Sången Tonerna sägs ha tillkommit 1892, således under Sjöbergs år i Stockholm, då han en kväll gick på Kungl. Teatern och efteråt fick inspiration till att tonsätta Geijers korta dikt från 1829. Sången publicerades första gången 1901, ett år efter Sjöbergs bortgång. Det innebär att tonsättaren inte fick uppleva verkets stora framgång. Jussi Björling och många andra stora sångare har haft den på sina repertoarer, men den har också framförts instrumentalt, till exempel av restaurangkapell.

1. Fjerran öfver den skuggomflutna slumrande skogens bryn,

månen, vaggad å guldomgjutna skyar,

höjer sig för min syn.

Sorgset leende vemodsblickar

ur den djupblå auzurn han skickar

långt, långt ut,

ögver nejd som sofver.

dränkt i dagg från aftonskyn.

2. Förr, när min vän var här,

var mig en vårdag kort,

Nu, då han borta är, är mig en höstdag lång.

Ack! hvad den dagen flyr,

säga de andra nu.

Jag: hvad den långsam är,

o, att den ville fly.

Kommer ej kvällen snart?

Kommer ej nattens ro?

3. Tanke, hvars strider blott natten ser.

Toner, hos eder om hvila ber.

Hjerta, som lider, som lider af dagens gny.

Toner till eder, till er vill det fly.