Carl Schwencke (1797-1870)
Pianisten och tonsättaren Carl [Karl] Schwencke föddes i Hamburg 7 mars 1797 och avled troligen i Nussdorf 7 januari 1870. Han vistades i Sverige under flera perioder från och med 1816 och bodde även en längre tid i Stockholm, där han också gav pianolektioner. År 1833 valdes han in som ledamot i Kungl. Musikaliska akademien.
Liv
Carl Schwencke föddes i en ansedd musikerfamilj. Hans far Christian Friedrich Gottlieb Schwencke hade en framstående position inom musiklivet i Hamburg, där han 1788 efterträtt Carl Philipp Emanuel Bach som stadskantor, en tjänst han innehade fram till sin död 1822. Carl Schwenckes äldre bror Johann Friedrich kom också han att få en betydande position i Hamburg som organist i S:t Nikolaikyrkan och som lärare och tonsättare.
Sin musikutbildning fick Carl Schwencke av sin far. Han fick tidigt erkännande som pianist, men även som lärare och tonsättare. Vid 19 års ålder påbörjade han en bana som resande musiker och det var inte förrän mot slutet av sitt liv som han bosatte sig någonstans permanent. Hans konsertresor tog honom runt om i Tyskland och till Österrike, Danmark, Norge, Sverige, Ryssland och Frankrike. Han reste till och med 1840 så långt som till Konstantinopel. Det berättas i en biografi över honom, publicerad i samband med en utgåva av hans memoarer, att han gjorde många av sina resor till fots. Han vandrade bland annat mellan Hamburg och Paris vid upprepade tillfällen.
Carl Schwencke företog ett flertal resor till Sverige från och med 1816. Under 1820- och 30-talen gjorde han flera resor och stannade även längre perioder i landet. Under dessa vistelser ägnade han sig både åt undervisning och konsertverksamhet, i Stockholm och i flera landsortsstäder. På sina konserter framförde han ofta sin egen musik.
Carl Schwencke var bekant med många betydande samtida personligheter inom det europeiska musiklivet. I Paris, där han ofta vistades vintertid, kom han i kontakt med Luigi Cherubini som blev en nära vän. Som direktör för musikkonservatoriet i Paris kunde Cherubini främja Schwenckes karriär, bland annat genom att låta framföra hans musik vid offentliga konserter. Cherubini hjälpte också Schwencke att hitta förläggare som kunde ge ut hans musik.
I Paris hade han även bekantat sig med Hector Berlioz och Nicolò Paganini. Schwenckes Benedictus för fyra röster ackompanjerade av fyra violonceller och blåsare framfördes vid en av Pariskonservatoriets konserter varefter Berlioz skrev en längre recension i Revue et Gazette musicale den 20 maj 1838. Berlioz recenserade även konserter där Schwenckes symfoni spelades 1843 och 1844.
Cherubini var inte den ende internationellt framstående tonsättare som Schwencke kom i kontakt med. Han hade personlig kontakt med Ludwig van Beethoven, en tonsättare som han satte väldigt högt. I ett brev från omkring 1821−22 skriver Schwencke till Beethoven om sin önskan att få äga något av densammes hand. Som bevis på sin kännedom om musik bifogade Schwencke en egen komposition i brevet. När Schwencke 1824 besökte Wien träffade han Beethoven, som i samband med detta möte komponerade en kanon till honom över ordvitsen ”Schwenke dich ohne Schwänke” (ung.”Snurra dig runt utan att skämta”) Denna lilla komposition lät Beethoven senare publiceras i tidskriften Cäcilia.
Mot slutet av sitt liv bosatte sig Carl Schwencke i Nussdorf nära Wien. Omständigheterna kring hans död är osäkra och i vissa källor står att han försvann i januari 1870. Troligt är att han dog av stroke på en av sina regelbundna vandringsturer.
Verk
Carl Schwenckes musikaliska produktion präglas särskilt av hans pianostycken. Den största delen av hans verk består av stycken för solopiano. Bland dessa finns flera sonater, men den största delen av verken är friare stycken såsom fantasier, variationer och danser. Mycket av musiken är typisk för konserterande pianister från den här tiden och användes som repertoar vid egna konserter. Verken är uppvisningsstycken som syftar till att visa upp musikerns förmågor och som till stor del består av virtuosa passager. Många stycken utgår från kända melodier, ofta ur den samtida populära operarepertoaren.
