Karl Valentin (1853−1918)
Karl (Carl) Fritiof Valentin föddes i Göteborg 30 maj 1853 och dog i Stockholm (Lidingö) 1 april 1918. Studier i Uppsala 1873−79 och sedan i Leipzig 1879−85 både vid konservatoriet och universitetet. Han disputerade på en avhandling om svenska folkmelodier. Bosatt i Göteborg 1885–97, där han gav nytt liv åt det insomnade Harmoniska sällskapet. 1897 flyttade han till Stockholm och från 1901 var han Kungl. Musikaliska akademiens ständige sekreterare. Från 1903 var han lärare i musikhistoria vid Musikaliska akademiens konservatorium. Som akademisekreterare medverkade han till att orkestrarna i Gävle, Norrköping och Helsingborg bildades.
Xylografi av Gunnar Vidar Forssell, 1890.(Kungliga biblioteket)
Liv
Barndom och ungdom
Karl Valentin föddes i Göteborg. Fadern var den judiske grosshandlaren Isaac Philip Valentin och modern Rosa Valentin. Familjen var välbärgad och tillhörde den judiska församlingen i Göteborg. Det dominerande intresset var musik och under 1850-talet medverkade Valentins till att den tjeckiske tonsättaren Bedřich Smetana kom till Göteborg − Karl Valentins föräldrar blev Smetanas mecenater.
Mellan 1862 och 1873 var Valentin elev i judiska skolan och därefter vid Schillerska gymnasiet, där han tog studentexamen. 1873 flyttade han till Uppsala för att studera juridik och där stannade han till 1879, utan att bedriva några allvarligare juridiska studier. I Uppsala mötte han universitets director musices J.A. Josephson och deltog vid dennes föreläsningar i musikhistoria. Efter att ha kontaktat Ludvig Norman fick Valentin rådet att han borde fortsätta sina studier vid musikkonservatoriet i Leipzig. Valentin hade inte bara de musikaliska förutsättningarna, utan kunde flera språk − tyska talades i hemmet likväl som svenska, han hade studerat hebreiska och kunde engelska och franska − och därtill var han genom sina föräldrar ekonomiskt oberoende.
Leipzig och Göteborg
Konservatoriet i Leipzig passade Valentin som hand i handske. Felix Mendelssohn, som grundat konservatoriet, hade lagt upp ett övergripande mål för utbildningen, nämligen att musik inte bara skulle vara någonting för stundens nöje, utan en ”konst” som hade en relation till ”ett högre andligt liv”. Konstnären-musikern skulle ha djupa kunskaper i musikens teori och historia och ha omdömesförmåga rörande konst och musik. Här fanns också en konflikt inbyggd, eftersom dikotomin hantverk−konst blev tydlig. Motbilden till den bildade konstnären blev den musikaliske hantverkaren. Konservatoriet hade en stark ställning hos Leipzigs stadsborgare och här fanns ett ideal att musiker och borgare skulle sammansmälta i en ny ”högre borgartyp”. Det innebar att bildningsbegreppet hade en mycket stark ställning i Leipzig.
Valentin fick mellan 1879 och 1883 teoretisk och praktisk undervisning vid konservatoriet och examinerades i juni 1883. Han fortsatte därefter vid universitetet för att nå en doktorsgrad. I november 1884 framlade han avhandlingen Studien über die Schwedischen Volksmelodien. Med fakultetens högsta betyg utnämndes han 1885 i samband med avhandlingens utgivning till philosophiae doctor et bonarum artium magister med musikens teori och historia som huvudämne.
1885 återvände Valentin till Göteborg. Här bildade han en kör, som 1886 sammanslogs med Harmoniska sällskapet som därmed fick en pånyttfödelse. 1895 startade han, med förebilder från Leipzig och Stockholm, folkkonserterna vid Göteborgs Arbetareinstitut. Konserterna inleddes med populära musikhistoriska föredrag som följdes av en konsert. Hösten 1897 flyttade han till Stockholm och därmed inleddes en ny period i hans liv.
