• Tillkomstår: 1758 i S:t Petersburg
• Verktyp: Opera, helafton
• Textförfattare: Lodovico Lazaroni (Dottor Lodovico Lazaroni Veneziano / Lodovico Lazzaroni)
• Dedikation: [Tsaritsan Elisabet av Ryssland (1709-1762)]
• Uruppförande: 22 december 1758 "Teatro Imperiale del Giardino di Corte", S:t Petersburg. Medverkande var medlemmar ur Giovanni Battista Locatellis internationellt renommerade operatrupp, som 1758 hade grundat Rysslands första fasta operaensemble med 3 föreställningar varje vecka:
  Signor Massi, kastrat (Aminta), Signora Buina (Diana). Maria Camati, "La Farinella" (Guinone), Signor Buini (Il Tempo), Ignaz(io) Doll (Mercurio) [enligt Edition Gran Tonante]
• Speltid: Ca. 60-90 min
• Detaljerad speltid: Speltid osäker

Instrumentering (besättning)

2*.2.0.2 / 2.3.0.0 / timp, cont / str
(picc)

Soloröster/kör

Aminta (sopran [kastratroll])
Diana (sopran)
Guinone (sopran)
Il Tempo (tenor)
Mercurio (bas)

3 sopraner (Aminta, Diana, Guinone), 1 tenor (Il Tempo), 1 bas (Mercurio)

Exempel på tryckta utgåvor

Archive of Swedish Vocal Music, Vol. II, andra helt omarbetade och förbättrade upplagan, Edition Gran Tonante HB, (2009) 2014

• Autografen återfinns: Kungliga Biblioteket
• Katalogsignum/kommentar till autografen: Libretto hos Göttingen State and University Library
  

Beskrivning av verket

Enligt notutgåvan: "Herden Aminta irrar uttröttad omkring i en skog i Petersburgs närhet och sjunker där till marken och somnar. Diana gör entré och prisar den skönhet som skogen uppvisar på kejsarinnans Elisabeth födelsedag. Gudinnans blickar faller då på Aminta som vaknar. Villigt berättar denne om sitt oblida öde, hur han drivits från sin födelseort vid Adriatiska havet och nu irrar olycklig omkring. Diana upplyser honom om självhärskarinnans närhet och att han hos henne bör söka sin lycka. Giunone (Juno) uppenbarar sig och samtalar med Diana. De överraskas av den allegoriska Il Tempio (Tiden) som påminner om att tiden oåterkalleligt ilar framåt. Kvar är de två gudinnorna som slår fast att även om tiden flyr skall Elisabeths minne för evigt dröja kvar. En duva sänker sig ned över scenen med en blomsterkrans. Gudinnorna ser förvånat inskriptionen på kransen: Questa di fior contesta preziosa corona, a colei, ch'è piu degna il ciel la dona. Diana spekulerar om vem som skall bli den lyckliga ägarinnan och vem som skall koras till en ny Paris samt åkallar Giove (Jupiter) att ej blåsa nytt liv i striden om det gyllene äpplet. Mercurius gör entré upplyser att det är Aminta som skall vara skiljedomare därvidlag. Giunone tror sig kunna förutse vem som skall bli kransens vinnare och första akten slutar i en mäktig kör.
Den andra akten innehåller möten och samtal mellan de inblandade och mynnar ut i att scenen förvandlas till Ärans Tempel där Aminta slutligen förärar kejsarinnan Elisabeth den åtråvärda blomsterkransen. Det hela avslutas med en jublande kör."


Ouvertura: Allegro D-dur 2/4 - 4/4 (C) - 3/4

Parte prima
Scena I: Bosco nelle vicinanze di St. Petroburgo [San Pietroburgo]. Aminta
Scena II: Diana ed Aminta, che dorme. Diana, Aminta
Scena III: Diana, Giunone
Scena IV: Il Tempo e dette. Diana, Il Tempo
Scena V: Si vede bianca Colomba, la quale in passando lascia cadere tra Giunone e Diana un Serto di fiori. Giunone, Diana
Scena VI: Mercurio che discende dal Cielo, e dette. Diana, Mercurio, Giunone


Parte seconda
Sinfonia:
Allegro G-dur 4/4 (C)
Andante D-dur 2/4
Allegro G-dur 3/8

Scena I: Bosco. Diana, Aminta, Giunone, Mercurio
Scena II: Aminta, Giunone
Scena III: Diana
Scena IV: Giunone
Scena V: Aminta, poi Mercurio, ed il Tempo in disparte. Aminta, Mercurio, Il Tempo
Scena VI: Al percuotter del Caduceo, comparisce il Tempio della Gloria. Il Tempo, Mercurio, Diana, Giunone

---

Verkkommentar

---

Libretto/text