1. Kära hustru min, vart litet ting, var hemmets minsta skiftning bär som en doft från själen din.

Och du och vi och tingen skulle aldrig blomstrat ut i kärlek, som vi gjort till slut, om inte du med vigselringen skänkt åt oss din jungfrudom.

Djupt ligga livets värden. Du anar dem och finner dem. Maria gav sin son åt världen. Du gav åt oss ett hem.

2. Kring alla skärhemmans röda hus känns som en smekning solens ljus och pingstens helige ande. Låter Du, Herre, i allo lande krafter och doft, som här, strömma ur jorden och blomstren de bär, rakt in i människors hjärtan?

För våra öar och flagar är pingsthelgens klara dagar uppståndelsens nattvardsgång. Hagarnas fågelsång, dyningen kring våra stränder äro väl strängar i dina händer? Högt över skärgårdens röda byar sväva likt löften pingstens skyar. Herre, skänk din heliga ande åt fattiga byar i allo lande.

3. Sjön sjunger kring hällarna. Tystnaden riktigt hörs ovan dyningens eviga brus. Innanför byarnas olåsta hus sömnen av intet störs. Kring hällarna sjunger sjön.