Liv

Emelie Holmberg lanserades som underbarn och omhändertogs av tonsättaren Eduard Brendler (1800−1831) och hans fru Ulrica. Emelie Holmberg var en skicklig pianist och studerade harmonilära för Erik Drake och sång för Johan Peter Cronhamn. Av hennes brev framgår att hon kände Cronhamn väl och att även Drake var hennes vän. När hon var fjorton år publicerades hennes första sångsamling och vid sjutton års ålder, 1838, arrangerade hon en musikalisk soaré till förmån för hungrande och nödlidande i Dalarna. Samma år gav hon en musikalisk soaré i Linköping och medverkade under följande år vid flera konserter i Stockholm. Hon hade tidigt en framskjuten position i Stockholms musikliv och valdes in som ledamot i Kungl. Musikaliska akademien redan 1841.

År 1841 inrättade Emelie Holmberg ett musikinstitut i Stockholm och reste 1843 tillsammans med författaren Julia Nyberg (känd under pseudonymen Euphrosyne) till Paris, där hon studerade för pianisten Henri Herz. Efter hemkomsten till Stockholm gifte hon sig 1844 med Peder Hjalmar Hammarskjöld, som strax därefter kom på ”ekonomiskt obestånd” varpå paret emigrerade till USA. Redan i februari 1845 arrangerade hon i Armory Hall i Washington en vokal- och instrumentalkonsert vid vilken den då mycket berömde norske violinisten Ole Bull också medverkade. Efter den lyckade konserten gjorde hon en turné till flera stora städer i Nordamerika, bland dem New Orleans, där hon fick mycket goda recensioner. Emelie Holmberg var sedan organist i Saint Peter’s Church i Charleston, South Carolina, där hon även grundade ett filharmoniskt sällskap. Emelie Holmberg dog i Columbia, South Carolina.

Paret Holmberg-Hammarskjöld hade fyra barn, alla födda i USA. Två av döttrarna blev musiker och fortsatte på moderns bana i Amerika. Intressant är att en av döttrarna, Heddie Hammarskjöld från Lincoln Country, i januari 1859 tog en organistexamen vid Kungl. Musikaliska akademiens undervisningsverk i Stockholm.  Motiveringen till att godkänna examinationen var att kunskaperna skulle användas i Nordamerika.

Verk

Inom sin genre var Emelie Holmberg en skicklig tonsättare. Endast de kompositioner hon publicerade i Sverige är bevarade: mellan 1835 och 1843 publicerades fem häften sånger med pianoackompanjemang. Hon hade ett mycket funktionellt synsätt på kompositionsverksamheten. I en bevarad dikt har hon bland annat skrivit ”Mina sånger, mina toner / äro barn af en secund / bjuda skönt mot himlens zoner / men dö bort i nästa stund (…) Toner som på Lyran klingar / till mitt hjertas lugn och tröst / nå sitt syfte om de bringar / gensvar ur ett annat bröst / Evigt skall dess eko strömma / då jag sjelf nedlägges stum / Att om högre sånger drömma / i den tysta hvilans rum.”

För att försäkra sig om att sångerna skulle spridas strävade Holmberg efter att lära sig allmängiltiga musikaliska uttryck. I ett brev till Drake berättade hon att hon lyssnade på fåglarnas sång för att lära sig ”dessa sångers melodier och söka efterhärma dem i mina sånger”.

Emelie Holmbergs sånger vänder sig till den borgerliga salongen och de unga borgarflickorna som med några års pensionsutbildning bland annat fördrev tiden i salongerna med att sjunga och spela klaver. Sångerna fick därför inte vara svåra i piano- eller sångstämman. Hennes sånger är korta, strofiska och har en regelbunden periodik, enkel harmonik och enkelt ackompanjemang. I sångerna ”Pensionsflickorna” och ”Skolgossarne” avslöjas Emelie Holmbergs sociala målgrupp och hennes syn på de båda könen. ”Pensionsflickorna” är en solosång där den sjungande flickan i texten berättar om sitt framtida liv och det kommande äktenskapet. ”Skolgossarne” är en duett, symbolen för ett liv där pojkarna kollektivt verkar tillsammans med andra män. Texten skildrar dem i nutid, de leker och har roligt, de lär sig ”stafva, läsa, skrifva, räkna himlen vet hvad hufvudbry”, allt för att förbereda dem för deras liv som vuxna utanför hemmet. Sångerna präglas av den svenska sällskapsvisans enkla ton, flera visor har folkviseliknande tongångar.

Enligt Anteckningar om svenska qvinnor (1864−66) skulle Emelie Holmberg ha publicerat sju sångsamlingar. Endast fem har dock återfunnits.

Eva Öhrström © 2016