Liv

Gottfrid Salwéns föräldrar var lantbrukaren Per Persson och dennes hustru Johanna Andersdotter. Han föddes vid moderns besök i Halna församling den 12 september 1879, men familjen var skriven på sin gård Håga i Fredsbergs församling, Töreboda. Gottfrid Salwén tog studentexamen vid Södermalms högre allmänna läroverk i Stockholm 1900, och fortsatte sedan med läkarstudier: med.kand. i Uppsala 1904 och med.lic. vid Karolinska institutet 1910. Åren 1909−10 tjänstgjorde han som underläkare vid Sophiahemmet och kortare perioder som vikarierande överläkare i Sundsvall. Efter kortare tjänstgöringar i Haparanda och Mariefred tillträdde han 1 juli 1914 som sjukstuguläkare och 1920 som andre stadsläkare vid Enköpings sjukstuga, där hans insiktsfulla insatser hyllades med Stora Vasaorden 1925. Han gifte sig med (Ida) Ruth (Jaquette) f. Kallerman 1914, och de begåvades med fyra barn.

Gottfrid Salwén begärde pension (1936) vid 57 års ålder på grund av överansträngning och sjukdom, och flyttade till Stockholm, där han avled strax efter att ha fyllt 75 år, den 14 oktober 1954. Han gravsattes på Bromma kyrkogård den 24 oktober. Salwén tycks ha varit en mångfrestande person som även intresserade sig mycket för hundar och som 1923 tillsammans med J.P. Johansson (uppfinnaren till skiftnyckeln och rörtången) tog patent på den piprensare som så många barn sedan dess böjt till gubbar (patent nr 58293). Vid sidan av läkargärningen odlade han sitt musikintresse.

Verk

Gottfrid Salwén var en habil amatörviolinist och komponerade i huvudsak verk för violin och piano, till vilka han mestadels fick hjälp med harmonisering. Flertalet av Salwéns kompositioner har bevarats i tonsättarens egna autografer, men också i renskrifter mestadels av (Fredrik) Rudolf Modess (1872−1956), född i Sachsen men sedan tjugoårsåldern verksam som violinist i Akademiska kapellet i Uppsala och under flera decennier ledare för en restaurangensemble. Förutom att han putsade Salwéns harmoniseringar, instrumenterade han även om ett stort antal av dennes verk för piano och orkester (i några fall endast orkester). Modess var även tonsättare till egna verk.

Hugo Alfvén tonsatte 1923 två av Salwéns dikter i samlingen Fem sånger för manskör op. 42 (hela samlingen fullbordad 1926). Dessa uruppfördes vid en konsert med Orphei Drängar i Stockholm i december 1923 med Alfvén som dirigent. Men även om Salwéns namn parentetiskt nämns i Alfvénlitteraturen, har inte några brev eller någon djupare kontakt dem emellan kunnat beläggas. Hedwall menar att den första av sångerna, ”Väcksång” (tillägnad Uppsala studentkårs Allmänna sångförening), ”bör förbigås med tystnad − den manar till vaksamhet och kamp mot en fiende i öster”. Den hör heller inte till Alfvéns starkare verk, marschartad, torr och oinspirerad. Den femte sången i samlingen, ”En jägares vårsång”, bär dedikationen ”till min vän diktaren”.

Salwén fortsatte kontakten med Alfvén genom att ca 1924 skicka honom texterna och melodierna till Tio små visor om ”Barnen på Fiskarstugan” med förfrågan om denne kunde skriva en pianosats till dem. Alfvén var uppenbarligen nöjd med melodierna och utförde arbetet med följande hälsning, som även återgivits med Alfvéns vackra handstil i de tryckta noterna: ”Käre Gottfrid Salwén! Härmed har jag uppfyllt Din önskan att harmonisera Dina små rara visor. Mitt ackompanjemang är närmast avsett att spelas av Far eller Mor – eller någon annan vuxen. Vännen Hugo Alfvén.” Dessa sånger är överlag synnerligen enkla, några endast fyra takter långa och med två-tre strofer, men melodierna är charmfulla. Sångerna handlar om tonsättarens tre då födda och i texten namngivna barn och deras vardagliga små upplevelser.

Av Salwéns dryga fyrtiotalet verk har endast dessa tio sånger och en samling om åtta Svenska miniatyrer för violin och piano getts ut i tryck. Båda nothäftena har titelsidan illustrerad av den betydande konstnären Hjalmar Strååt, som tecknat de lekande barnen respektive Salwén själv sittande i lantlig miljö spelandes fiol med en hund vid fötterna. Detta speglar också musikens karaktär av folklig visa. Överlag är de korta styckena formade i visformens åttatakters perioder, ofta med starka drag av folkton och med mycket traditionellt ackompanjemang. Här kan anas enkla versioner av förebilder som Tor Aulin, Wilhelm Peterson-Berger eller Edvard Grieg.

Salwéns styrka som tonsättare ligger i att forma melodier. Hans stycken saknar konsekvent datering och uppgifter om tillkomstort. Enda undantaget är en tresatsig Concertino för violin och piano, som arrangören Modess daterat i Enköping 9 februari 1928. Några verk har också angetts vara renskrivna 1934. Kompositionerna sammanfaller således med tonsättarens verksamhet som läkare i Enköping.

Stig Jacobsson © 2016