Liv

Efter studier i Lund och en tids arbete som kanslist i statens tjänst kom Eric Jacob Arrhén von Kapfelman som musiklärare till Kungl. Krigsakademien på Karlberg i Stockholm. Vissa källor anger att han började där 1820, andra nämner 1824 som första år. Förutom osäkerheten angående tidpunkten för hans start som lärare är kännedomen om hans egen musikutbildning bristfällig. Sannolikt var han pianoelev till Thomas Byström, som bland annat var verksam som musiklärare vid Karlberg under tidigt 1800-tal. Arrhén von Kapfelman var också uppskattad som en god violinist. 1833 blev han utnämnd till musikdirektör, och oavsett om han hade någon formell utbildning eller inte måste han då bedömts inneha de nödvändiga kvalifikationerna för en sådan befattning.

Kungl. Krigsakademien inrättades 1792. Fram till mitten av 1800-talet var den inte bara en skola för blivande militärer utan erbjöd också en generell utbildning för unga pojkar, eftersom det inte fanns någon allmän skolgång. En viss musikundervisning ingick i utbildningen. Någon ordinarie musiklärare fanns dock inte under början av 1800-talet, utan undervisningen sköttes av tillfälligt förordnade lärare. Eleverna kunde få undervisning i att spela klaver, fiol eller basfiol och förmodligen var undervisningen i huvudsak frivillig. Även sångundervisning förekom och under 1840-talet framhölls betydelsen av att alla elever kunde sjunga.

Med Arrhén von Kapfelmans anställning vid skolan fick man en fast anställd lärare som kunde ansvara för den musikutbildning och de musikframföranden som krävdes. Många av hans kompositioner för manskvartett framfördes vid skolan. Detsamma gällde förmodligen den skådespelsmusik han skrev till flera sorgespel av Pehr Henrik Ling, som Medea, Engelbrekt Engelbrektson, Agne, Blotsven samt Den heliga Birgitta. Ling var gymnastik- och fäktlärare på Karlberg 1813–25. Sannolikt samarbetade Ling och Arrhén von Kapfelman om dessa sorgespel, men hur och när verken framfördes finns idag inga uppgifter om. Musiken till skådespelen var dock knappast känd utanför Karlberg.

Jämfört med övriga ämnen på skolan hade musikämnet inte någon hög status. Men det fanns ändå en kontinuerlig musikverksamhet, ledd av Arrhén von Kapfelman ända fram till 1850. En av hans elever var Oscar Byström (1821−1909), som fick sin första kompositionsutbildning av Arrhén von Kapfelman och dedicerade tre sånger till honom sommaren 1848.

Utöver arbetet på Karlberg var Arrhén von Kapfelman också en aktiv deltagare vid andra musikaliska sammankomster i Stockholm. Hans förankring i huvudstadens musikliv framgår bland annat av att Kungl. Teaterns kör framträdde vid hans begravning, vid vilken också många ur Kungl. Musikaliska akademien och Kungl. Teatern närvarade.

Verk

En stor del av Arrhén von Kapfelmans musik komponerades för de sammanhang där han själv verkade. Kompositioner och arrangemang för manskör eller manskvartett är i majoritet i hans produktion. Manskörssången ”Vårsång på Valborgsmässoaftonen” (med text av Carl Fredrik Dahlgren och mest känd under sin första textrad ”Våren är kommen”), tillkom i början på 1820-talet. Den framfördes av kadetterna på Karlberg och spreds också till studentsången i Uppsala. Där blev den en del i traditionen med vårsånger, som kom att fortsättas med verk av bland andra prins Gustaf och J.A. Josephson. Att Arrhén von Kapfelman hade nära kontakter med studentsången under denna tid framgår också av stämbesättningen i många av hans manskörstycken. De växlar mellan trestämmig sats med pianoackompanjemang och fyrstämmig sats utan ackompanjemang, något som var tidstypiskt för den tidiga studentsången.