En annan viktig del av Schwenckes produktion är verk för fyrhändigt piano liksom tre variationer och sex marscher för sex händer. Utöver pianomusiken komponerade han också kammarmusik för violin och piano, flöjt och piano samt cello och piano. Han skrev även en stråkkvartett och en mässa som båda framfördes vid offentliga konserter i Stockholm. Stråkkvartetten fick dessvärre ett inte särskilt gott mottagande. I en recension i tidskriften Heimdall den 27 december 1828 fick kvartetten kritik samtidigt som recensenten lyfter fram Schwencke som en utmärkt tonsättare av pianomusik. I samma recension omtalas också Schwenckes mässa som tidigare framförts av Harmoniska sällskapet.
Anne Reese © 2015
Bibliografi
Berlioz: Scenes from the Life and Work, Peter Bloom (red.), Rochester, NY: Univ. of Rochester Press, 2008.
Drake, Erik: Biografiska anteckningar, Musikaliska akademiens arkiv, Musik- och teaterbiblioteket i Stockholm.
Fétis, Françios-Joseph: Schwencke (Charles), i Biographie universelle Des Musiciens et bibliographie générale de la Musique, vol. 8, Paris, 1844, s. 171.
Höijer, Leonard: Schwenke, Carl, i: Musik-Lexikon, Stockholm, 1864, s. 447.
Letters to Beethoven and other correspondence, vol. 2, 1813−182, Theodore Albrecht (red.), Lincoln: University of Nebraska Press, 1996.
Lindgren, Adolf: Schwencke, Karl, i: Nordisk familjebok [Uggleupplagan], vol. 24.
Nisser, Carl: Svensk instrumentalkomposition 1770-1830, Stockholm, 1943, s. 326−340.
Schwencke, Carl: Erinnerungen, H. Benrath (utg.). Hamburg, 1901.
”Schwencke”, i: Grove music online, Oxford Music Online.
Verköversikt
Orkesterverk (symfoni, uvertyr, pianokonsert, violinkonsert), kammarmusik (stycken för soloinstrument och piano), pianoverk (två, fyra och sex händer), vokalmusik (mässa, Benedictus).
Samlade verk
Denna verkförteckning bygger på förteckningen över Schwenckes musik i Carl Nissers Svensk instrumentalkomposition 1770-1830 (Stockholm 1943). Eftersom Schwencke levde längre än så är den inte komplett men representerar väl den tid då han var mest verksam i Sverige.
Verk försedda med opusnummer anges först inom de skilda kategorierna, därefter följer verken i bokstavsordning.
Orkester
Ouverture á grande Orchestre [C-dur].
Symfoni i D-dur.
Solokonserter
Concerto pour le Pianoforte avec ackompagnement de 2 flutes, 2 Hautbois, 2 Clarinettes, 2 Cors, 2 Trompettes, Timbales, 2 Fagots, 2 Violons, Alte, Violoncelle et Basse [G-dur].
Violinkonsert.
Verk för piano och annat soloinstrument
Pianoforte och flöjt op. 2.
Sonat [för violin och piano] op. 7.
Grand duo Concertant pour Piano et Violon Dedié à Monsieur Habeneck par Ch. Schwencke [B-dur] op 17.
Grande Sonate Concertante pour Piano et Violonvelle ou Violon Dédiée à Monsieur Pixis par Ch. Schwencke [h-moll] op 18.
Sonate pour le Piano et Violon, Dédié à son ami Charles Dahl, par Ch. Schwencek [A-dur] op 20.
Andante mit variationen für die Floete mit Begleitung des Forte-Piano von Carl Schwencke [G-dur].
Sonate pour le Pianoforté et Violon dediée à Mr G. A. Loenbom [a-moll].
Övrig kammarmusik
Rondeau brilliant pour le Piano Forte avec Ackompagnement de quatuor ad libitum op 16. Dedié à Madame la Baronne Martine de Schwerin par Charles Schwencke.
Quatuor C. Schwencke Stockholm Sept. 1828 [kvartett i g-moll].
Verk för solo piano
Sonatine pour le Piano-Forte composée par C. Schwencke [G-dur] op. 4.
