Jag hör din visas spröda lek
var sommarkväll då dagen dör,
och sol som log och glöd som svek
i röstens darrning än jag hör.
Din stråkes ton är tunn och gäll
men fångar doft ur sommarns kväll,
din själ är ung och ljus och vek,
din sång är sällsamt skör.

Jag fångar dina toners lek
och ger dem visans spröda ord.
Vad mer, om livet log och svek
som allt på denna jord,
vad mer, om blåsten viner kallt,
att sjunga, sjunga, det är allt,
och låta själen växa vek
som vår i fattig nord.