psalm.
Stabat mater, 1844.
Jagten [även: Höst-Jagten], kantat för mansröster (med orkester).
Gustaf Adolphs död, tonmålning för orgel, orkester och kör, 1846.
Den svenske krigaren, kantat för solo, kör och orkester. F.f.g. 6 oktober 1850 [manuskript ej återfunnet].
Tvänne folksånger för mansröster. Tr. Stockholm.
Cantat "När Nordens ovän hotar". Övertryck 1850.
I det Fria. Svenska folkmelodier fyrstämmigt satta för mansröster. Stockholm, 1863.
Sång och piano
Sju Enkla Melodiska Sånger, häfte 1−2.
Fyra Andeliga Sånger op. 51.
Kyrko-Aria "Sänd mig din ande" [med piano eller orgel].
"Excelsior", 1869.
Vi täcke dig Gud. Stockholm, 1833.
"Hvar är min älskling". Stockholm, 1852.
"När som svanens sång". I Konung Oscars drapa, Stockholm, 1859.
Nio af de mest omtyckta sånger utförda af Upsala Student-Corps ... 1859 och 1864 för Alt eller lägre Sopran-röst med Pianoaccompagnement. Stockholm.
Landtmannens sommarsång "Men bön och sång" samt Serenad "Mandolinens strängar ljuda". I Cronhamns Sjung! 2, Stockholm, 1866.
Den hvita sjörosen "I lummig häck". I Förgät mig ej, årg 1, häfte 1.
Aria ur operan Lamech med svärdet. Stockholm, 1855.
Ur Messa i E-dur. F.f.g. 1881, 1−3. Stockholm.
Gloria ur Missa No 8. Leipzig.
Credo ur Missa No 8. Leipzig.
Sång och orkester
Davids 90de Psalm Sopran-Aria ("Oändlige, allsmägtige …") ur Oratorium Guds lof.
