1. Guds Friden

Lägg ned ditt pantsar
låt ditt vapen hvila
från strid Stålhandsken lös.
Snart vigda toner ropa:
Guds frid.

Fäll ned din hjelmhatt,
och de tankar alla, på strid,
och sänk ditt svärd,
det ljungande, det skarpa
i frid.

Se all natur'n
i qvällens timma
hvilar från strid
och helga toner,
mödans barn förkunna,
Guds frid.

I Månskenet

Jag ville väl en elfva vara,
med lätta fjät,
i lunden breda ut en snara,
af silfvernät
Jag ville inom kretsen fånga
ett fridens ljud,
och lyssna hela natten långa
i perleskrud.
O kände jag, ej sol'n,
den klara,
och blomstrens krans.
Jag ville väl en elfva vara
i månskens glans.

Fiskar-Flickan

Flyg min julle lilla
öfver böljan blå
snart vi ju så stilla
fjerran stranden nå
fritt må vinden susa
böja trädens topp
fritt må vågen brusa
bättre går mitt lopp.

Mig ej faran skrämmer
fast min hand är svag
fruktan ej fördömmer
hjertats lätta slag
hemskt mot styrkan ryser
farans vilda håg
men den svaga flyter
lugn på vredgad våg.

Stormen skeppet slungar
vildt mot klippans vall
stilla snäckan gungar
öfver vågens svall
se bland neckens kransar
uppå böljans rygg
lilla blomman dansar
oskuldsfull och trygg.

Hon ej faran känner
icke djupet ser
gladt bland sina vänner
skalkas hon och ler
Så i sorglös villa
uppå stormig sjö
vill jag trygg och stilla
blomstra lefva dö.

Då Greta Rodnade

Har du narrat din fader, säj?
ne-ej, ne-ej?
har du då skolkat skolan, säj?
ne-ej, ne-ej,
har du tubbat din broder säj?
ne-ej, ne-ej
var ej Lisa på ängen säj?
ne-ej, ne-ej
hvem va de Lasse då kysste säj?
me-ej.