Liv

Björn Schildknecht levde hela sitt liv i Stockholm. Modern Anna (f. Schildknecht) gifte sig med drängen David Josef Martin Eriksson i Stockholm 1904 och den 7 juni 1905 föddes deras son Björn. Redan två år senare, 1907, skilde sig makarna Eriksson och Anna återtog sitt flicknamn Schildknecht. Några år senare gifte hon om sig med Per Axel Wilhelm "Pelle" Nordström.

Morfar till Björn Schildknechts var musikförläggaren Albert Schildknecht, vars hustru Lina var född Salmson. Skådespelerskan Maria Schildknecht (1881−1977) var Björn Schildknechts moster. Uppväxtmiljön sjöd av musik- och teaterintressen och han tycks tidigt ha börjat ägna sig åt musik − men visade också intresse för teater och film.

Björn Schildknecht studerade komposition enskilt för Oskar Lindberg och kontrapunkt för bland andra Ernst Ellberg vid Kungl. Musikkonservatoriet 1923−26. Åren 1926−40 erhöll Björn Schildknecht Statens tonsättarstipendium. Instrumentering studerade han perioden 1929−34 för Nils Grevillius, med vilken han bevarade relationen och hade flera samarbeten.

Verk

Som tonsättare var Björn Schildknecht under sin drygt tjugoåriga karriär mångsidig och produktiv. Han arbetade inom de flesta av tidens genrer: från symfonisk orkestermusik till schlager, från teater- och radioteatermusik till filmmusik.

Skådespelsmusik 

Under perioderna 1929−34 och 1935−44 var Björn Schildknecht anställd som kapellmästare vid Kungl. Dramatiska teatern i Stockholm. Han komponerade och arrangerade då ett flertal teatermusikverk som Stor-Klas och Lill-Klas (1930), Revisorn (1932) och Kronbruden (1944), samtliga för Dramatiska teatern. I sammanhanget måste också den icke uppförda operan Giorgione nämnas. För Svenska teatern i Helsingfors komponerade han musiken till en uppsättning av Aischylos’ Agamemnon (1935).

Till teatrarna komponerade Schildknecht också ett flertal ”melodramer” som i samtiden väckte viss uppmärksamhet och även spelades in: Pan spelar (1926), Ranjana (1929), Dexippos (1932) och Chrysaëtos (1939; dock uruppförd i Göteborgs Konserthus redan den 17 januari 1937 med Anders de Wahl och Göteborgs orkesterförenings orkester, sedermera Göteborgs Symfoniker, under ledning av Tor Mann). Han var även skådespelare på Dramaten i tio mindre roller under åren 1927−29 och under samma period anlitad som kompositör till Ernst Rolfs revy 1929.

Filmmusik

Björn Schildknecht gjorde begränsade, men viktiga, insatser inom svensk filmmusikkomposition. Förutom film- och schlagermusik till långfilmerna Säg det i toner (1929) och Den blomstertid … bidrog han med verkningsfull orkestermusik till två kortfilmer av Gösta Werner; Morgonväkt (1945) och Midvinterblot (1946). I filmmusiken till Morgonväkt, som skildrar ett uppvaknande Stockholm, blandas drag av svensk folkton med modernistiska stråk. Midvinterblot, som släpptes under Schildknechts sista levnadsår, blev internationellt uppmärksammad som en kontroversiell experimentfilm med både blod och nakenhet. Det förkristna blotet skildras på ett naturalistiskt sätt och gestaltas av Schildknechts musik.

Kammar- och orkestermusik

Om en viktig tyngdpunkt i Björn Schildknechts verksamhet låg inom teater- och filmmusik, fanns två andra tyngdpunkter i kammar- respektive orkestermusiken. Två stråkkvartetter märks och hans enda symfoni, i g-moll (1937), väckte samtida uppmärksamhet. Den är fyrsatsig och uppvisar i symfoniska stildrag släktskap med Ture Rangström och Hugo Alfvén (särskilt dennes andra symfoni), men inkluderar för symfoniorkestern också ovanliga instrument som orgel, grammofon och högtalaranläggning. En specifik inspelning med kyrkklockor − ”Polyfon 29500/Kirchengeläute” − spelas i finalen, ackompanjerad av orgeln. Symfonin har beskrivits som en verkningsfull orkestersats, som på ”ett fantasibetonat och nästan visionärt sätt” musikaliskt skildrar en för tonsättaren avgörande livshändelse (Lennart Hedwall).

Arrangemang

Björn Schildknecht var flitigt anlitad som arrangör. Det finns ett relativt stort antal samtida inspelningar utgivna med hans arrangemang i flera av tidens populäraste genrer; både för film, teater, radio, revyer och schlager (ibland anpassade för olika medier och konstarter). Tillsammans med Nils Grevillius gjorde han barnvisan ”Sjung med oss mamma”; de arrangerade även svenska folkmelodier tillsammans. Björn Schildknecht arrangerade också ett flertal av Evert Taubes visor för orkester och inspelningar, som exempelvis ”Kom i min famn”, ”Havsörnsvals” och ”Fritiof och Carmencita”. Som textförfattare och kompositör använde Schildknecht ibland pseudonymerna ”Schild” och ”Boy Grizzle”.

Sånger, schlagers och visor

Flera av Björn Schildknechts sånger och visor (också under pseudonym) har utpräglad schlagerkaraktär och ingick ursprungligen i filmer. Några har haft ett långt liv i den svenska repertoaren av schlager, dansbandsmusik och gammeldans. Detta gäller bland annat  ”Jämtlandsjazzen”. Den har sedan lanseringen spelats in − i sinsemellan stilmässigt mycket olika versioner − av bland andra Ewert Granholm och Olle Johnnys dragspelsorkester (1944), Margareta Kjellberg (1952), Andrew Walters spelmanslag (1953), Bertil Englund (1962), Sven-Ingvars (1963), Roland Cedermark (1987) och Östen med resten (1994).

År 1948 kom en postum hyllning med musikaftonen ”Björn Schildknecht in memoriam”.

Toivo Burlin © 2015