Liv

Uppväxt och studier

Knut Bäck föddes 22 april 1868 i Stockholm i en ämbetsmannafamilj. Föräldrar var protokollssekreteraren i järnkontoret Ludvig Kristoffer Bäck och Johanna Karolina Malmström. Bäck började vid Beskowska skolan i Stockholm höstterminen 1876 och avlade där mogenhetsexamen i maj 1886. Han hade då hösten innan påbörjat pianostudier för Richard Andersson. Efter studentexamen fullföljde han studierna i pianospel för Andersson fram till 1891. Under tiden studerade han också harmonilära och komposition hos Emil Sjögren 1886−88, kontrapunkt hos Johan Lindegren 1888−90 och därefter instrumentation för Andreas Hallén 1890−91.

Efter avslutade studier i Sverige fortsatte Bäck sin musikaliska förkovran i Tyskland. 1892 reste han tillsammans med de båda studiekamraterna Knut Andersson och Wilhelm Stenhammar till Berlin. På deras gemensamma lärare Richard Anderssons rekommendation studerade alla tre piano för Heinrich Barth, Anderssons egen lärare vid Berliner Hochschule für Musik. Barth var elev till Hans von Bülow och Carl Tausig, båda i sin tur elever till Franz Liszt. Till skillnad mot Andersson och Stenhammar studerade Bäck samtidigt också komposition för Max Bruch 1892−94 vid samma institution.

Lärarverksamhet

Efter återkomsten från Berlin blev Bäck lärare i piano och musikteori vid Richard Anderssons musikskola där han redan vid skolans grundande 1888 medverkat som lärare i harmoni. Bäck gav också samtidigt privat undervisning i pianospel och musikteori.

År 1896 flyttade Knut Bäck till Göteborg och fortsatte där sin pedagogiska verksamhet. Följande år gifte han sig med pianopedagogen Dagmar Charlotta Augusta Malm (1873–1959), dotter till grosshandlaren Johan Maximilian Fredrik Malm i Göteborg. I den egna musikskolan byggd på principer från Anderssons skola blev hans hustru till stor hjälp. Knut Bäck blev något av det göteborgska musiklivets egen Richard Andersson och generationer av pianister och musiker fick sin utbildning här. Bland dessa återfinns pianister som Elisif Lundén-Bergfelt och Wollmar Sandell, tonsättare som Knut Håkanson och Åke Hermanson i den mer seriösa genren och Herbert Steen-Östling och Margo Sandström åt det mer populärmusikaliska hållet. Även dirigenter som Sten Frykberg fick sin utbildning av Knut Bäck. Så recenserade Knut Håkanson en offentlig elevkonsert den 13 april 1928: ”den unge Sten Frykberg spelade med avundsvärd säkerhet och lugn”.

Pianist

Knut Bäck ansågs enligt samtida omdömen som en ”utmärkt” pianist, men med sin ödmjuka och blyga natur sökte han inte den utåtriktade solistkarriären utan den pianistiska verksamheten blev huvudsakligen inriktad på kammarmusikspel. Under studietiden på Richard Anderssons musikskola framträdde han tillsammans med Wilhelm Stenhammar i Christian Sindings Variationer op. 2 för två flyglar och senare också i Brahms Haydn-variationer.

Efter flytten till Göteborg uppträdde Bäck huvudsakligen som kammarmusiker, framförallt i en rad pianotrior. Som ackompanjatör till violinister och sångare deltog han i framföranden av Brahms A-dursonat och nordiska romanser. Bäcks kanske största framträdanden var när han 1908 tillsammans med Göteborgs symfoniorkester under Stenhammars ledning framförde Beethovens c-mollfantasi op. 80, för piano, kör och orkester.

Recensent

Bäck var också under större delen av sitt liv i Göteborg verksam som musikkritiker. Oftast anges årtalen 1927–30 för medverkan i Göteborgs Handels- och Sjöfarts- Tidning och från 1931 fram till Bäcks död Göteborgs-Posten. Bland de många bevarade recensionerna i Bäck-samlingen på Musik- och teaterbiblioteket framgår dock att Bäck redan på 10-talet var verksam som kritiker i Göteborgs-Posten. Som recensent var Bäck fördomsfri, öppen för nya musiktongångar och skrev också i en saklig och korrekt stil. Bäcks recensioner är därför en intressant källa till förståelse för Göteborgs musikliv under 1900-talets första hälft.

