Liv

Herman Palm föddes in i en borgerligt bildad och musikintresserad familj. Fadern Ferdinand Palm var godsägare och modern Amanda Johanna Detleff-Gerlack tillhörde en tysk släkt med flera framstående musiker; själv framträdde hon som operasångerska. Familjen levde på gården Sjötorp i Norra Kyrketorps församling (idag del av Skultorps församling strax söder om Skövde). Både sonen Herman och dottern Ida musicerade flitigt som en del av familjens umgängesliv och de skulle båda fortsätta att skapa musik för en borgerlig salongskultur.

Palm studerade från 1872 vid Skövdes lägre elementarläroverk och avlade 1882 studentexamen vid Skara gymnasium. Under tiden i Skara komponerade han en rad sånger för manskvartett, bland annat ”Under rönn och syrén”, det verk som gett honom en bestående plats i den svenska körlitteraturen. Efter studentexamen inledde han teologiska studier vid Lunds universitet (i Uppsala från 1886) då fadern, trots sonens skicklighet som pianist och organist, motsatte sig en yrkesbana inom musiken.

I Uppsala undervisade Palm åren 1887−93 i sång och musik vid elementarläroverket för flickor och avlade organist- och kyrkosångarexamen 1898. Han var en mångsidig kraft i föreningslivet vid universitetet och arbetade bland annat intensivt för Västgöta nation, dels genom konserter med en sångarförening, dels som medredaktör för antologin Minnen från Vestergötland. Under åren 1898 till 1904 tjänstgjorde Palm som vikarierande domkyrkoorganist i Uppsala och från 1904 till 1911 som lärare i liturgisk sång vid universitetet. Han var 1910−13 sakkunnig i Liturgiska musikkommittén och tilldelades 1911 förtjänsttecknet Litteris et artibus.

1902 avlade Palm examen för en teol. kand. och samma år följde prästvigning och förordnande som domkyrkoadjunkt i Uppsala. 1903 ingick han även äktenskap med Edith Stuart. En tids verksamhet som fängelsepräst (1905−11) har satt avtryck i skriften Hemliga språk i Sverige som bygger på nedteckningar av speciella ord och uttryckssätt bland fångar i Stockholm. 1911 utnämndes Palm till kyrkoherde i Sånga och Skå församlingar, idag delar av Färingsö församling i Stockholms stift. Även under denna tid var musiken en viktig del av hans verksamhet, både som körledare, tonsättare av sånger och barnvisor samt utgivare av sångsamlingar för skola och kyrka. Efter sin pensionering 1934 bosatte sig Herman Palm hos sin dotter i Kungsbacka under sin sista tid. En större samling av hans papper, autografer och skisser finns i Musik- och teaterbiblioteket.

Verk

Sångtonsättaren

Herman Palms namn är starkt förknippat med ett enskilt verk, ”Under rönn och syrén”, den oftast framförda sången bland svenska körer under 2007 (enligt STIM). Han skrev den redan vid 15 års ålder, framförde den med sin gymnasiekvartett 1879 och skänkte senare rättigheterna till Studentsångföreningen i Lund. Texten är hämtad ur Zacharias Topelius diktsamling Sylvias visor, ett verk som stimulerade Palm till några av hans mest inspirerade verk. I sin ursprungliga sättning för manskvartett ger ”Under rönn och syrén” en enkel men koncentrerad och innerlig klangdräkt till textens blandning av vemod och kärleksfullt hopp i de blommande sköna dalar inledningsorden talar om. Palm kom aldrig att utveckla sitt tekniska kunnande genom en formaliserad musikutbildning och tonårs- och studenttidens arbete med kvartettformen utgör möjligen hans livs mest framgångsrika förening av inspiration och hantverk.

I andra samtida kvartetter är textdeklamationen ibland otymplig men miniatyrerna visar exempel på variationsrikedom vad gäller både harmonik, rytmik och övergripande form. Större delen av kompositionerna från tonårstiden gick dock förlorade redan under tonsättarens levnad.

Vid sidan av manskvartetterna komponerade Palm en rad tidstypiska solosånger till pianoackompanjemang med texter av samtida populära diktare, dock utan påtaglig originalitet. En rad av hans barnvisor till texter av bl.a. Jeanna Oterdahl och Elsa Beskow fick betydande spridning i olika samlingsutgåvor under 1900-talet. Från Palms egen barndom härstammar barnvisor och folkdanser som han nedtecknade och utgav i antologin Minnen från Vestergötland. I två samlingar av Folkvisor från Västergötland finns ett större melodimaterial. Trots en principiell högaktning för folkvisornas särprägel omformas texternas dialekter här till ”riksspråket” och visornas form och ackompanjemang är ofta lik de egenkomponerade sångerna.

Kyrkosången

Med sitt dubbla intresse för teologi och musik var det naturligt att Palm kom att ingå i den begynnande kyrkosångsrörelsen med dess ambition att utifrån historisk inspiration reformera den lutherska liturgin och dess musik. 1904 publicerade han en studie över Harald Vallerius med en självständig värdering av dennes musikaliska insatser i arbetet med 1697 års svenska koralpsalmbok. Han ingick även i redaktionen för tidskriften Kult och konst (1905−08) tillsammans med konsthistorikern Johnny Roosval och kyrkoherden Richard Norén. Tidskriften publicerade ett antal viktiga hymnologiska och musikhistoriska studier (bl.a. Tobias Norlinds undersökningar kring svensk 1600-talssång), men Palm bidrog inte med eget material. Skriften ”Om folktonen i den lutherska församlingssången” från 1910 argumenterar för en långtgående syntes mellan den lutherska kyrkosången och folkvisan. Han söker genom meloditypografiska belägg påvisa hur Luthers egna psalmer och 1697 års svenska koralpsalmbok bevarade folkvisans yttre former. Denna historieskrivning tjänar uppenbart som inlägg i samtidens debatt om kyrkosångens reform men Palm kom aldrig att utöva ett konkret inflytande i sådana frågor.

I anknytning till kyrkosångsrörelsen medverkade Palm som redaktör vid utgivningen av en Militär-sångbok (1910) och antologin Musica sacra, körsånger för kyrkan och skolan (1915).

Jonas Lundblad © 2015