Worried Souls beställdes av Norrköpings Symfoniorkester med stöd från Kulturrådet.
Stort tack till Karin Veres, dåvarande chef för SON.

Att skriva för klarinett och basklarinett är också en utmaning men det finns också fantastiska möjligheter som har påverkat arbetet med solostämman och orkestrering och vice versa.
Ursprunget till denna konsert och titeln hänvisar till "en konstnärs oroliga själar i ett industriellt och hårt dystopiskt samhälle". Musiken förmedlar nyfikenhet, spontanitet, lekfullhet, våld, hårda beslut, hopplöshet och i slutändan dess undergång! Det finns också en skarp kritik av nedläggningarna av väletablerade företag som snabbt byggs upp och så småningom demonteras på grund av dess tid för dekadens.
Det finns en berättelse bakom musiken men kompositören har valt att berätta den i musiken snarare än att bokstavligen beskriva exakt vad som händer i de musikaliska händelserna men vill ge lyssnaren frihet för sin fantasi.

Första satsen Inledning - har en sorglig och sökande karaktär som om du var i dimma. Klarinetten uttrycks i noten "espressivo con melancolia" (uttryck för melankoli) och orkestern är alltid återhållen då den bryter ut i ett enormt vrål. Klarinett blir hysterisk, och detta leder till en svindlande cadenza med orkesterns klarinetter och som så småningom bleknar satsen.

Andra satsen Rhapsody - tar upp material från första satsen, som sedan arbetade fritt med olika uttryck såväl som komisk absurditet, tuff rörelse, olika känslor, mekanisk rytm "Come un' Robotnik "(rysk term för automater). Detta leder till en "kamp" mellan solist och orkester som därefter leder till en kollektiv "marcia meccanico" (mekanisk marsch) där alla tvingas arbeta vidare i snabb takt och skala.

Tredje satsen Meditation - börjar med en snabb kollaps till sedan som en phoenix från askan stiger från den djupa basklarinetten och reflekterar tillbaka mot tidigare hastigheter. Detta bygger upp till ett dunkande orkesterintervall. Detta leder till en kort solo cadenza och sedan till ett orkester "total kaos" som slutar med en nästan röstlös koda.
Detta verk är komponerat i nära samarbete med solisten Karin Dornbusch under process har delat idéer och förslag på förändringar i solostämman.