Valentin i Stockholm
Valentins karriär i Stockholm blev snabb. Richard Andersson hade kallat upp honom för att ge föredrag i musikhistoria för eleverna vid Anderssons musikskola, fram till 1903 skrev han också musikrecensioner i Svenska Dagbladet. 1897 invaldes han i Kungl. Musikaliska akademien och samma år fick han utmärkelsen Litteris et artibus. 1901 valdes han till Musikaliska akademiens ständige sekreterare och från 1903 var han lärare i musikhistoria vid Musikaliska akademiens konservatorium, från 1912 med professors titel. 1910 möttes en grupp för att bilda en svensk variant av tyskarnas Internationale Musikgesellschaft. Till ordförande valdes Valentin. Den musikvetenskapliga föreningen ombildades 1915 till Svenska samfundet för musikforskning. 1919, ett år efter Valentins död, utgavs det första numret av Svensk tidskrift för musikforskning men ämnet etablerades först 1927.
Karl Valentins främsta sysselsättningar efter år 1900 var folkbildarens, musikhistorikerns och administratörens. Under slutet av 1800-talet byggdes den konsertverksamhet vi har idag upp. Storstädernas invånarantal ökade snabbt, konstmusiken hade tidigare bara varit ett fåtal högreståndsmänniskors privilegium, men kring sekelskiftet 1900 började musiker att samla sig till orkestrar och samtidigt krävdes att en publik skolades in för att lyssna på musik som var okänd för dem. Valentins folkbildande verksamhet var en av flera, men hans fick mycket stor betydelse då han var aktiv inom flera områden.
Redan 1898 annonserades att Karl Valentin skulle ge en serie föredrag i musikhistoria i Borgarskolans regi i Kungl. Vetenskapsakademiens hörsal. Hans serie startade med musiken för tvåtusen år sedan och gick successivt fram till hans samtid. Vid föreläsningarna medverkade musiker från Borgarskolan som spelade musik från den period han talade om.
Tillsammans med P.E.M. Fischer startade han 1901 Folkkonsertförbundet, en organisation som i förändrad form upplöstes först 1970. Mellan 1898 och fram till 1917 gav Karl Valentin mellan 10 och 20 folkkonserter varje termin i Borgarskolans och Folkkonsertförbundets regi. Valentin höll sig oftast till en och samma uppläggning på konserterna: ett inledande föredrag som kunde bestå av ett tema eller av en eller en grupp tonsättares musik. Ofta stod svensk musik på programmet, men lika ofta europeisk konstmusik. Efter föredraget följde konserten. Publiktillströmningen var stor och det fanns en dialog mellan Valentins folkkonserter och Stockholms Filharmoniska Orkester, som från 1902 hade flera föregångare och som grundades formellt 1914.
I egenskap av Kungl. Musikaliska akademiens sekreterare medverkade han vid grundandet av orkestrarna i Norrköping, Helsingborg och Gävle (1912). I samtliga städer fanns löst sammansatta orkesterbildningar som gav folkkonserter och som utgjorde grunden för de nybildade orkestrarnas verksamhet.
Från 1903 var Valentin också lärare i musikens historia vid Musikaliska akademiens konservatorium i Stockholm. Med utgångspunkt från sina musikhistoriska föreläsningar gav han år 1900 ut en illustrerad musikhistoria, Populär allmän musikhistoria, i två band (”Musiken i forna dagar” och ”Från Palestrina till Wagner”). Verket utkom i en andra omarbetad upplaga 1916.
Verk
Även om Valentins huvudsakliga verksamhet låg inom musikhistoria, folkbildning och administration, var han också tonsättare. Större delen av hans bevarade kompositioner tillkom under åren i Leipzig och Göteborg, medan en mindre del, främst jubileumskantater, skrevs under hans år i Stockholm. Majoriteten av kompositionerna är solosånger som komponerades under 1880- och 90-talet; med några få undantag har de en senromantisk prägel som faller in i ett klangfält som var vanligt hos svenska tonsättare kring sekelskiftet 1900. Några verk för violin och piano är tillägnade den i Sverige verksamme fransk-tyske violinisten Henri Marteau (1874–1934) och präglas av fransk senromantik, medan verken för piano kan karaktäriseras som elegant salongsmusik i tidens anda.
Tonsättaren Valentin har en stor produktion som är praktiskt taget okänd för såväl musiker som musikforskare. Ingen har ännu studerat musiken, som om inte annat är intressant som belysning av sekelskiftets musikliv. Samlingen väntar således fortfarande på att bearbetas ur ett musikhistoriskt perspektiv.
