Liv

Carl Leopold Sjöberg växte upp i Gävle. Hans far Leopold Sjöberg var kamrer vid Gefle-Dala Jernväg, men avled när sonen var bara sju år gammal. Modern, Karin Sjöberg (f. Lundström), startade då en porslins- och leksaksaffär för att försörja sig och de tre barnen. En anförvant till maken, läroverksrektorn Jonas Selggren, tillika riksdagsman och mycket välbärgad, gav ekonomiskt stöd åt den utsatta familjen, vilket möjliggjorde för Carl Sjöberg att ta studentexamen 1879. Hans musiklärare på läroverket, Wilhelm Björkgren (1847−1917), själv tonsättare, blev en viktig person för hans musikaliska skolning. Den unge Carl gjorde under Björkgren sådana framsteg att han fick spela orgel till morgonbönerna, men också vikariera som organist i kyrkan. Sannolikt fick han av Björkgren också vissa musikteoretiska insikter som lade grund för hans komponerande.

Med fortsatta bidrag från Selggren kunde Carl Sjöberg studera medicin: först vid Uppsala universitet, där han 1888 blev med.kand., därefter vid Karolinska institutet i Stockholm, där han avlade med.lic.-examen 1893. Studieåren innebar umgänge i musikens tecken. I Uppsala blev han medlem av både Orphei drängar och Allmänna sången. Det var också under denna period som Carl Sjöberg började skriva sånger, d.v.s. komponera melodier till befintliga texter. Såvitt känt gjorde han det utan egentlig utbildning i musikämnen − annat än den som förekom under hans skolgång. En pianokvartett och ett stycke för violin och piano finns också bevarade, vilka visar att han också ägnade sitt musikaliska skapande åt kammarmusik. Hans trots allt begränsade produktion är nära knuten till det musicerande han själv var involverad i.

Studietiden avslutades 1893, samma år som han gifte sig med Sofia Abelin (1866−1945) som han träffat 1888 under en sommaranställning på Sätra brunn. Året därpå tillträdde Carl Sjöberg en tjänst som stadsläkare i Hedemora. Från 1898 var han också läkare vid stadens sjukstuga. Han blev en uppskattad doktor som parallellt med yrkesutövningen fortsatte att ägna sig åt musiken. Han sjöng och spelade piano, men var också musikalisk ledare. Bland annan grundade han en kör som han själv anförde. Han ledde också Hedemora musiksällskap samt tog initiativ till en stråkkvartett, vilken han kompletterade med sitt pianospel. Hans komponerande i Hedemora verkar dock ha varit mindre omfattande än under studieåren. Carl Sjöberg omtalas som en sällskapsmänniska, ”en glättig natur, snar till skämt”.  

Carl Sjöberg var dessutom en habil tecknare och akvarellmålare. Han avbildade gärna stadsmotiv − bevarade verk visar vyer från bland annat hans bostadsorter Stockholm, Uppsala och Hedemora.

Carl Sjöberg avled hastigt, blott 38 år gammal. Makan väntade då parets tredje barn.

Carl Sjöberg: Hedemoragård (akvarell). Uppsala universitetsbibliotek (Svensk handteckning: 4934a).

Verk

Carl Sjöbergs produktion som tonsättare är alltså inte stor, den omfattar bara ett mindre antal sånger, en tresatsig pianokvartett och ett stycke för violin och piano. Men en av sångerna har gjort hans namn odödligt: ”Tonerna”, med text av Erik Gustaf Geijer. Den sägs ha tillkommit 1892, således under Sjöbergs år i Stockholm, då han en kväll gick på Kungl. Teatern och efteråt fick inspiration till att tonsätta Geijers korta dikt från 1829. Sången publicerades första gången 1901, ett år efter Sjöbergs bortgång. Det innebär att tonsättaren inte fick uppleva verkets stora framgång. Jussi Björling och många andra stora sångare har haft den på sina repertoarer, men den har också framförts instrumentalt, till exempel av restaurangkapell.

Sången ”Tonerna” skulle inte ha nått sådan spridning, om inte Carl Sjöberg verkligen kunde skriva fungerande vokalverk. De bevarade sångerna är inte stora verk, men välgjorda och var säkert uppskattade i den krets som de var tänkta för. Urvalet av författare är varierat, vilket tyder på att Sjöberg hade ett litterärt intresse.

Gunnar Ternhag © 2015