Liv

Uppväxt och studier

Anders Fredrik Brander föddes den 14 juli 1757 i Alger där fadern var svensk konsul. Det var först efter återkomsten till Sverige, då fadern adlades, som familjen fick namnet Skjöldebrand. Skjöldebrands mor var av skotsk släkt, född i Italien men uppväxt i England. Av henne lärde han sig tala italienska, engelska och franska, medan han med fadern talade latin och någon svenska. Hans intryck och upplevelser från uppväxtåren främjade hans utveckling och allsidiga begåvning. Redan som femåring lärde hans sig spela violin och piano. Även litterär bildning och vissa ”ridderliga dygder” som ridning och fäktning ingick i hans uppfostran. 1765, när Anders Fredrik var åtta år gammal, lämnade familjen Alger och åkte hem till Sverige via Italien. Där fick han musikundervisning av Pietro Nardini och lärde sig läsa de latinska klassikerna. Inspirerad av det stormiga vädret på resan över Medelhavet, började han måla akvareller. Han skulle så småningom även lära sig teckna och göra gravyrer.

Efter åtta års skolgång i Stockholm kom Skjöldebrand 1773 till Uppsala där han läste latin men även följde Carl von Linné på botaniska vandringar. Han lämnade dock Uppsala redan efter ett år för att övergå till den militära banan och anslöt sig till Östgöta kavalleriregemente.

Militär och politisk karriär

Han var med ett längre uppehåll − från 1797 fram till 1808 − i aktiv militär tjänst fram till 1815. Skjöldebrand hade även en politisk karriär, bland annat som riksdagsledamot. Efter förlusten av Finland 1809 var flera militärer och politiker − däribland Skjöldebrand − missnöjda med kung Gustav IV Adolf. Kungen avsattes vid en statskupp den 13 mars 1809, och Skjöldebrand fick den delikata uppgiften att föra honom och hans familj ut ur landet. Skjöldebrand representerade Sverige vid fredsförhandlingarna med Ryssland 1809 och undertecknade konventionen i Moss, fredsavtalet med Norge, 1814. 1815 blev han utnämnd till statsråd.

Åren 1810−12 var Skjöldebrand överståthållare i Stockholm. Under samma period var han även direktör för Kungl. Teatern. Det var hans förtjänst att Mozarts musik för första gången spelades på en svensk scen: den 30 maj 1812 uppfördes Trollflöjten på Operan.

De sköna konsterna

Skjöldebrand hade både litterära och konstnärliga ambitioner. För att bearbeta sorgen efter sin första hustrus död 1780 började han skriva dikter. Författarskapet omfattade historiska berättelser, teaterpjäser, operatexter och reseskildringar. Skjöldebrand skrev dagbok under sjöslaget vid Öland 1789, Marsch och segling, som han illustrerade med akvareller. Under 1820-talet skrev han sina memoarer. Bäst känt av hans litterära alster är den med flera gravyrer illustrerade Voyage pittoresque au Cap du Nord (1801−02).

Därtill var Skjöldebrand allsidigt musikaliskt begåvad. Han komponerade, spelade violin i Utile Dulci och Harmoniska sällskapet och deltog med pianospel och sång i de borgerliga salongernas aftonunderhållning. Han var också medlem i sällskapet Nytta och nöje. Sällskapet hade sina lokaler i Kirsteinska huset där flera av Skjöldebrands sceniska verk framfördes. Han var sällskapets ordförande åren 1802−05.

1788 blev Skjöldebrand invald i Kungl. Musikaliska akademien. Han skulle tjäna akademien som preses tre gånger: 1799−1800, 1811−13 samt 1815−34. Sin främsta insats för akademien gjorde han 1830. Kung Carl Johan hade nämligen planer på att upprätta ett konservatorium där akademien skulle införlivas och sålunda förlora sin självständighet. Genom skicklig argumentation avstyrkte Skjöldebrand förslaget som han ansåg var onödigt och dyrt. 

Anders Fredrik Skjöldebrand dog i kolera den 23 augusti 1834.

Verk

När Georg Joseph Vogler kom till Stockholm 1786, blev Skjöldebrand en av hans elever i komposition och musikteori. De lär ha umgåtts dagligen och Skjöldebrand skall enligt egen utsago ha bearbetat Voglers Inledning till harmoniens kännedom. Skådespelet Herman von Unna är också ett samarbete mellan de båda: Skjöldebrand skrev texten, baserad på en tysk roman, och Vogler musiken. 

Skjöldebrand har så gott som enbart komponerat verk för scenen. Sannolikt har han även skrivit flera, smärre tillfällighetskompositioner − den borgerliga salongens repertoar − som inte finns bevarade. Några pianoarrangemang av melodier ur hans sceniska verk finns dock tryckta i Musikaliskt tidsfördriv. Han skrev även en Kantat vid prinsen av Vasas födelse för orkester, solist och kör. Verket är av högtidligt karaktär, med en enkel men verkningsfull instrumentering.

De sceniska verken inkluderar opera, operetter, skådespelsmusik och en melodram. Enligt Barbara Jacob finns det många äldre wienklassiska stildrag i verken med figurer ”artikulerade som i en Mozartsymfoni”. Ackompanjemanget understödjer ofta textens innehåll, trumma och trumpet anger en krigisk stämning, körerna, men även ariorna, kan ha en visartad karaktär. I operetten Det kantiska giftermålet finns en aria i vismässig da capo-form, direkt inspirerat av Mozart. Det finns också exempel på en kompositionsstil i flera skikt som påminner om Gluck och uvertyren till operetten Rudolf är påtagligt lik en Haydnsymfoni.

Till sin sista opera, sorgespelet Hjalmar, hade Skjöldebrand även skrivit texten och gjort dekorationsritningarna. Enligt Skjöldebrands samtida Pehr Frigel är musiken ”behagligt flytande”, och operan är ”djupt rörande” och ”lyckligt instrumenterad”. Musiken till hans pjäs Carl XII:s död blev hans sista musikverk. Det består av en ”tung och ståtlig” uvertyr, en kör, samt mellanaktsmusik. Liksom för sorgespelet Hjalmar gjorde Skjöldebrand dekorationsritningarna till denna tragedi i fem akter.

Veslemøy Heintz © 2016