Liv

Barndom och studieår

John Wilhelm Heintze föddes i Stockholm, där hans far, Wilhelm Heintze (1849−95), då var organist i S:t Jacobs kyrka. När John var tre år, flyttade familjen till Lund, där fadern hade utnämnts till domkyrkoorganist. John Heintze kan möjligen ha fått sina allra första musikaliska lärospån från fadern, som dock avled när John var endast 8 år gammal. Från 1902 studerade John Heintze vid Nils Peter Norlinds musikskola i Lund, där han 1904 avlade organistexamen med Norlind som examinator. Därefter verkade han en kortare tid som musiker och var under 1905 anställd som pianoackompanjatör vid Sydsvenska filharmoniska föreningen.

1906 flyttade John Heintze till Stockholm för fortsatta studier hos Richard Andersson och anställdes där redan 1907 som lärare i piano vid dennes musikskola. Studierna för Andersson avslutades med debutkonsert med orkester i april 1910. Heintzes prestation som solist i Ignaz Paderewskis pianokonsert i a-moll fick god kritik och blev inkörsporten till hans fortsatta bana som både utövande musiker och pedagog.

Banan som pianist och pedagog

I januari 1911 återvände John Heintze till Skåne, nu till Malmö som lärare vid musikkonservatoriet, och året därpå gav han en andra debutkonsert, nu i Köpenhamn. Parallellt med lärartjänsten var han regelbundet verksam som turnerande pianosolist och åtnjöt särskilt anseende som Chopintolkare, även om också modernare musik som t.ex. verk av Sergej Rachmaninov ingick i hans repertoar.

Heintze var även flitigt verksam som kammarmusiker. 1914 bildade han Malmös första pianotrio tillsammans med två kolleger vid konservatoriet, violinisten Ernesto Ballarini och cellisten Gottardo Vecchi. John Heintze var också medlem av Malmö musiksällskap och engagerade sig även på andra sätt i stadens musikliv. Även om Malmö-trion blev relativt kortlivad (den upplöstes 1918), var Heintze under många år flitigt verksam som kammarmusiker i flera olika konstellationer, bland annat vid konserter i Malmö kammarmusikförening (sedermera Salomon Smiths kammarmusikförening) under åren 1911−24.

År 1928 flyttade Heintze till Stockholm, oklart av vilket skäl; av allt att döma hade han där ingen anställning liknande den vid konservatoriet i Malmö. Möjligen kan han ha velat bredda sin verksamhet som pianist − han hade dittills framträtt huvudsakligen i Skåne. Någon etablerad position som musiker i huvudstaden fick han dock inte; istället tvingades han till följd av problem med nerverna avbryta sin konsertkarriär, och hans arbetsförmåga nedsattes ytterligare av en hjärtsjukdom som till slut ändade hans liv vid 50 års ålder.

En karakteristik

Liksom sin bror och tonsättarkollega Gustaf Hjalmar framstår John Heintze som en tillbakadragen personlighet, med liten förmåga − eller intresse − att marknadsföra sin person och sina verk. Men liksom brodern hade han en varm förespråkare i den stridbare pianisten och musikskribenten Yngve Flyckt, som bland annat uruppförde den andra pianokonserten i Helsingborg 1935, men denne kämpade förgäves för att väcka intresse för Heintzes musik hos det stockholmska musiketablissemanget, till exempel i Konsertföreningen. I sin bok Svenskt musikliv från 1939 − en skarp vidräkning med de dåtida svenska musikinstitutionerna − ger Flyckt en dråplig skildring av hur han hösten 1937, efter flera års resultatlösa påstötningar, får besked av Radiotjänst att man avser att ”träda i förbindelse” med tonsättaren. Man hade alltså missat att John Heintze avlidit ett halvår tidigare!

Verk

Som tonsättare ägnade sig John Heintze huvudsakligen − men långt ifrån uteslutande − åt sitt huvudinstrument, pianot. Hans totala produktion är av begränsad omfattning (i den mån den nu är känd i sin helhet). Hans största instrumentalverk är de två pianokonserterna, vartill kommer en pianotrio, några mindre pianokompositioner och ett par orgelpreludier. Han komponerade också vokalmusik, såväl solosånger som körverk, bland annat oratoriet Satan. Det är oklart vad som ligger bakom ämnesvalet för oratoriet, och det är heller inte känt vem som skrev texten. Körsången Hosiannah, med text av Gustaf Fröding, har adventsprägel och bygger på de även av Wennerberg (med flera) tonsatta orden i Psaltaren 24: ”Görer portarna höga”.

John Heintze bibehöll sitt ursprungliga senromantiska idiom, även om det så småningom berikades med impressionistiska och andra modernare inslag. Hans faktur är utpräglat homofon, kanske en följd av att han saknade egentlig kompositionsutbildning; i körverket Hosiannah träder stämmorna in successivt, men utan varje form av imitation. I pianosatserna finns drag av både Chopin och Rachmaninov.

Sverker Jullander © 2015