Beställt av Swedish Arts Council, Royal Swedish Navy Band, Barbro Osher Pro Suecia Foundation, Albaeco och Coral Guardians.

När Anders Paulsson frågade om jag ville skriva en konsert för sopransaxofon och blåsorkester välkomnade jag idén om en lovsång till Östersjön. Flera av mina större verk, däribland Worried Souls, första symfonin Polar Vortex och Sånger om bländvit kärlek, utforskar samhälleliga, miljömässiga eller känslomässiga teman med den sångbara linjen i centrum.

I Hymnus Aquarius är sopransaxofonen berättare och blåsorkestern en kör. Detta drama utan ord gestaltar Östersjön och dess betydelse för de omgivande länderna och skapar musikaliska öar och broar mellan dem. Miljökatastrofen ställs mot en utopisk vision av ett vattenrike som liknar ett paradis.

Solostämmans lyriska karaktär färgar ensemblen. Material baserat på arkaiska folkmelodier från Estland, Lettland och Litauen bildar verkets harmoniska grund. De fyra satserna framförs utan avbrott.

I. Introduction – The Ocean. Sopransaxofonens vemodiga klagosång över havet och ön besvaras av ensemblen och leder till ett rop till öns gudar.

II. Diving into the Ocean. Långa brassackord och en solokadens ackompanjerad av musikaliska vinglas frammanar en färd ned i djupt vatten. Den föreställda resan når havsbottnen, där gamla skeppsvrak blir en bild av kvardröjande föroreningar. Solistens klagan blir alltmer orolig.

III. The Island Awakens. Öns invånare vaknar och protesterar. Sopransaxofonen manar till handling och ensemblen svarar. Ett unisont riff i 7/8 växer till en kulmen där handklockor slår larm. Solisten ber om lugn men blir tvärt avbruten.

IV. Finale – Apotheosis: The Ocean Is Saved. Sopransaxofonen brister ut i en glädjefylld sång. Ensemblen svarar i kanon och växer till en stor kör medan en kraftig våg sveper över ön. Är faran över? Musiken tonar bort på sopransaxofonens högsta ton och avslutas med en antik cymbal.