Vårens dag

Vår trädgård ståndar full af blom
uti sin vithets rikedom
stå päronträd och bigarå
och aplar, knotiga och grå,
fast majdagsblad med grönska späd
ej skymta fram på något träd!

Det är allenast du och jag,
som veta det är vårens dag,
som se att på vår trädgårdsgång
nu blomblad falla, fång på fång,
som höra kvitter, fåglar slå
i klastung syrénberså!

Och åt de andra skratta vi,
ty vårens klara melodi
de våga icke vänta än,
de spana emot himmelen,
de tro den gifva köld och snö
och frysa så de kunna dö!

Ej almanackan lurar oss,
ur hennes ok vi sluppit loss.
Må andra läsa där, med id
och vänta snällt på blomstrens tid.
Det är allenast du och jag,
som veta: Nu är vårens dag!