Beställt av New European Ensemble.

Bells and Waves beställdes av New European Ensemble, uruppfördes vid White Crow Music Festival i Leiden 2010 och är tillägnat Christian Karlsen. Utgångspunkten var ett barndomsminne av handgjorda mässingsklockor som mina föräldrar tog hem från Split. Deras övertoner och vibrationer väckte en förbindelse mellan klockor och vatten: klockklanger blir ackord, medan vågor blir melodisk rörelse.

I. Standing Waves, Ringing Bells. En utåtriktad inledning presenterar vågor och klockor som gradvis förvandlas till enskilda, ibland komiska instrumentalsolon. Associationerna sträcker sig från tecknad film till noh-teater och leder till en absurd uppåtgående gest i slutet.

II. Passing Bells, Floating Bells. En inåtvänd aria börjar med avlägsna pianoklockor. Blåsarna antyder båtar som passerar under en bro genom dimma och värme. Pianots elegiska sång omges av ett ensemblelandskap av ekon och vattenminnen. Ett extatiskt mittavsnitt exploderar våldsamt innan musiken sjunker ned i meditativa, färgade borduner som gradvis dör bort.

III. Jerking Bells, Turning Waves. Ett lekfullt men aggressivt scherzo frammanar förorenade floder och trasiga klockor. Musiken byter riktning som när någon zappar mellan tv-kanaler eller surfar på internet. Förvrängda återblickar på mina egna Sacrificio, Tranströmersånger, Confrontation och Four Colours blandas med folkmusikaliska, jazzartade och modernistiska gester.

IV. Striking Bells, Icy Waves. Ett intermezzo föreställer vatten som frusit till is, för att sedan tina och falla. En skeppsklocka slår larm men antyder också en möjlighet till hopp.

V. Shaking Bells, Running Waves. En toccatalik final driver inledningsmaterialet in i envisa upprepningar. Musiken samlar orkanlik kraft innan den sveps bort, som om den försvann i en underjordisk ström.