Emil Sjögren (1853-1918)

En gammal spelmans visa - Valsen med sorgens kavaljer

opus 55

Skriv ut

1. En gammal spelmans visa (Wentzel Hagelstam)
2. Valsen med sorgens kavaljer (Jane Gernandt-Claine)

  • Tillkomstår: 1911
  • Verktyp: Röst och piano
  • Textförfattare: 1. Wentzel Hagelstam
    2. Jane Gernandt-Claine
  • Dedikation: Till Sven Scholander
  • Speltid: Ca. 1-5 min

Exempel på tryckta utgåvor

Samlade sånger. FST 1949.

  • Autografen återfinns: Musik- och teaterbiblioteket

Beskrivning av verket

1. En gammal spelmans visa: Allegretto con anima g-moll 2/4, 21 takter, /: 24 takter :/, 19 takter. Totalt 64 takter.
2. Valsen med sorgens kavaljer: Tempo di Valse d-moll, D-dur 3/8, 121 takter


Libretto/text

1. Ack, längesen jag dansade, det var ej mer igår; som ung och glad jag ansade mitt skägg och vackra hår till flickornas förnöjelse i dansen.

Jag minnes knappast själv en gång, det är så många år, så längesen, jag sjöng min sång om kärleks ljusa vår till flickornas förnöjelse i dansen.

Ack, var är nu den ljuva vän, som hjärtat från mig tog? Och var är nu den kärleken, som håg och sinne drog till flickornas förnöjelse i dansen.

Nu är jag vorden gammal, trött, knappt hår och skägg jag har; på ungdomen har tiden nött, och intet har jag kvar till flickornas förnöjelse i dansen.

2. Mitt hjärta drömt om att bjuda timmarna upp till dans vid gigornas spel och skruda alltet i festers glans.

Det valsas, valsas i dagar och glädjen muntert ler på långdans i skog och i hagar mot sorgens kavaljer.

De svinga sig sirligt båda runt i en evig ring, som dansade de av våda ibland förbytta ting.

Bland sol och måne och stjärnor, som aldrig stilla stå, en virvlande lek för hjärnor av gnistor i det blå.

En virvellek för mitt hjärta och sorgens kavaljer; vi sväva bort, där bland bjärta kvällsmoln man solen ser.