Uppväxt och utbildning

Josef Otto af Sillén föddes i en adlig familj på Stora Frösunda i Solna den 2 juli 1859. Hans far var landssekreteraren Gustaf Otto Probius af Sillén och hans mor Octavia Vilhelmina Helin. Han hade flera syskon, bland andra den äldre brodern Herman Gustaf af Sillén (1857−1908) som var marinofficer och gjorde sig känd som en av Sveriges främsta marinkonstnärer.

af Sillén studerade vid den privata Beskowska skolan, som var en exklusiv latinskola för överklasspojkar, tillsammans med flera kända namn såsom prinsarna Gustav, Oscar och Carl. Han fortsatte sin utbildning vid Teknologiska Institutet och avlade mogenhetsexamen (motsvarande studentexamen) 1878.

Militär karriär och musikutbildning

Direkt efter sin examen påbörjade af Sillén en bana inom det militära som volontär vid pontoniärbataljonen och senare vid Västgöta-Dals regemente. 1879 skrevs han in som elev vid Kungliga krigsskolan i Karlberg där han tog examen 1880. Därefter återvände han som underlöjtnant till Västgöta-Dals regemente, där han under de följande åren fortsatte att avancera tills han slutligen 1896 blev kapten.

Det var troligen under hans tid vid Västgöta-Dals regemente som af Sillén började studera musik på allvar. Vid regementet fanns bra lärare i form av bland annat musikdirektören och violinisten Lars Johan Zetterquist. Violin och piano verkar ha varit de instrument af Sillén trakterade, och han verkade senare även som dirigent. Han studerade även komposition och instrumentation för flera framstående lärare som Johan Lindegren, Wilhelm Heintze, Ernst Ellberg och Andreas Hallén.

Inom försäkringsbranschen

Vid sidan av sin militära karriär påbörjade af Sillén under 1880-talet även en yrkesverksamhet inom försäkringsbranschen och blev 1890 chef för försäkringsaktiebolaget Stars svenska avdelning. År 1900 fick han möjlighet att starta sitt eget försäkringsaktiebolag − Försäkrings AB Heimdall − för vilket han verkade som VD fram till 1928. Detta bolag ägnade sig åt bland annat automobil-, inbrotts-, olycksfalls-, rese-, sjuk- och transportförsäkringar. Efter att ha lämnat affärslivet kunde af Sillén ägna sig i större utsträckning åt sitt stora musikintresse som han hade odlat under hela sin karriär vid sidan om sitt arbete.

Verksamhet inom musiklivet

af Sillén hade en lång verksamhet inom musiklivet och var delaktig i flera viktiga organisationer och arrangemang. Särskilt betydande var bland annat hans verksamhet inom Nya filharmoniska sällskapet. Detta sällskap, som i huvudsak bestod av en stor blandad kör med medlemmar ur de högre samhällsskikten, var en nybildning av det tidigare Filharmoniska sällskapet som grundats 1885 av Andreas Hallén. Kören hade som syfte att utföra konserter i Stockholm, där repertoaren huvudsakligen skulle bestå av större körverk med orkester såsom Bachs passionsmusik, Beethovens Missa Solemnis, Brahms Requiem med mera. Vid det konstituerande mötet den 12 november 1903 valdes af Sillén till ordförande för sällskapet och kom att inneha den posten fram till 1917.

Som framstående aktör inom musiklivet engagerade sig af Sillén även i en av de stora musikhändelserna i Stockholm i början av 1900-talet, nämligen den första Svenska Musikfesten som ägde rum på Kungl. Teatern den 31 maj och 1 juni 1906. af Sillén var medlem i det verkställande utskottet för arrangemanget och ingick i bibliotekskommittén. Denna musikfest utgjordes av tre konserter där programmen uteslutande bestod av kompositioner av svenska tonsättare som Ludvig Norman, Franz Berwald, August Söderman, Andreas Hallén, Wilhelm Stenhammar, Wilhelm Peterson-Berger med flera. Genom annonsering i pressen hade musiksällskap både från huvudstaden och från landsorten bjudits in att medverka och uppslutningen blev stor med cirka 20 deltagande sällskap och totalt 615 sångare, varav Nya filharmoniska sällskapet utgjorde den enskilt största ensemblen. Utöver detta deltog 81 musiker och tio välkända herrar såsom Hugo Alfvén, Tor Aulin, Stenhammar och Hallén dirigerade framförandena. Denna musikfest var alltså en mycket omfattande tillställning som fick stor uppmärksamhet i pressen.