Verk

I Brahms och Schumanns efterföljd

Knut Bäcks omvittnat blygsamma framtoning gjorde att han också satte ljuset under skäppan när det gällde tonsättarverksamheten. Julius Rabe berättade att man till Bäcks 75-års dag velat hylla honom på radion genom att framföra ett antal av hans sånger ”och det behövdes en smula diplomatisk finurlighet för att förmå honom att lämna ut några av sina omsorgsfullt förtegna arbeten”. Den övervägande delen av Bäcks kompositioner finns i manuskript, den tryckta produktionen omfattar ett knappt tiotal alster. Tonsättarverksamheten förefaller huvudsakligen ha infallit i två faser. De flesta tryckta kompositionerna skapades före 1910-talet. De sista tio åren av sitt liv verkar Bäck ha återupptagit kompositionsverksamheten vilket innebar att han reviderade tidigare kompositioner såsom ungdomsverket Tomten (1948), samtidigt som han också skrev ett par större verk för kör och orkester.

Stilen i Bäcks kompositioner är i hög grad präglad av den klassisk-romantiska stilen i Schumanns och Brahms efterföljd som influerat läraren Richard Andersson men också kamraten Stenhammars ungdomskompositioner. Denna internationella tyskorienterade stil kombinerades hos Bäck också med en utpräglad svensk folkton i August Södermans efterföljd. Det gäller mest påtagligt i många av Bäcks sånger varav några är medvetet skrivna i folkton. Denna folkliga förankring återfinns också i temat och i några av variationerna i op. 2 liksom i pianosamlingen Lyriska Melodier och Studier op. 7. 

Kompositioner

Bäcks första komposition förefaller vara Tema med variationer för piano op. 2 som framfördes av tonsättaren vid en av Richard Anderssons offentliga elevuppvisningar 1891. Variationerna trycktes av Musikaliska konstföreningen 1895 och anmälaren i Svensk Musiktidning kommenterade verket: ”Temat (B-moll) är hållet i folkton. Variationerna äro 12 till antalet, talangfullt skrifna. Variationsstilen börjar dock nu blifva föråldrad och tröttande, mera lämplig för konservatorie specimen än lockande för allmänheten.”

En stråkkvintett i g-moll från 1896–97 saknas bland Bäcks kvarlämnade manuskript. Den uppfördes av Aulinska kvartetten och Emil Sundqvist och Svensk Musiktidning kommenterade 1898: ”Början af första satsen föreföll något grumlig, men var sedan likasom de öfriga satserna hållen i en klar populär stil. Någon egentlig originalitet visade ej detta verk, men gjorde ett rätt godt intryck.”

Bland Bäcks många sångkompositioner märks framförallt tonsättningen av Viktor Rydbergs dikt Tomten för baryton och orkester. Verket utgavs i klaverutdrag av Musikaliska Konstföreningen 1901. I sin tonsättning har Bäck tagit fasta på den dystra livshållningen i dikten, frågeställningen om tillvarons mening. Grundtonen är vemodig och i sångstämman och ackompanjemanget fångas midvinternattens kyla och hårdhet. Verket framfördes i orkesterversion 1903 med John Forsell som solist och under Tor Aulins ledning, och även vid den första svenska musikfesten 1906. Kompositionen omarbetades sedan 1948 och framfördes i sin reviderade version i en radioutsändning 1951.

Bäcks pianomusik är − förutom nämnda op. 2 − i första hand tänkta för pedagogiskt ändamål. Samlingen Lyriska Melodier och Studier op. 7, bestående av 15 kortare karaktärsstycken med påfallande variationsrikedom. Styckena är enligt en samtida recensent ”att räkna bland den svenska pianolitteraturens bättre alster, och särskildt en skatt för mera försigkomna pianoelever”. Två av styckena i samlingen har också fått en vidare internationell spridning i Louis Oesterles samling med skandinavisk pianomusik, Album of Scandinavian Piano Music.

Bertil Wikman © 2016