Liv

Fritz Söderman föddes i en musikerfamilj i Stockholm. Hans far Johan Wilhelm var orkesteranförare vid Djurgårdsteatern och Södra teatern och sedermera välkände halvbrodern August tonsättare, musiker och biträdande kapellmästare vid Kungl. Teatern. Hösten 1856 reste Fritz tillsammans med August till konservatoriet i Leipzig för att ta lektioner i musikteori och violoncell. Medan August, som var anställd vid Mindre teatern, fått ekonomiskt bidrag till studierna av teaterledaren Edvard Stjernström bekostades Fritz’ studieresa förmodligen helt och hållet av fadern. I ett bevarat brev från Johan Wilhelm Söderman till bröderna i februari 1857 beviljar han deras önskan om ytterligare ekonomisk hjälp, men förmanar dem samtidigt att hushålla med pengarna.

August kom tillbaka till Stockholm sommaren 1857, medan Fritz stannade kvar i Leipzig ännu en tid. I sin roll som orkesteranförare vid Mindre teatern planerade August en omorganisation av teaterns instrumentalensemble. Ensemblen skulle bestå av en fast anställd stråkkvartett som skulle kompletteras med ytterligare musiker efter behov. Kvartettens cellostämma var av August tänkt för brodern Fritz. Idén om en fast anställd kvartett förverkligades dock inte och någon anställning vid Mindre teatern blev inte aktuell för Fritz. Sommaren 1859 fick han istället anställning som cellist i Hovkapellet. Den posten kom han att inneha större delen av sitt yrkesliv, fram till 1878. Det är oklart av vilken anledning han slutade sin anställning. Från 1878 fram till sin död 1883 innehade han uppdraget som bibliotekarie vid Musikaliska akademiens bibliotek.

Musikerna i Hovkapellet framförde också kammarmusik, vanligtvis vid olika typer av abonnerade musiksoaréer. Söderman var en flitig kvartettspelare vid dessa konserter. Verk av Haydn, Mozart, Beethoven och Schubert hörde till de mest framförda, men även tonsättare som Niels W. Gade och Franz Berwald förekom på programmen.

Hovkapellet fick på 1860- och 70-talen en starkare koppling till Musikaliska akademiens konservatorium. Eleverna vid konservatoriet kunde efter avlagd examen få anställning i Hovkapellet och ibland gavs de också möjlighet att medverka vid vissa konserter redan som elever. Lärarna i violin och violoncell hämtades bland Hovkapellets musiker. Fritz Söderman var lärare i violoncell 1866−67 och följdes på den posten året efter av sin kollega från Hovkapellet cellisten A. Gehrman.

Verk

Uppgifterna om Södermans kompositioner är få. J.P. Cronhamn anger i en skrift från 1871 att Söderman komponerat verk för violoncell samt skrivit musik till sångspelet En galgfågel samt till den lyriska dramen Madonnabilden, båda två framförda på Kungl. (Stora) Teatern. Förutom ett bevarat Andante för violoncell har några närmare uppgifter om dessa kompositioner inte gått att få.

Bevarade kompositioner är ett antal sånger med pianoackompanjemang, samtliga utgivna i tryck. Sångerna är verk i det lilla formatet, med visartad melodik och regelbunden, strofisk form. Tonsättningen av texterna är genomgående syllabisk. Ackompanjemanget följer till största delen sångstämman, men ger också ett romantiskt drag åt sångerna genom förhållningar och färgade ackord. Trots att det är jämförelsevis korta sånger förekommer ofta modulationer, som i ”Kyrkan i skogen”, ”Aning” och tre sånger till texter ur Idyll och Epigram av Johan Ludvig Runeberg, ”Minna satt i lunden”, ”Förr när min vän var här” och ”Vid en flickas fönster”.

Medan textförfattaren till ”Kyrkan i skogen” är okänd, är ”Aning” en tonsättning av en dikt av Edvard Bäckström, en vid denna tid mycket populär poet. Sången trycktes i Ny Illustrerad Tidning 1876, som ett tilläggsblad, det vill säga som ett separat blad med annonser på ena sidan och noter på den andra. Att utnyttja den växande pressen för att sprida musik till hemmen blev vanligt från andra hälften av 1800-talet. Även de tre sångerna till text av Runeberg publicerades på samma sätt som tilläggsblad i Ny Illustrerad Tidning.

Karin Hallgren © 2015