Beställt av Västerås Sinfonietta och Nordiska Kammarorkestern.

Fairy–Angel är en resa mellan det jordiska, det imaginära och det andliga. I detta concerto grosso för violin, piano och kammarorkester står mötet mellan de två soloinstrumenten i centrum. Deras identiteter närmar sig, speglar och förvandlar varandra genom ett förlopp där älvor kan bli änglar — eller där änglar kanske återvänder till jorden.

Under kompositionsarbetet utgick jag från mässordinariets texter: Kyrie, Gloria, Credo, Sanctus och Agnus Dei. Jag använde dem som ett konkret kompositoriskt verktyg och satte ord till samtliga teman i hela verket. Texterna gav mig ett sätt att formulera temanas uttryck och tänka dem som sång. Orden sjungs aldrig, men finns kvar som en inre röst i den instrumentala musiken.

På sätt och vis är detta min egen motsvarighet till Duke Ellingtons sakrala musik i Sacred Concerts. Den musikaliska referensramen sträcker sig också tillbaka till Bach, Mozart och Stravinsky, samtidigt som här finns beröringspunkter med Arvo Pärt och symfonisk rock. Jag tar intryck av dessa olika musikaliska världar och omformar dem i mitt eget tonspråk, utan att efterlikna deras stilar eller skapa pastischer. De ingår i ett personligt sökande efter ett uttryck där andlighet rymmer både stillhet och kroppslig energi, eftertanke och extatiskt jubel.

Den första satsen, Air ("Kyrie"), är en bebådelse: änglarnas ankomst och uppvaknande. Den öppnar det rum där verkets förvandlingar kan ta sin början.

Den andra satsen består av tre sammanhängande delar: Toccata I ("Gloria"), Fantasia ("Credo") och Toccata II ("Sanctus"). Den är både ett jublande firande av älvorna och en trosritual. Den scherzoartade energin bryter sig gradvis loss och utmynnar i en extatisk, andlig rock'n'roll-fest. Här får det andliga en dansande, fysisk gestalt.

Den tredje satsen, Hymn–Meditation ("Agnus Dei"), kan uppfattas som en sensuell långsam dans, ett requiem eller födelsen av ett nytt liv — en form av reinkarnation. Här fullbordas verkets förvandlingsresa, men dess riktning lämnas öppen. Blir älvorna änglar, eller återvänder änglarna till jorden?

Benjamin Staern