Coda
Valentins musik har efter hans död framförts mycket sparsamt. De sidor av hans verksamhet som idag har betydelse är framför allt det han utförde som folkbildare och musikhistoriker, men också de initiativ han tog som Musikaliska akademiens ständige sekreterare. Hans musikhistoria skrevs i samband med föreläsningarna och för eleverna vid Musikaliska akademiens konservatorium. Efter Wilhelm Baucks handbok i musikens historia från 1860-talet var Valentins böcker i musikhistoria de mest betydande fram till slutet av 1920-talet. Hans folkbildande arbete var epokgörande och innebar att publiktillströmningen garanterades till de nybildade orkestrarna i Göteborg, Stockholm, Norrköping, Gävle och Helsingborg. Valentins korrespondens avslöjar att hans internationella kontakter var omfångsrika och det medverkade till att ge honom en stark position i svenskt musikliv.
Eva Öhrström © 2014
Skrifter av tonsättaren
Studien über die schwedischen Volksmelodien, diss., Leipzig, 1885.
Music in Scandinavia, i: The Concert Goer, New York, 1898.
Pianot och dess föregångare, Stockholm, 1899.
Populär allmän musikhistoria, Stockholm, 1900−1901, rev. uppl. 1916.
Bibliografi
Carlsson, Anders: "Handel och Bacchus eller Händel och Bach?" Det borgerliga musiklivet och dess orkesterbildningar i köpmannastaden Göteborg under andra hälften av 1800-talet, diss. Göteborg, 1996.
Dahlstedt, Sten: Fakta och förnuft. Svensk akademisk musikforskning 1909−1941, diss. Göteborg, 1986, s. 46ff.
Pettersson, Tobias: De bildade männens Beethoven. Musikhistorisk kunskap och social formering i Sverige mellan 1850 och 1940, diss. Göteborg, 2004.
Olsson, Dan: Ett förbisett pionjärarbete − om Karl Valentins doktorsavhandling, Svensk tidskrift för musikforskning, 2003.
Öhrström, Eva: Karl Valentin − den bildade musikern, Svensk tidskrift för musikforskning: STM-online volym 12, 2009.
Källor
Kungl. Biblioteket
Verköversikt
Orkesterverk (främst tillfällighetsverk), verk för soloinstrument och orkester (Romans, Fantasistycke, Rondo), kammarmusik (Adagio för violoncell och piano m.m., pianomusik (Tre pianostycken, Spelmansvisor, Bagateller m.m.), sånger (Alte Lieder, Aus alten Tagen m.m.), verk för sång och orkester (Brudfärd, Kleines Volk, Vårflod m.m.), körmusik.
52 opus samt några fristående verk utan opus finns bevarade varav majoriteten består av handskrifter.
Samlade verk
Efter en opusförteckning som sammanställdes av Karl Valentins son Valter Valentin 1952 på basis av tonsättarens egna anteckningar. För en fullständig opusförteckning hänvisas till Valter Valentins sammanställning i arkivförteckningen till Karl Valentins arkiv på KB. Om ingenting annat anges föreligger verken i manuskript. Utöver de opusnumrerade verken finns ett 20-tal övriga verk, se nämnda arkivförteckning.
Opus 1
Ballad för en röst och piano eller orkester. Prolog zum lyrischen Intermezzo. Der blöde Ritter ("Es war mal ein Ritter", Heinrich Heine), 1879.
Opus 2
Skogsrået för sopran- och barytonsolo, kör och orkester, ("Han Björn var", Viktor Rydberg), 1879-81.
Opus 3
Drei Klavierstücke i rondoform, 1881. 1. g-moll, 2. F-dur, 3. Ess-dur. Tryckt hos Friedrich Kistner, Leipzig (5798), 1881.
Opus 4
Sånger för röst och piano, 1879−81. 1. Prindsessen, 2. Ljusning (Tagesanbruch, text av tonsättaren), 3. Wohl über Nacht, tryckt i op. 38, 4. Träumerei, tryckt i op. 38, 5. Ich hab im Traum, tryckt i op. 38, 6. Frühlingsnacht (text av Eichendorff).
Opus 5
Tre stycken för soloinstrument och piano (nr 1 och 3 också med orkester), 1880-81. 1. Romans för violoncell/violin/klarinett och piano eller orkester, 2. Fantasistycke för violin/violoncell och piano, 3. Rondo för violin/violoncell och piano eller orkester.