Ett annat arrangemang som också fick stor uppmärksamhet, både i form av kritik och beröm, var en konsert på Cirkus den 21 januari 1912 där delar av Richard Wagners Parsifal framfördes. Initiativet togs av drottningen som uppmanade af Sillén − året innan utnämnd till kammarherre − att arrangera konserten. Vid framförandet deltog sångare ur Nya filharmoniska sällskapet samt musiker från Svenska musikerförbundets orkester. Under förberedelserna yttrades en rad kritiska anmärkningar i pressen av ledande musikskribenter, däribland Olallo Morales som kritiserade allt från valet av själva verket till konsertlokalen och dirigenten Seeber van der Flohe (SvD 19/12 1911). Trots detta blev konserten en framgång och fick mycket god respons i recensionerna efteråt.

af Sillén var även kandidat till positionen som chef för Kungl. Teatern efter Axel Buréns avgång; Burén hade även varit af Silléns föregångare som ordförande för Filharmoniska sällskapet. Men då förslaget inte varit tillräckligt förberett valdes istället direktör Albert Ranft (Svensk Musiktidning nr 5 1908). Även om af Sillén inte nådde denna position var han delaktig i andra viktiga företag inom musiklivet. Bland annat valdes han in i en kommitté som tillsatts 1910 för att reda ut frågan om uppförandet av ett nytt konserthus i Stockholm. Frågan om inrättandet av en stadsorkester och upprättandet av ett konserthus hade uppkommit vid ett möte på Hotel Rydberg på initiativ av musikerförbundets Stockholmsavdelning (Svensk Musiktidning nr 5 1910). Detta visar att af Sillén hade en framstående position inom Stockholms musikliv under 1900-talets början. 1907 mottog han utmärkelsen Litteris et artibus för sin verksamhet som pianist, tonsättare, dirigent och ordförande i Nya filharmoniska sällskapet.

Tonsättaren af Sillén

Som tonsättare fullbordade af Sillén ett 60-tal kompositioner varav många symfoniska verk. En stor del av hans produktion tillkom under senare delen av hans liv, då han lämnat yrkeslivet och kunde lägga mer tid på sitt musikaliska intresse. Hans tidiga produktion, troligen inledd under 1880-talet, utgörs främst av verk för röst och piano samt verk för violin och piano. Av dessa verk gavs flera ut på förlag som Elkan & Schildknecht och Abr. Lundquist. Dessa stycken är enkla och traditionella, vilket också gäller för hans körverk.

Det som utmärker af Sillén som tonsättare är hans relativt stora orkesterproduktion som består av bland annat fem symfonier, fem konsertuvertyrer och en violinkonsert. af Silléns orkesterkompositioner går i en senromantisk stil med paralleller till exempelvis Pjotr Tjajkovskij, men har även fått inspiration från tidigare tonsättare som Ludwig van Beethoven och Felix Mendelssohn. Den första symfonin finns idag inte bevarad i sin helhet, men åtminstone satser ur den lär ska ha framförts av Mozartverein i Dresden 1924, där även hans andra symfoni uruppfördes något år senare. Den tredje symfonin (som även finns inspelad) framfördes i Stockholm av Konsertföreningens orkester 1937 och fick då ett positivt mottagande. Detta verk har en traditionell fyrsatsig form med ett starkt huvudtema som präglar den första satsen. Orkesterverken är kanske inte de mest originella men är välskrivna och visar på en mycket god orkesterbehandling.

Till af Silléns större verk hör även hans violinkonsert vilken han tillägnade sin dotter Greta, som studerade violin för bland andra den världsberömde violinpedagogen Leopold Auer. Hon framförde dock aldrig verket offentligt (men även det finns idag inspelat). Verket skrevs troligen i början av 1920-talet och har även den en traditionell form med sina tre satser. Även detta verk visar af Silléns goda instrumentationsteknik och orkesterbehandling.

Anne Reese Willén © 2016