Liv

Bakgrund och studier i Sverige

Tonsättaren, pianisten och pedagogen Otto Daniel Winge tillhörde en familj där musikeryrket gick i arv − från hans far till honom själv, och därefter vidare till hans egna barn. Han föddes den 2 maj 1810 i Sko socken som son till organisten, klockaren och tonsättaren Daniel Winge (1774−1845) som i sin ungdom hade undervisats av Georg Joseph Vogler. Otto Daniel fick sin första musikinstruktion av fadern men idkade senare musikstudier hos en rad lärare under flera decennier samtidigt som han själv verkade som pedagog.

Winge erhöll musikdirektörsexamen från Kungl. Musikaliska akademiens undervisningsverk 1832 och valdes samma år in i Kungl. Musikaliska akademien som agré. 1833−40 verkade han som lärare vid Adolf Fredrik Lindblads pianoinstitut i Stockholm och under någon period var Winge pianoelev till Edmond Passy. Efter ett framträdande i Stockholm 1841 med en pianokonsert av Ferdinand Ries samt sitt eget verk Variationen nebst einem Capricietto für die linke Hand über ein Thema aus Il crociato op. 35 begav sig Winge utomlands och återkom inte till Sverige förrän 1859.

Tiden i Berlin och Paris

Han bosatte sig först i Berlin där han cirka 1843−45 var lärare vid Fanny Schindelmeissers musikskola. Vid denna institution undervisades ett dussintal pianoelever i grupp på stumma pappersklaviaturer enligt en metod introducerad av föreståndarinnan. (Upplägget anknöt till Johann Bernhard Logiers pedagogiska idéer för gruppundervisning vilka praktiserades vid Lindblads institut där Winge varit verksam i Stockholm.) Samtidigt ägnade han sig åt studier i harmoni- och kompositionslära för musikteoretikern Siegfried Wilhelm Dehn.

Därefter följde fem år i Paris. Här studerade Winge en längre tid för pianovirtuosen Henri Herz och undervisade 1846−49 i harmonilära och piano vid Lycée Bonaparte.

Från 1850 följde åter en tid i Berlin, denna gång med studier för den österrikiske tonsättaren Sigismund Ritter von Neukomm parallellt med eget undervisningsarbete. Under åren utomlands träffade han en lång rad av tidens ledande, europeiska musikpersonligheter som Franz Liszt, Felix Mendelssohn och Lied-tonsättaren Carl Loewe. Vid olika tillfällen inhämtade han även musikinstruktion hos pianovirtuoserna Frédéric Kalkbrenner, Henri Bertini, Antoni Kątski, Sigismond Thalberg och Ignaz Moscheles.

Tillbaka till Stockholm

Efter den 18 år långa utlandsvistelsen återvände Winge till Stockholm under 1859. I den svenska huvudstaden blev han 1860 lärare i harmoni vid Musikaliska akademiens undervisningsverk efter Erik Drakes pensionsavgång. Den positionen innehade han till 1877 samtidigt som han bedrev privatundervisning och gjorde något enstaka konsertframträdande.

Otto Daniel Winge dog i Stockholm den 16 januari 1886. Tillsammans med den från Berlin stammande hustrun Sophie (f. Baër) hade han två döttrar som båda var organister. Daniella Sophia Louisa (1861−1885) avled vid endast 23 års ålder, fem månader före sin fars död. Hon var då redan känd som skicklig organist och elev till Wilhelm Heintze. Den något yngre Terzetta Vilhelmina Ottilia (1864−1945) verkade under 51 år som kyrkomusiker i Västra Ed i norra Småland.

1853 blev Winge invald som utländsk ledamot av Kungl. Musikaliska akademien innan han 1860 blev fullvärdig svensk ledamot.

Verk

Den största delen av Winges produktion utgörs av pianostycken. Vissa är främst avsedda för undervisningsbruk, andra är inriktade mot pianistisk virtuositet, medan en tredje grupp kan betecknas som karaktärsstycken. Samlingen Canons mélodieux op. 52 har ett uttalat pedagogiskt syfte. Enligt förordet är den avsedd att brukas vid kontrapunkt- och pianostudier, och liknar i detta avseende Johann Sebastian Bachs Das Wohltemperierte Klavier. Winge visade dock att musiken även kan presenteras för en lyssnande publik genom att spela tre av kanonstyckena vid en konsert i Musikaliska akademiens lokal den 4 december 1859, strax innan han skulle komma att tillträda lärartjänsten vid undervisningsverket påföljande år. I programmet fick han tillfälle att visa upp olika sidor i sitt tonsättarskap: de didaktiska Canons mélodieux, den pianotekniskt briljanta Grande fantaisie op. 33 och det tonmålande pianostycket Aubade op. 37.

Några av Winges kompositioner tar sin utgångspunkt i traditionella svenska visor. Nämnda op. 33 innehåller variationer över ”Värmlandsvisan” och ”Domaredansen”, och i samlingen Schwedische Nationallieder op. 30 finns sättningar för röst och piano av en rad svenska folkmelodier. Spår av samma musikaliska arv kan möjligen också höras i de mazurkor som Winge tillägnade Frederic Chopin, vilka måhända ligger närmare svensk folkton än den polske pianisttonsättarens musik.

Bland Winges verk kan även nämnas en stråkkvartett op. 53, en duo för piano och harmonium op. 39 och körstycket Hymn med anledning af H. Maj.t Konung Carl XVs kröning den 3dje maj 1860.

Martin Edin © 2016