Hvad är min sång?
Ett vattusprång
Som qväller upp och snabbt förrinner
Det stupar ned
I enslig led,
Der månen blek ur skyar brinner
Och strålar strö
På vågens snö
Ett dämpadt ljus, som halft försvinner.

Af träd en krans
I silfverglans
Omkring min ådra tätt sig sluter
Bland gran och tall
Min böljas svall
Sitt lif i tysta stunder njuter
Och utan namn
I flodens famn
Till sist min svala våg sig gjuter.

Hvad mer, om kall
Jag nämnas skall
Jag trott, att vågen bör så vara.
Hvad mer, hvad mer
Om knappt man ser
Den väg de gömda flöden fara
Blott på ditt tåg
Du stärkt, o våg
En enda dufven blomma bara!