Opus 6
Manskvartetter, 1880. 1. Es war ein alter König (1878?), 2. Ein Fichtenbaum, text av Heinrich Heine, 3. Studentenlied (1878?), 4. Somren er gaaet
Opus 7
Åtta sånger ur "Fahrendes Volk" av A. Fitger. 1. Vorfrühling ("Hunderttausend Lerchen"), 2. Erste Liebe ("Singend über die Heide"), 3. Zu ihr ("Bin ich wirklich"), 4. Nachklang ("Als mich verliess"), 5. Alles aus ("Des Herzens Gluth"), 6. Asche ("Endlich ist es mir gelungen"), 7. Maienacht ("Ich wandle durch die Maiennacht"), 8. Abgekühlt ("Mir fallen alte Blätter"). (1881-82). Tryckt av Musikaliska konstföreningen 1886.
Opus 8
Spelmansvisor, små pianostycken, 1882. 1. Spelman, 2. Om våren, 3. Drömmen, 4. Danslek, 5. Sorgsna tankar, 6. Spelmansliv. Tryckt hos Abr. Lundquist (4216), nr 5 även tryckt i Svensk Musiktidning 1896.
Opus 9
A. Reiters Morgengesang ("Morgenroth, Morgenroth", Hauff), röst och piano eller orkester.
B. Lied des Landsknechts ("Ihr Trommeln", Ebers), röst och piano. (1882−83). Tryckt i klavérutdrag hos Raabe & Plothow, Berlin (R149p).
Opus 10
Bagateller för piano, 1883−84. 1. Tillägnan (Dedikation), tryckt i Damernas Musikalbum och i Tre svenska pianostycken, Å & Å, 2. Vid kvarnen, 3. En gammal historia, tryckt i Album av svenska tonsättare, Abr. Lundquist förlag, 4. Oro, 5. Canon, tryckt i Album för piano av svenska tonsättare, Gehrmans.
Opus 11
Sånger för en röst och piano, 1879. 1. Verlassenes Mägdlein, tryckt i op. 25 och Song Journal of Detroit, 1896, 1883−84, 2. Agnes (text efter Mörike), tryckt i Svensk sång, 1885, 3. Ben Bolt (text gammal engelsk visa), 1884, 4. Mädchenlied (text av Geibel), tryckt hos Gumpert, Göteborg.
Opus 12
Sånger för en röst och piano. 1. Lebensfrühling, tryckt i op. 38, 2. Hin, tryckt i op. 38.
Opus 13
Frithiof på sin faders gård, melodram med piano eller orkester (text ur "Frithiofs saga" av Esaias Tegnér).
Opus 14
Ingeborgs klagan, sopran och orkester eller piano (text ur "Frithiofs saga" av Esaias Tegnér), 1883.
Opus 15
Brudfärd, solo, kör och orkester, även klavérutdrag (text av A. Fitger, översättning av W. Paterson), 1885.
Opus 16
Alte Lieder, röst och piano. 1. Tageslied, 1884−1891, 2. Hadlaubslied, 3. Quant li rossignol, harmonisering av Courcys visa från 1100-talet, 4. Sichelein ("Ich hört ein Sichelein rauschen"), tryckt i Svensk sång, 1884, 5. Jung sterben ("Soll ich denn sterben", text ur Des Knaben Wunderhorn), tryckt hos Gumpert, Göteborg, 1883.
Opus 17
Adagio för violin och orkester eller piano. Tillägnad Henri Marteau. Tryckt klavérutdrag hos Abr. Lundquist (2956), 1886.
Opus 18
Festouverture vid Valands invigning, för stor orkester, 1886.
Opus 19
Vak upp! ("Upp att verka", Oscar Fredrik), sång med orkester eller piano. Tryckt för sång och piano hos Gehrmans (798), 1888−89.
Opus 20
Kleines Volk (Dvärgakrig). ("Nun spannt der Lenz", A. Fitger), baryton och orkester eller piano, 1888−89.
Opus 21
Kantat i Par Bricole, Göteborg till Aron Jonasson på hans 50-årsdag, soli, kör och orkester, 1888.
