• Tillkomstår: 1880
• Verktyp: Operett / Sångspel
• Textförfattare: Edvard Forssberg (1848-1902)
• Uruppförande: 21 april 1880 på Kongl. Dramatiska Teatern [Mindre Teatern], Stockholm
  Medverkande: Samfundet S. H. T. [ett parodiskt-studentikost ordenssällskap, med ursprung i Uppsalas akademiska studentliv, där Vilhelm Svedbom var medlem; S. H. T. står för 'salvo honoris titulo' eller 'sine honoris titulo' och är ett äldre sätt att titulera någon vars exakta yrkestitel el dyl man inte känner till]
• Speltid: Ca. 40-50 min
• Detaljerad speltid: Speltid osäker [avser hela verket]

Soloröster/kör

Soloröster:
Rolf, Dana Väldes drott
En Hofskald
Hottur, bortröfvad [sic] Normandisk prins
Bodvar Bjarke
1:ste Berserken [sic]
2:dre d:o
3:dje d:o
Adil, Uppsvearnes [sic] drott
Yrsa, hans hustru, Rolfs mor
Drifva, Yrsas sällskapsdam
Odins Prest
Kol Stallare

Kör: Berserkar, Sviagriser [sic]*-Ordensbröder, Slafvar
*/ Sveagris, en möjligen autentisk guldring "värd en tredjedel av Danmark" [enligt sägnen]

Exempel på tryckta utgåvor

Julius Bagge, J. B. 29 (1880) [klaverutdrag inkl texten separat med scenanvisningar]

Beskrivning av verket

Akt II
Festsal hos Adil i Upsala [sic].
Förspel: Moderato G-dur 2/4 - 4/4 (C) - 2/4

Scen 1: Vid ridåns uppgång sitta vid ett bord Yrsa med ansigtet [sic] och Odins översteprest med ryggen åt publiken; till venster om Yrsa sitter Adil och till höger Rolf - de spela vira*/. Drifva står bakom Adils stol och ser i hans kort samt gör tecken åt Rolf. Yrsa går fram på scenen. Rolf vinkar åt Drifva, begge fram på scenen. De återgå till bordet.
Adil, Rolf, Presten, Yrsa, Drifva. Kör
[*/ Vira är ett svenskt kortspel]

Scen 2: Kol Stallare (smyger in och berättar för presten [sic], som gått ifrån). [Man ser] eldsken utanför [och hör] larm och vapenbrak. Adil blanda ihop korten. Alla resa sig. Larmet och vapenbraket tilltaga.
Kol Stallare. De förre

Scen 3: Bodvar Bjarke och Hottur instörta, svedda och sotiga. Adil, Presten och Stallaren visa sin häpnad. Rolf drar svärdet. Bodvar Bjarke gör en hotande geste [sic]. Adil, Presten och Stallaren störta ut.
Bodvar Bjarke, Hottur. De förre

Scen 4: Hottur ser utåt, rycker på axlarne. Bodvar Bjarke skyndar ut.
De förre utom Adil, Öfverstepresten och Stallaren

Scen 5: Hottur och Drifva samtala i bakgrunden. Rolf och Yrsa gå.
De förre utom Bodvar Bjarke

Scen 6: Hottur slår sig för pannan, sjunger ur första aktens romans. Drifva fortsätter som i en dröm. Hottur och Drifva omfamna hvarandra.
Hottur, Drifva

Scen 7: Yrsa inkommer och varseblir omfamningen, slår nedslagen ihop händerna. Hottur bockar sig, Drifva niger. De gå.
Hottur, Drifva, Yrsa

Scen 8: Kol [Stallare] håller Adil. Han tar fram en staf. Adil går igenom listan. Kol går.
Adil, Kol Stallare

Scen 9: Adil ensam, strax derefter Drifva. (Det börjar skymma.)
Drifva går öfver scenen. Hon viker upp ärmarne, springer ut.
Adil, Drifva

Scen 10: Adil (ensam). Adil går.
Adil

Scen 11: (Det är skumt) Rolf och Drifva insmyga. De ämna rusa ut, i detsamma höres buller utanför. Rolf drar svärdet. De gå.
Rolf, Drifva

Scen 12: Adil, Kol, Öfversteprästen och Adils kämpar intåga under mystisk marsch, utstyrda med Sviagrisordens insignier. (Halfdunkel.)
Alla klia sig bakom örat.
Adil, Kol, Öfversteprästen, Adils kämpar

Marcia alla Tedesca ["tysk marsch"]: (tempobeteckning saknas) B-dur - Ess-dur - B-dur 4/4 (C)

Scen 13: Rolf, Bodvar och Hottur införas med förbundna ögon. Man nyper och sticker recipienterne [Rolf, Bodvar och Hottur]. Presten sjunger på melodien "Den tappre landssoldat" för Rolf, som upprepar hvarje rad på melodiens fortsättning och får börja ånyo). Bodvar Bjarke harklar sig, ser fundersam ut och talar slutligen. Ett jättelikt horn framföres. Hottur tömmer hornet, lugnt. Bindlarne aflossas. I fonden ses i transparent SVIA-GRIS. Presten uttolkar och pekar på transparenten. Adil ger Hottur en grisfot och ger Bodvar tecknet. Hottur [blir] ursinnig. Adil ger Rolf en grisstjert, ger ringen. Under kören leder Yrsa in Drifva, beslöjad och klädd som en sköldmö.
De förre, Rolf, Bodvar, Hottur, [Yrsa, Drifva]

Scen 14: Adil lägger Drifvas hand i Rolfs. Slöjan faller. Rolf omfamnar Drifva. Adil [blir] ursinnig, skriker. Skinkor på fat och mjödhorn bjudas omkring.
De förra. Yrsa och Drifva

Ridån faller.

---

Verkkommentar

---

Libretto/text