Första kända notisen om Schindlers verksamhet i Sverige är en annons i Götheborgska nyheter den 12 oktober 1771. Där står att den till staden nyligen ankomne Schindler erbjuder sina tjänster till musikälskare, som lärare i violin, klaver och sång. Han står också till tjänst med direktion vid uppförande av privata konserter. Han kunde kontaktas i sin bostad vid denna tid, hos stadsmusikanten Johan Christoffer Leiditz på källaren Tre Remmare.

Under de följande åren var Schindler verksam som musiker och pedagog. I tidningarna återkommer hans namn som arrangör av instrumentalkonserter på stora Rådhussalen och från 1773 i Vauxhallen där han också var kapellmästare. Orkestern kunde vara ganska omfattande. Vid ett tillfälle bestod den av tretton violiner, två viola, sex violonceller, kontrabas, cembalo, fagott, och två vardera av oboer och valthorn. Att Schindler kom att få en framstående position inom stadens musikliv framgår också av prestigefulla uppdrag, som att komponera musik för firandet i Göteborg av bröllopet mellan hertig Karl och Hedvig Elisabet Charlotta av Holstein-Gottorp den 7 juli 1774. Under 1780-talet var Schindler också engagerad vid teatern, i rollen som konsertmästare och repetitör, och komponerade också tillagd musik som införlivades i framförandena. Schindler ingick i den närmaste kretsen kring den musikälskande Patrik Alströmer och musicerade flitigt med såväl familjemedlemmar som andra amatörer och professionella musiker i det Alströmerska hemmet. I Alströmers dagboksanteckningar dyker Schindlers namn upp med stor frekvens, något som visar på den centrala roll han fick i familjens musikliv.

Det finns endast två kända bevarade verk av Schindler. En Trio pour Pianoforte avec Violino et Basso Comp. par M. Schindler i Ess-dur, är ett enklare stycke bestående av två satser. Det andra är av ett mer betydande format och utgörs av ett oratorium med textbörjan ”Du som av kärlek gråtit”. Den fullständiga texten för oratoriet finns bevarad i ett program tryckt i Göteborg 1775 med titeln Frälsarens svåra lidande, i sång-stycken förestäldt och författadt af Bened. Schindler. Texten är en svensk översättning av Karl Wilhelm Ramlers oratorietext ”Der Tod Jesu”. Ramlers libretto tonsattes av flera samtida kompositörer och den mest välkända tonsättningen var under 1700-talet Carl Heinrich Grauns oratorium Der Tod Jesu från 1755. Det är tydligt att Schindler var väl förtrogen med Grauns tonsättning. Den svenska översättningen – möjligtvis av Schindler själv – följer Grauns textversion snarare än Ramlers originaltext. Också Schindlers musik visar tydliga likheter med Grauns.

Det tryckta textprogrammet Frälsarens svåra lidande kan kopplas ihop med ett bevarat samtida handskrivet partitur som saknar både titel och tonsättares namn och har textbörjan ”Du som av kärlek gråtit”. Inte bara den inledande meningen utan partiturets hela text är identisk med den i det tryckta programmet; denna gemensamma text kan inte återfinnas i några andra 1700-talskällor. Fördelningen mellan arior, körpartier, duetter och recitativ är också helt samstämmig mellan textprogrammet och partituret. Detta gör att partituret med stor sannolikhet är Schindlers passionsmusik. Musikforskarna Anna Lena Holm och Jan Ling var detta på spåren redan på 1990-talet. De misstänkte att kompositören bakom partiturets anonyma passionsoratorium var Schindler, men de verkar inte vid den tidpunkten haft kunskap om det tryckta textprogrammets existens.

Partituret är en praktvolym med vita sidenpärmar. Sannolikt var detta ett presentationsexemplar som Schindler hade för avsikt att överlämna till änkedrottning Lovisa Ulrika. Patrick Alströmer ger i ett brev till en av sina bröder detaljer kring detta. I brevet – daterat den 28 februari 1776 – skriver han att han lovat ta med Schindlers passionsmusik till Stockholm. Eftersom resan blev uppskjuten var han dock tvungen att lösa transporten av musikalierna – som förvarades i en liten tunn trälåda – på annat sätt. Enligt Alströmer hade Schindler tillägnat verket änkedrottningen, något som står i motsats till det tryckta textbladets dedikation till kungen. Det är oklart om Schindlers passionsmusik verkligen nådde hovet i Stockholm. Volymen hamnade senare hos ordensbrödrasällskapet Arla Coldin, som grundades i Stockholm på 1760-talet och bland sina medlemmar räknade Patrik Alströmer. Den skänktes senare av orden till Musikaliska akademiens bibliotek och återfinns i dag i Musik- och teaterbiblioteket.

Det är inte känt om Schindlers oratorium verkligen framfördes under passionstid 1775, det år textprogrammet trycktes. Patrik Alströmer nämner i sitt brev att Schindler då, i början av år 1776, var bekymrad över hur han skulle få musiken uppförd. Det verkar han av allt att döma ha lyckats med. Tre år senare annonserades i Göteborgstidningen Hwad nytt? att en ny passionsmusik med titeln Frälsarens svåra lidande komponerad av Schindler skulle framfördas på långfredagen i stora Rådhussalen och att överskottet som brukligt skulle tillfalla frimurarnas barnhus.

Maria Schildt © 2026