Bland arrangemangen ska också nämnas en av de mest kända, nämligen ”Kung Carl den unge hjelte”, med melodi av O.E. Westermark och med text av Esaias Tegnér. Den blev mycket populär i studentsångskretsar och uppfattades i samtiden som en av de viktigaste nationalsångerna.

Även för blandad kör komponerade Arrhén von Kapfelman ett flertal verk. En ofta framförd körsång var ”Hosianna”. Bibeltexten känns igen från abbé Voglers tonsättning och den är satt i en fyrstämmig homofon sats, med en kontrasterande rörlig del. I en notbok med kompositionsövningar, daterad 1807, har Arrhén von Kapfelman också skrivit ned några verk av andra tonsättare, däribland just ”Hosianna” av Vogler, som sannolikt varit inspiration till hans egen komposition.

Merparten av Arrhén von Kapfelmans kompositioner förekom endast i manuskript, men en del trycktes också. I januari 1824 annonserade musikhandlare i Stockholm om sånger för fyrstämmig kör med ackompanjemang för pianoforte av Arrhén von Kapfelman, bland många andra samtida nationella och internationella sångtonsättare. Även solosånger med pianoackompanjemang förekom i annonserna. Sångerna måste av samtiden ha betraktats som salongsmusik, alltså högst relevanta för det allt mer vanliga musicerandet i hemmen från tidigt 1800-tal och framåt.

Arrhén von Kapfelman skrev sånger till texter av bland andra Tegnér och E.J. Stagnelius, men han skrev också egna sångtexter i jämförelsevis stor omfattning. 1819 gav han ut verket ”Blommorna” för blandad kör med instrumentalackompanjemang, en samling sånger komponerade till ”12 poetiska stycken” av P.D.A. Atterbom. Sångerna har blomnamn (”Hyacinten”, ”Nattviolen”, ”Rosen” m.fl.) och skildrar olika känslokaraktärer. De knyts ihop till en komposition genom modulationer mellan skiftande tonarter, i en senklassicistisk stil.

Arrhén von Kapfelman deltog också med ett bidrag till ny folksång i samband med Oscar I:s trontillträde 1844. Diskussionen om ny folksång blev ofta särskilt intensiv i samband med tronskiften, och 1844 bidrog bland andra också Franz Berwald, Gunnar Wennerberg och A.F. Lindblad med kompositioner. Det populäraste bidraget denna gång blev dock inte ett verk av någon av dem, utan i stället ”Ur svenska hjärtans djup” av Otto Lindblad.

Ren instrumentalmusik förekommer knappast i Arrhén von Kapfelmans produktion, med undantag för några pianokompositioner och den ovan nämnda skådespelsmusiken. Han skrev också musik till Shakespeares Macbeth, framförd på Djurgårdsteatern 1838−39. Den symfoni som omtalas i tidigare biografier har inte varit möjlig att finna.

Vokalmusiken i sin samtid och i repertoaren

Samtidens uppfattning om Arrhén von Kapfelmans solo- och körsånger var genomgående positiv. I sin studie över ”den svenska tonkonsten” nämner Abraham Mankell framför allt de sköna och enkla melodierna och känslouttrycken i sångerna som karakteristiskt för Arrhén von Kapfelmans verk.

Av Arrhén von Kapfelmans omfattande produktion finns idag endast ett par körsånger kvar på manskörsrepertoaren. ”Våren är kommen” har sjungits kontinuerligt sedan sin tillkomst, bland annat när Allmänna Sången från Uppsala besökte Världsutställningen i Paris 1878, men också vid många manskörsframträdanden i olika sammanhang ända fram till vår egen tid. Genom sin långa verksamhetstid som musiklärare och tonsättare av musik för vardagens bruk var Arrhén von Kapfelman en viktig aktör i det tidiga 1800-talets musikliv.

Karin Hallgren © 2015