Opus 22
Två damkörer med piano eller orkester. 1. Libellen (Dagsländor, von Fallersleben), 1883, 2. Vårregn (text av tonsättaren), 1883.
Opus 23
Champagne. "Bricole-hymn" (text av W. Paterson), soli och manskör à cappella. Tryckt hos Sällskapet för svenska kvartettsångens befrämjande.
Opus 24
Sånger. 1. Snöklockan ("Det faller i flockar", Ernst Josephson), röst och piano, 1885, 2. Vinter, tryckt i op. 38, 3. April ("April, april, det är vår i luften", Gottfrid Kallstenius), röst och piano, tryckt i Svensk sång, 1889, 3. Kärlek. Vid silverbröllopet, 1891, 4. Takölsrim (Uhland), röst och piano, 1891, 5. Kampf ums Dasein ("Vor der Feste", A. Fitger efter Josuas bok), solo och manskör med piano eller orkester, före 1895.
Opus 25
Tre sånger för en röst och piano. 1. I maj ("I maj, i maj", Paul Heyse), 1890, 2. Den långa dagen ("Förr när min vän var här"), tidigare tryckt av Gnistan, Göteborg, 1889, 3. Den övergivna (Früh, wenn dir Hähne kräh´n", Mörike), (1883−84). Tryckt hos Abr. Lundquist (3148).
Opus 26
Ett häfte sånger till dikter av Hans Hopfen, röst och piano. 1. Nur eine ("Wie viel er ihrer waren"), 2. Lied ("Ein Sonntag wars nach Osterzeit"), 3. Der Herbst ist kommen, 4. Dieweil Du mich verlassen hast. Tryckt hos Abr. Hirsch (2282), 1889−91.
Opus 27
Lieder von Paul Heyse, för en röst och piano, 1887. 1. In alten Tagen, tryckt i op. 38, 2. Rosenzeit, tryckt i op. 38, 3. Tiefer Brunnen.
Opus 28
Tre sånger av Paul Heyse, för röst och piano, 1890. 1. Hütet Euch ("Ein Stündlein sind sie"), tryckt hos Wilhelm Hansen, 2. Im Lenz, se op. 25, 3. Mädchenlied.
Opus 29
Festmarsch för stor orkester till Göteborgs högskolas invigning. Tryckt klavérutdrag för 4 händer, Gumperts i distribution, F. Jost, Leipzig.
Opus 30
Tre sånger för röst och piano. 1. Den lycklige (Und wieder ist´s die Alte Mär", A. Fitger), tryckt hos Gehrmans (898), 1892, 2. I midnattsstund ("Nun ruht und schlummert alles"), tryckt hos Gehrmans (899), 1881, 3. Gambettas rosor, tryckt i Svenska Dagbladet, Svensk sång och i op. 51.
Opus 31
Kantat vid Göteborgs högskolas invigning, soli, kör och orkester, även klavérutdrag, 1891.
Opus 32
Eftermäle (Till Industripalatset), soli, kör, orgel, obligat violin (och blåsorkester tillagd av Czapek), 1891.
Opus 33
Sånger ur "Francesca da Rimini" av Helmer Key, röst och piano, 1892. 1. Menelstrelvisa ("Om eld jag vore"), 2. Arabisk serenad ("Mitt liv, min fagra tärna"), 3. Korsfararsång ("För mina sorgsna tankar"). Tryckt klavérutdrag hos Gehrmans (444).
Opus 34
Decembersaga ("På fönsterspringans giga har blåsten spelat opp", Verner von Heidenstam), röst och orkester eller piano, 1892.
Opus 35
Till min mors minne, kantat i fyra satser, 1893.
Opus 36
Klockringning, manskör à cappella (text av Viktor Rydberg efter Edgar Allan Poe), 1895.
Opus 37
Kantat vid minnesfesten i SHT över Viktor Rydberg, tenor, baryton, manskör och orkester (text av Liljebjörn). Tryck klavérutdrag hos Gumperts, 1895.