Variations pour le Piano-Forte sur l'air "Marlborough sa va't en guèrre" composée et dediées à Madame la Conseilliere de Justice Lehmann [G-dur] op. 6.
5 Pièces pour pianoforte op. 12.
Sonatine [pianoforte, G-dur] op. 13.
Trois Pièces pour le Piano-Forte [nr 1 i Ess-dur, nr 2 i Ass-dur, nr 3 i c-moll] op. 15.
Amusement pour le Piano Dédié à M:lle Martine Lamberg par Charles Schwencke [G-dur] op. 19.
Deux amusements pour le Piano [a-moll] op. 21.
Amusement sur le motifs de trois theme connus pour le Piano Forte Conposé par Charles Schwencke [A-dur].
Deux Fantaises pour le Piano Forté [nr 1 i c-moll och nr 2 i C-dur].
Deux sonates pour Le Pianoforté dediées à Madame Jeanette de Carlisen née Wiedemann. 1. Sonat nr 1 C-dur, 2. Sonat nr 2 i g-moll.
Fantasie pour le Pianoforte sur les motifs de trois themes connus composée par Carl Schwencek [C-dur].
Impromptu oder Variationen auf das allgemein gesungen-, gestrichen-, und gepfiffenen Thema des muntern Componisten Rossini "Di tante palpiti" mit einer bedenklichen Einleitung Fräulein Elise Mörner hochahtungsvoll gewidmet von Carl Schwencke [F-dur].
Impromptu over Variationen über ein bekanntes Thema aus der Oper: Die Müllerin von Paisiello von Carl Schwencke [G-dur].
Musicalischer Scherz in Gestalt einer Sonate für Fortepiano [C-dur, 1818].
Quadrilles, Valses et Ecossaises pour le Pianoforté.
Petites pieces pour le piano-forte.
Sex skotska danser för Pianoforte.
Sex Valses et sex ecossaises.
Sonatine pour le Piano-Forté [C-dur].
Stor Vals för pianoforte af C- Schwencke.
Trois Sonates pour Le Pianoforté dediées à Mr C.F.G Schwencke Directeur de Musique à Hambourg [nr 1 a-moll, nr 2 G-dur, nr 3 c-moll].
Walzer, Eccossaises, Contrataenze.
Variations pour le Piano Forte sur l'air: "Gestern Abend war Vetter Mickel da..." [C-dur].
Variations Pour le Piano Forte sur l'air Suédois Gubben Noach par Charles Schwencke [C-dur].
Verk för piano, fyra händer
Rondeau brilliant à quatre mains [F-dur] op. 1.
Grande Sonate pour Le Piano Forte à 4 mains [Ess-dur] op 5.
Sonate Pour le Piano-Forte à quatre mains composée et dédiée à Mr le Noble Erik de Drake par son Ami Charles Schwencke [c-moll] op. 10.
Sonatine à quatre mains [F-dur] op. 11.
6 divertissements à quatre mains[e-moll, g-moll, Ass-dur, G-dur, c-moll och a-moll] op. 12.
Trois amusements pour le pianoforte à quatre mains op. 14.
Deux Themes avec variations pour le Pianoforté à 4 mains [nr 1 i C-dur, nr 2 i F-dur].
Divertissement pour le Pianoforté à 4 mains dedié aux Mesdemoiselles Henriette et Emilie Peters [Andante con amore i A-dur].
Ouverture aus dem singspiel Die Fischerinn von Goethe für das Pianoforte à 4 mains [G-dur].
Six marches à quatre mains.
Trois petites Pièces à quatre mains.
Variationen auf ein Schwedisches Volkslied für Harmonie componiert und arrangiert für Fortepiano zu 4 Händen von Carl Schwencke. Hälsingborg Im Nov. 1815 [Ess-dur].
Verk för piano, sex händer
Six marches pour le Piano Forte à six mains dediées aux Mesdemoiselles Ebba et Martine et Le baron Jules de Schwerin [1. F-dur, 2. D-dur, 3. B-dur, 4. G-dur, 5. A-dur, 6. c-moll].
Variations sur Trois Thèmes connus pour le Pianoforte à 6 mains [C-dur].
Vokalverk
Benedictus för fyra röster.
Mässa.