Israel Sandström deltog i uppbyggnaden av Göteborgs musikliv under 1850- och 1860-talen, framför allt på sångens område. Svea folkkalender (1882) skriver att han ”höjde sången till en i Göteborg förut aldrig uppnådd ståndpunkt”. Han komponerade som en del av detta engagemang − i första hand sånger och verk för kör, både manskör och skolkör.

Liv

Barndom och studieår

Carl Israel Sandström föddes i Linköping 1824. Han var son till Nils Peter Sandström, organist och klockare, och hans hustru Kristina Maria, född Rosengren. Han hade en yngre bror, Gustaf Sandström (1826−1875), som också ägnade sig åt musik yrkesmässigt − han blev operasångare och var länge verksam vid Kungl. Teatern.

Israel Sandström genomförde sin skolgång i Linköping och Uppsala. Fastän inga källor berättar om Israel Sandströms tidiga skolning i musiken, kan man förutsätta att han − och brodern − lärdes upp av fadern. Med musikens hjälp kom han snart ut i yrkeslivet. Han engagerades 24 år gammal, alltså 1848, som skådespelare och musikanförare av Johan Petter Roos teatersällskap, 1850 av Oscar Anderssons teatersällskap. I dessa sammanhang fick han också arrangera musik för de aktuella uppsättningarna, synbarligen utan vidare musikutbildning. 1851 inledde han sin formella musikutbildning med studier vid Musikkonservatoriet i Stockholm. Han avlade musikdirektörsexamen två år senare. Sandström spelade klaverinstrument och viola.

I Göteborgs musikliv

Israel Sandström fick direkt efter sina studier anställning som sånglärare vid Göteborgs högre allmänna läroverk. Initiativet att flytta till Göteborg blev livsavgörande. Han kom att bo i staden livet ut och blev mångsidigt verksam i Göteborgs sjudande musikliv. Sandströms starka anknytning till Göteborg berodde också på att han som relativt nyinflyttad träffade sin blivande hustru, Augusta Fogelgren (1835−1900), med vilken han gifte sig 1854.

Tjänsten som musiklärare vid läroverket var inte på heltid. 1854 blev han vikarierande organist i Christinæ församling och 1860 utnämndes han till ordinarie innehavare av tjänsten. Sandström var sånglärare vid Göteborgs realgymnasium från 1858; 1867 engagerades han för samma syssla vid Nya elementarläroverket för flickor. Under kortare perioder arbetade han därutöver som sånglärare vid andra skolor i staden. En tid hade han ett eget sånginstitut.

Vid sidan av sitt pedagogiska arbete var Israel Sandström intensivt verksam som musikalisk ledare för ett antal körer och ensembler. Han ledde bland annat Sångens vänner och Amatörernas sångförening (grundad 1863). Sandström var även djupt engagerad i Göta Par Bricole, bland annat som dess körledare. Kompositioner och arrangemang för denna krets samlade han i utgåvorna Bellmanianer i det gröna: sceniskt och musikaliskt arrangement af En Brikollist (1863) och Taflor ur Fredmans epistlar och sånger (1878). Vidare recipierades han som frimurare 1855, medlem av S:t Johannes-logen ”Salomon à Trois Serrures”. För detta sammanhang komponerade Sandström en flera gånger framförd högtidssång för tenor, bas, manskör, piano och violin till text av Anders Fredrik Landtbom. Han skrev också sånger och verk för manskör för bruk i logen. I Östgötars minne (1902) beskrivs Israel Sandström typiskt nog som en ”omtyckt sällskapsman”.

Den både mångsidige och flitige Sandström hann också med att vara musikrecensent i Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning. Musikhistorikern Anders Carlsson som skrivit om Göteborgs musikliv under 1800-talets andra hälft menar att Sandström som kritiker ”alltid [hade] positiv grundhållning, även om han då och då ilsknade till”. Mot slutet av sin tid som anmälare ”tappade [Sandström] sina illusioner och en viss grinighet kunde ibland förmärkas”.

Israel Sandström invaldes som ledamot i Kungl. Musikaliska akademien 1864. Tio år senare tilldelades han utmärkelsen Litteris et artibus. Han avled i Göteborg 1880 efter flerårig ohälsa.

Verk

Israel Sandström komponerade nästan uteslutande verk för de sammanhang som han medverkade i som musiker eller musikalisk ledare − precis som många andra samtida tonsättare. Men de bevarade verken utgör sannolikt bara en del av hans egentliga produktion. För det talar att merparten bevarade kompositioner är tryckta − många icke tryckta verk har förmodligen förkommit. I helheten har säkert ingått åtskilliga verk av tillfällighetskaraktär.

Sandströms början som skådespelare och teatermusiker syns i hans produktion av skådespelsmusik, både originalkompositioner och arrangemang. Gissningsvis var det lärorika sammanhang att delta i för en blivande tonsättare.

Av övriga verktyper dominerar sånger och körverk. Sångerna skrevs huvudsakligen för bruk i det sällskapsliv som Sandström deltog i. Hans allra mest kända komposition är utan tvekan sången ”Min lilla vrå bland bergen”, med text av Johan Anders Wadman, vilken Sandström umgicks med i Göta Par Bricole. Verken för manskör komponerades huvudsakligen för de körer som Sandström under åren ledde. Och som sånglärare hade han anledning att också skriva verk för skolkörer.  

Stilistisk menar tidigare citerade Anders Carlsson att Sandström var ”fast förankrad i wienklassicism och tidig romantik”, vilket också var hans utgångpunkt som tonsättare. Hans kompositioner är välgjorda, om än inte originella. För de avsedda ensemblerna fungerade de nog utmärkt.

Det är svårt att uttala sig om spridningen av Israel Sandströms musik. De tryckta kompositionerna nådde troligtvis en god bit utanför upphovsmannens egna kretsar. I dag går det likväl mycket långt mellan framförandena.

Gunnar Ternhag © 2015