Opus 38
Aus alten Tagen − Från flydda dagar, en sångcykel, röst och piano. 1. Rosenzeit ("Nun stehn die Rosen in Blüte"), ur op. 27, 1891, 2. Wohl über Nacht ("Die holden Vöglein sind erwacht", August Sturm), 1880, 3. Die Herzallerliebste ("Lieblich hat sich gesellet"), 1894, 4. Deine Stimme ("Was ist es nur", Scherer), 1898, 5. Frau Sorge ("Frau Sorge, was will sie von mir", Roeber), 1890, 6. Tränen ("Ich hab im Traum gewein´t", Heinrich Heine), 1881, 7. Traum ("Mir träumte von einem schönen Kind", Heine), 1879, 8. Hin ("Als der Sommersonne Gluten", Leuthold), ur op. 12, 1884, 9. Vinter ("Körsbärsträdets kala kvistar", Lundgren), 1884, 10. In alten Tagen ("Ich glaube in alten Tagen", Paul Heyse), ur op. 27, 1887, 11. Erinnerung ("O, Lebensfrühling", Leuthold), ur op. 12, 1884. Tryckt hos Abr. Lundquist (4466).
Opus 39
Kantat för Mosaiska församlingen.
Opus 40
Vårflod, manskör och piano eller orkester (text av F. Holmgren), ca 1892.
Opus 41
Schajaxkantat i SHT.
Opus 42
Lützen för soli, och manskör à capella (text av Snoilsky).
Opus 43
Festmarsch vid Pressens vecka i Stockholm 1891, för stor orkester. Tryckt klavérutdrag hos Ljus, 1901.
Opus 44
Winternächte. Ein Liederzyklus für eine Singstimme und Klavier (text av A. Fitger). Prolog: Der Klausner ("Im Forst der Klausner grub"), 1. Eisgang ("In Eis erstarrt), 1889, 2. Getroffen ("Ich war schon so klug"), 1890, 3. Flammen ("Wohlan, nun hast Du´s"), 1889, 4. Liebestraum ("Ich liege Dir zu Füssen"), 1889, 5. Putti ("Wieder mal´ ich Liebesenglein"), 1896, 6. Einsam ("Ich neide nicht"), 1889, 7. Bis in den Tod ("Ein einzger steter Schmerz"), 1890, 8. Der Oldbaum ("Dein Mark ist krank"), 1895. Tryckt hos Forberg, Leipzig/Hirsch, Stockholm.
Opus 45
Fyra sånger till texter av Gustaf Fröding, röst och piano. 1. Fredrek på Ransätt ("Den låta Ransätts-Fredrik sang"), 2. I solnedgången ("Satte jag mig på bergets kam"), 3. Harrgårdtösa i äppelapla ("De satt å sang"), även med orkester, 4. Sjöfararen vid milan ("Vid milan har jag vaktat"). Tryckt hos Elkan & Schildknecht (2380).
"Säf, säf susa". Röst och piano (text av Gustaf Fröding). Tryckt hos Elkan & Schildknecht (1769) och i Svenska Dagbladet julnumret 1897.
Opus 46
Wennerbergskantat.
Opus 47
Linnékantat. Kantat vid Kungl. Vetenskapsakademiens minnesfest över Carl von Linné den 25 maj 1907, soli, kör och orkester (text av Gustaf Retzius), 1907. Tryckt klavérutdrag hos Abr. Lundquist (4465).
Opus 48
Sång vid Karl X Gustafs staty, soli, kör och piano (text av Snoilsky), 1908.
Opus 49
Skogen sover och andra dikter av Ernest Thiel, röst och piano. 1. Jag älskar dig, 2. Skogen sover, 3. En enda, 1909, tryck hos Abr. Hirsch (2606) "Se du kom" för röst och piano (text av Ernest Thiel), tryckt hos Svenska musikförlaget, Malmö (14) 1910.
Opus 50
La paix. Kantat vid invigningen av internationella fredskongressen i Stockholm 1911, soli, kör och piano (text av Passy).
Opus 51
Tre sånger för en röst och piano. 1. Gambettas rosor ("På Gambettas kista man sagt", Daniel Fallström), från op. 30, 1891, 2. Korsväg ("Vägar leda mot öst och väst", Bertel Gripenberg), tidigare tryck i Dopparedagen 1915, 1914, 3. Vårsky ("Sedan din blick föll in i min själ", Vilhelm Ekelund), tidigare tryckt i norska Julegranen, 1914. Tryckt hos Nordiska musikförlaget.
Opus 52
Jerusalem ("Vid älvarna i Babylon", K. A. Melin), sång med orkester, även klavérutdrag.
