Emil Sjögren (1853-1918)

Tre sånger (1. Höstvisa, 2. Det vet ingen, 3. Suckarna)

Skriv ut

1. Höstvisa (B E Malmström)
2. Det vet ingen (Z Topelius)
3. Suckarna "Suspiria" (H W Longfellow)

  • Tillkomstår: Omkring 1888
  • Verktyp: Röst och piano
  • Textförfattare: No. 1: B E Malmström [avser Bernhard Elis Malmström (1816-1865)]; översättning till franska av André Mangeot [avser troligen André Mangeot (1883-1970)]
    No. 2: Z Topelius [avser Zacharias Topelius (1818-1898)]; översättning till franska av Berta Sjögren (1866-1967)
    No. 3. H W Longfellow [avser Henry Wadsworth Longfellow (1807-1882)]; översättning till franska av Berta Sjögren
  • Dedikation: Till Fröken Elin Magnusson
  • Speltid: Ca. 5-10 min

Exempel på tryckta utgåvor

• Levande Musikarv. Emenderad utgåva nr 107-145 (2014)
• Abraham Lundquist, Stockholm
• Samlade sånger. FST 1949

  • Autografen återfinns: Musik- och teaterbiblioteket

Beskrivning av verket

1. Höstvisa (Chant d'automne): Andante con moto e-moll 2/4, 22 takter
2. Det vet ingen (Faut-il le dire?): Allegretto D-dur 3/4, 4/4 (C), /: 32 takter :/
3. Suckarna "Suspiria" (Soupirs): Andante b-moll 4/4 (C), 41 takter

Libretto/text

2. Där stodo rosor i grönan dal uti kvällen, och aftonvinden han kom så sval över fjällen. Och när han kom och såg sig om, och såg dem niga så innerliga, och såg dem gunga och såg dem glöda så hjärtans unga och rosenröda, då sad´ han så och klippte vingen åt blomsterringen. Vad sad´ han då åt rosor små? Ja, det vet ingen, nej, det vet ingen.

Därs jöngo tärnor en morgonkvist bakom bäcken, då kom ung Amor med argan list över bäcken. Och när han kom och såg sig om, och hörde siskor i alla riskor och hörde kvittret som pärondroppar i aftonglittret på löv och toppar, en pil han drog ur lätta vingen och sköt på ringen i grönan skog. Månn´ pilen tog? Månn´ pilen tog? Ja det vet ingen, nej, det vet ingen.

3. Tag dem, o död! och för dit ner, vad som, ditt eget, övrigt bliver. Din avbild här, en formad ler, dig ingen annan gåva giver!

Tag dem uti din gömma, grav! Att vila i den trånga jorden; en dräkt, som själen kastat av, blott för oss själva dyrbar vorden!

Tag dem, o, evighet, till sist! Vårt liv ett vindkast är, som hastar; det skakar i ditt träd en kvist och blommorna in stoftet kastar!