Liv

Efter utbildning vid Uppsala universitet 1835−36 (kameral- och hovrättsexamina) arbetade Säfström inom statsförvaltningen, men slutade efter ett par år när teaterintresset tog överhanden. Det första kända framförandet med anknytning till Säfström är sångspelet Fiskarstugan, ett verk i en akt med talad dialog. Texten skrevs av Säfström, medan musiken tillkom i ett samarbete mellan honom och konsertmästaren i Kungl. Hovkapellet Andreas Randel. Stycket gavs fem gånger på Kungl. Teatern 1844.

Under andra hälften av 1840-talet vistades Säfström i Köpenhamn för musikstudier. Omkring 1850 var han tillbaka i Stockholm som aktiv översättare och bearbetare av främst franska och tyska pjäser, men också som författare av egna pjäser. De verk Säfström översatte eller skrev framfördes inte på Operan, utan på de privata teatrar som från slutet av 1840-talet konkurrerade om stockholmspubliken. Säfström hade bland annat ett långvarigt samarbete med Ladugårdslandsteatern. Där uppfördes drygt tjugo pjäser av Säfström, med musik av teaterns orkesteranförare E. Becker.

Repertoaren dominerades av komiska pjäser i en eller två akter. Till de mest populära pjäserna hörde Malins korgar, en ”vaudeville-monolog”, som Säfström bearbetat efter dansk förlaga med musik arrangerad av Johan Wilhelm Söderman. Den spelades på Djurgårdsteatern, Davidsons paviljong, Södra teatern, Mindre teatern, Humlegårdsteatern och Ladugårdslandsteatern 100 gånger under åren 1850−63. Flickorna på Söder var ett ”dramatiskt skämt i 2 tablåer med sång”, skrivet av Säfström, med musik arrangerad av J. W. Söderman. Den spelades på flera av Stockholms teatrar närmare 50 gånger under hela 1850-talet. Dessa pjäser är dock undantag. Vanligtvis framfördes pjäserna på en teater under en säsong. Behovet av nya pjäser var därför stort och Säfström var med sin översättar- och författarverksamhet en viktig förmedlare av aktuella pjäser. Inom dessa genrer användes oftast befintliga melodier, som fick nya texter av författaren och arrangerades av teaterns orkesteranförare. Man får därför förmoda att det endast var i undantagsfall som Säfström också skrev musik till pjäserna.

Säfström medverkade också som skribent i Ny tidning för musik 1854—56, samt publicerade en diktsamling på 1850-talet.

Verk

Säfströms sånger i sångspelet Fiskarstugan arrangerades av Andreas Randel. I en samtida recension kommenterades Säfströms bristande tonsättarerfarenhet, samtidigt som hans sinne för ”vackra melodier” omnämndes i positiva ordalag. Detta gällde även för de sånger med ackompanjemang som Säfström skrev utanför teaterverksamheten.

En av Säfströms mest kända sånger var ”Sjung liten fågel”, en visa i klassisk stil med ackordiskt ackompanjemang. Den spreds till den hemmusicerande publiken bland annat i den tidstypiska samlingen Med gitarren i hand, utgiven i slutet av 1890-talet.

Ett par duetter från 1840-talet har en koppling till några av Operans kända sångare. ”Ungdomsminnet” för två sopraner tillägnades sångerskorna Elma Ström och Julia Widerberg, medan ”Soldaternas farväl” för tenor och bas tillägnades sångarna Isidor Dannström och Olof Strandberg, den senare var också med vid framförandena av Fiskarstugan. Duetterna är skrivna i en klassisk stil, men med texter som rör sig inom olika områden. Medan kvinnorna sjunger om längtan tillbaka till ungdomsåren sjunger männen om fosterlandet och kamrater i strid. I ”Ungdomsminnet” ger en genomgående åttondelsrörelse i ackompanjemanget en böljande rytm i 12/8-takt. Den kombineras med ett lugnt tempo och en vemodig text och karaktären av ett stilla tillbakablickande blir tydlig. ”Soldaternas farväl” har en klar marschkaraktär, som uppnås bland annat genom en melodik som domineras av treklangsbrytningar och punkterade rytmer i en fast 4/4-takt. Musiken samverkar med textens innehåll och förmedlar en känsla av aktivitet och framåtanda. Oavsett vilken talang för tonsättning som Säfström hade, kan man konstatera att han var väl förtrogen med samtida konventioner för att skildra olika känslokaraktärer i musiken.

Karin Hallgren ©2015