Emil Sjögren (1853-1918)

Fyra posthuma sånger

opus 68

Skriv ut

1. Bogfinken (Helena Nyblom)
2. Nono San, lilla Fru Måne (Karin Hirn, efter en japansk barnvisa)
3. Jutta kommer till Folkungarne (Verner von Heidenstam)
4. Mitt fattiga liv (Ellen Lundberg-Nyblom)

  • Tillkomstår: 1917
  • Verktyp: Röst och piano
  • Textförfattare: 1. Helena Nyblom (1843-1926)
    2. Karin Hirn (1869-1943) [efter en japansk barnvisa]
    3. Verner von Heidenstam (1859-1940)
    4. Ellen Lundberg-Nyblom (1869-1933)
    Översättningar till franska av Berta Sjögren (1866-1967)
  • Dedikation: Nr 2: Till Lucie von Dardel
  • Speltid: Ca. 5-10 min

Exempel på tryckta utgåvor

Levande Musikarv. Emenderad utgåva nr 146-190 (2014)
Nr 1, Bogfinken ingår även i Levande Musikarv. Emenderad utgåva nr 47-87 (2014)
Samlade sånger. FST 1949

  • Autografen återfinns: Musik- och teaterbiblioteket

Beskrivning av verket

1. Bogfinken (Le Pinson): Allegretto tranquillo a-moll 6/8, 4 takter, /: 22 takter :/, 23 takter. Totalt 49 takter.
2. Nono San, lilla Fru Måne (Nono San, petite Lune): Andante con moto a-moll 4/4, 21 takter
3. Jutta kommer till Folkungarne (Yut-ta s'en vient chez les Folkungs): Tempo giusto -dur 6/8, 36 takter
4. Mitt fattiga liv (O, vie d'effort): Allegretto agitato a-moll 4/8, 62 takter

Verkkommentar

Nr 4. Mitt fattiga liv är Emil Sjögrens sista sång, komponerad sensommaren 1917.

Libretto/text

1. Der sidder en Fugl paa en Blomstergren, den synger en vise, en lille en, men synger af Hjertens lyst. Det er kun den enkleste melodi, maaske en tre fire Toner deri, den har ikke fler, den ar ikke fler i sitt Bryst.

Saa snart den med Jubel har kviddret den, begynder den om og om igen, begynner den om igen. Vi andre som gaa forbi, staa stille og smile og tænke saa: Nej hör! nu begynner igen den paa sin evige Melodi.

Den synger endnu mens den flyver bort. Aa ja! Ens kæreste Vise er kort, ens kæreste vise er kort. Ens inderste Melodi har kun nogle Toner fattige faa, og dog til Den, som kan den forstaa, kan alting siges deri.

2. Nono San, Nono, San, lilla fru Måne, Hur gammal är du? "Tretton dagar, tretton och nio." Ännu så ung, så ung. Det är därför du bär den granna gördeln så vackert knuten omkring dina höfter. Vill du ge den åt hästen? "Nej, åh nej!" Vill du ge den åt kon? "Åh nej, nej!"

3. Det red en jungfru från Danemark, en ängel från himmelen ljusa; men glädjen är skör och sorgen är stark. Lindelöv, lindelöv, susa!

Stig in, stig in, jungfru Lindelöv, i borgen, där harporna brusa! Så talade kungen, och jungfrun blev röd. Lindelöv, lindelöv, susa!

Och jungfrun blev hälsad och jungfrun blev kysst, och stjärnorna tindra över hallen. Nu gråter lilla jungfrun så bittert och tyst. Lindelöv, lindelöv, fallen!

4. Mitt fattiga liv, med tvivel och kiv, jag gav det åt strömmen: Driv, driv! Höstnatten lång ljöd klockornas sång: Död över det döda! Bing-bång, bing-bång!

Du gav och du tog, du led och bedrog som alla de andra. Nog, nog! Ett väsen? En kropp? Vem viskar om hopp? Då klang det i rymden: Solen går opp!