Liv

Uppväxt och studier

Jeanna Elisabeth Åkerman föddes i Kristine församling i Göteborg 16 december 1798, som dotter till grosshandlaren Johan Christoffer Bauck och Anna Maria Dahlgren. Hemmet var välbeställt och kulturellt bildat. Fadern − invandrad från Hamburg − var verksam inom Harmoniska sällskapet där han också satt i styrelsen. Flera av barnen deltog aktivt i musiklivet och den yngste brodern, Wilhelm Bauck, blev sedermera musikskriftställare. Hon gifte sig 1817 med Anders Åkerman, liksom fadern grosshandlare och ägare av Särö säteri.

Redan i sexårsåldern skall Jeanna Åkerman ha visat så särpräglade musikaliska anlag, att hon antogs som pianoelev hos domkyrkoorganisten Henric Bäck. I de tidiga tonåren började hon också studera sång samt ta violinlektioner för den kompetente violinisten och pedagogen Mathias Lundblom. Åkermans musikaliska talang uppmärksammades tidigt av internationellt kända musiker som besökte Göteborg, och i 14-årsåldern uppträdde hon tillsammans med den berömde tyske cellisten och tonsättaren Bernhard Romberg i Harmoniska sällskapet.

Av betydelse för Åkermans musikutveckling var en ettårig vistelse i Hamburg, 1814−15, där hon i huvudsak studerade sång, men också erhöll undervisning i piano och harpa. Hemkommen till Göteborg fortsatte hon studierna för Georg Günther, organist i Tyska kyrkan, tonsättare och lärd musikteoretiker.

Insatser i Göteborgs musikliv

Efter utlandsvistelsen kom Jeanna Åkerman att spela en central roll i Göteborgs musikliv, i såväl de privata som offentliga miljöerna. I Harmoniska sällskapets verksamhet deltog hon aktivt liksom i de konserter som anordnades av Georg Günther. Som sångsolist uppträdde Åkerman i verk av bland andra W.A. Mozart, Ludwig van Beethoven, Louis Spohr och Carl Maria von Weber, och efter hand kom hon att leda vokala instuderingar av större kompositioner som Mozarts Requiem och Händels oratorium Jephta.

När Harmoniska sällskapets verksamhet på 1850-talet gick in i en period av inaktivitet, var Åkerman drivande i bildandet av det s.k. Måndagssångöfvningssällskapet, en blandad kör till vilken hon valdes som ledare och ordförande 1855. Till att börja med var sällskapet slutet, men när det 1857 slogs ihop med Harmoniska sällskapet övergick det till att bli offentligt. Också i denna organisation blev Åkerman ordförande, men det musikaliska ledarskapet överlämnades till Bedřich Smetana som anlänt till Göteborg 1856.

Jeanna Åkermans konstnärliga intressen begränsade sig inte till det musikaliska; hennes litterära beläsenhet skall ha varit omfattande och hon verkade även som bildkonstnär. På 1810-talet var hon privatelev hos konstnären Fredric Werner och uppgifter om konststudier i Dresden på 1820-talet föreligger. Ett halvdussin landskapsmålningar av Åkerman är bevarade.

Jeanna Åkerman avled i Dresden 27 maj 1859, dit hon rest för att få vård för en tilltagande ohälsa.

Åkermans gärning

Att Åkerman haft en mångsidig och vital roll i det göteborgska musiklivet och därtill varit uppskattad, vittnar det Minnestal som hölls av Adolf Prytz vid en högtidssammankomst med Harmoniska sällskapet 1859 (publ. 1860). Åkerman framställs där som en idealist, som drevs av övertygelsen att musikens värde främst låg i dess förädlande och bildande förmåga − inte i dess underhållande. Ambitionen med Måndagssångöfvningssällskapet beskrivs som ”att genom instuderandet af berömda mästares arbeten lägga grunden till en sann och ren framtida smak för sångmusiken och möjligen derigenom sätta en gräns för den musikaliska flärdfullhet, som så ofta villar ett oöfvadt öra”.

Åkermans konstnärliga verksamhet och goda sociala ställning gör henne typisk för det tidiga 1800-talets kvinnliga tonsättare. Hennes musikkunnande låg av allt att döma på en nivå fullt jämförbar med tidens professionella musikers. Men att som kvinna i hennes samhällsställning, därtill gift, träda ut som professionell i musiklivet var inte förenligt med tidens sociala konventioner. Vid offentliga konserter där Åkerman deltog, utannonserades hon i regel inte med sitt namn utan som ”musikälskarinna”.

Verk

Omfattningen av Jeanna Åkermans komponerande är okänd, eftersom de i dagsläget kända verken endast är de som publicerades. Att komponerande inte nämns i Prytz’ minnestal är inget säkert indicium på att denna verksamhet skulle ha varit marginell. Däremot kan framföranden av hennes sånger ha begränsat sig till den privata sfären.

Åkermans utgivna verk består av åtta sånger för en röst och piano; en publicerades i musiktidskriften Nordmanna-Harpan, de övriga i två samlingar om tre respektive fyra sånger. Förutom den obekante pseudonymen ”C.M.m.” är texterna hämtade från namnkunniga samtida författare som Esaias Tegnér, P.D.A. Atterbom och K.A. Nicander.

Åkermans sånger har en enkel och för de båda stämmorna idiomatisk utformning. De är med andra ord väl anpassade till amatörmusicerandets förutsättningar. Den satstekniska utformningen är dock gedigen, och även om Åkerman håller sig inom tidens konventionella stilramar, saknas inte självständighet i form och uttryck.

Sångerna kan betecknas ”lyriska visor”, där strofiska formbildningar dominerar och melodiken är det centrala. Deklamatorisk utformning av vokalstämman och musikdramatiskt uttryck kan dock förekomma (t.ex. i ”Stjernsången”). I sådana fall kan harmoniska skeenden styra den melodiska utformningen, men generellt är harmoniken underordnad och pianots funktion är − med undantag av kortare ritorneller − ackompanjerande.

Stilistiskt rör sig Åkerman inom samma sfär som de flesta svenska tonsättare under denna tid (E.G. Geijer, J.E. Nordblom, A.F. Lindblad m.fl.); en i huvudsak tysk klassicistisk-romantisk solosångtradition där influenser från den svenska folkvisan tillfört vissa inhemska stilelement. Inslag av folkton kan förekomma hos Åkerman (t.ex. i ”Ung Astolph och skön Svanhvit”), men är inget signifikativt drag i hennes musik.

Dan Olsson © 2016