Andreas Randel (1806−1864)
Andreas (Anders) Randel, född 6 oktober 1806 (Ramdala, Blekinge) och avliden 27 oktober 1864 (Stockholm). Efter studier i Paris 1822−28 för Pierre Baillot (violin) och Luigi Cherubini (komposition) blev han anställd vid Hovkapellet 1828, där han var förste konsertmästare 1861−64. Han skrev och arrangerade skådespelsmusik för Kungl. Teatern, men framträdde även som solist och kammarmusik både på teatern och ute i landet. Violinlärare vid KMA:s läroanstalt 1844"64. Som tonsättare komponerande han violinkonserter i den franska traditionen och kammarmusik i Haydns efterföljd.
Unga år och studietiden i Paris
Redan när Andreas Randel var barn upptäckte en bondspelman hans musikbegåvning och gav honom en fiol. Han lärde sig snart spela de koraler och polskor som han hörde sin syster sjunga. I tolvårsåldern kom han till Karlskrona, där han en tid togs om hand av teaterledaren Fredrik Wilhelm Ståhlberg och sedan av stadens musiksällskap, som bekostade hans skolgång och musikutbildning.
Vid ett kungabesök i Karlskrona 1819 uppmärksammades Randel av kammarherre Gerard De Geer, som tog honom med till Finspång och lät honom få utbildning tillsammans med sina söner. Här intresserade sig också kronprins Oscar (Oscar I) för Randel, och 1822 skickades han till Paris på kronprinsens bekostnad och med efternamnet ändrat från Pettersson till Randel. Efter prov fick han plats som ”auditör" i Pierre Baillots violinklass vid musikkonservatoriet. Han studerade också komposition för Luigi Cherubini, som skrev ett mycket hedrande avgångsbetyg från konservatoriet.
Vid Hovkapellet
Efter att ha framträtt några gånger offentligt som Baillot-elev i Paris återvände Randel till Sverige och blev omedelbart anställd som violinist i Hovkapellet 1828, där han slutligen blev förste konsertmästare 1861. Huvuduppgifter var att spela i orkestern vid opera- och sångspelsföreställningar, men Randel framträdde också som solist vid Kungl. Teaterns konserter i egna och andras verk, liksom även i kammarmusikaliska verk av bl.a. Beethoven och Haydn.
Konsertmästarna hade också ett speciellt ansvar för musiken vid Kungl. Teaterns dramatiska föreställningar och för valet av mellanaktsmusik; till 1863 spelades dramatik och opera i samma byggnad. Härigenom kom Randel att 1844−62 arrangera och komponera musiken till ett 20-tal skådespel. Han dirigerade också skådespelsmusiken och anlitades ibland även som dirigent vid operaföreställningar.
Andra värv i musikens tjänst
Förutom sin tjänst som lärare i violinspel vid Musikaliska akademiens läroanstalt och som musikdirektör vid Andra livgrenadjärregementet var Randel 1853−62 "choralintendent" i Stockholms Par Bricole. För detta sällskap skrev han både större och mindre körverk. Höjdpunkten som kördirigent kom den 29 september 1860, då han ledde en 400-mannakör, sammansatt av nio olika körer, vid Gustav Vasa-statyn utanför Riddarhuset i samband med minnesfesten över Gustav I.
Randel företog många konsertresor i landsorten, ofta med kammarmusik på programmet. En resa till Härnösand sommaren 1856 fick särskild betydelse, eftersom stadens musiksällskap därefter tog initiativ till tryckning av hans stråkkvartett i G-dur. Detta ledde i sin tur till bildandet av Musikaliska konstföreningen, med säte i Stockholm, som från 1860 låtit trycka större och mindre svenska musikverk. Randel deltog under sina sista år som sakkunnig vid urvalet av verk.
1858 gjorde han en resa till musikaliska läroanstalter i bland annat Tyskland och Frankrike för "att taga kännedom om de lärometoder och övriga ... förbättringar inom undervisningsväsendet" som kunde tillämpas vid Musikaliska akademien.
De musikaliska verken
Randels insats som tonsättare ligger inom fyra olika områden. I verken för solistisk violin följer han den virtuosa franska traditionen från Rode, Viotti och Baillot, främst i violinkonserterna. En helt annan stil framträder i sångerna och romanserna med deras intima ton, lättsamma melodik, enkla form och behärskade romantik. Ytterligare en annan sida visar sig i hans kammarmusik, främst stråkkvartetterna, som närmast anknyter till den sene Haydn. Redan detta visar Randels anpassningsförmåga till det medium han skriver för, och det är ett drag som särskilt framträder i hans skådespelsmusik. Denna rättar sig smidigt efter de krav som situationerna ställer, antingen det är fråga om sånger, kupletter, marscher eller melodramer (musik till deklamerad text). Den största framgången på detta område fick Randel med sin musik till Fredrik August Dahlgrens sångspel Värmlänningarna (1846).
Martin Tegen © 2013
Artikeln är en bearbetad version av förf:s artikel i Svenskt biografiskt lexikon, bd 29 (1995–97), s. 657
Bibliografi
Frimureriska tonsättare och frimurerisk musik, Uppsala: Forskningslogen Carl Friedrich Eckleff, 2006, s. 301.
Ramdell, Ingvar: Andreas Randel, Värmlänningarnas tonsättare, i Släkt-eken. 1992:2, s. 20−24.
Tegen, Martin: Andreas Randel, i Svensk biografisk lexikon, bd 29, Stockholm: Svenskt biografiskt lexikon, 1995−97.
Åkerberg, Erik: Musiklifvet inom Par Bricole 1779−1890, Stockholm: Bonnier, 1910.
Källor
Musik- och teaterbiblioteket, Kungl. Biblioteket
Verköversikt
Orkesterverk (3 uvertyrer, sorgmarscher m.m.), solokonserter (4 violinkonserter, Fantaisie concertante för flöjt, cello och orkester, smärre verk för violin och orkester), kammarmusik (3 stråkkvartetter, 2 Duo concertant m.m), pianomusik (bl.a. 2 polonäser, Elegie), vokalmusik (kantater, arior, manskvartetter, sånger m.m.), skådespelsmusik (24 partitur, däribland Värmlänningarna, varav vissa i samarbete och i arrangemang).
Samlade verk
Orkesterverk
Uvertyr E-dur, 1839.
Uvertyr D-dur, 1841.
Jubeluvertyr D-dur, 1850. Till kronprinsens bröllop.
Sorgmarsch efter Karl XIV Johan, 1844.
Sorgmarsch efter kung Oscar, arr för piano. Tryckt 1859, m.fl. marscher.
Soloviolin och orkester
Violinkonsert nr 1 d-moll. Uppförd 1831.
Violinkonsert nr 2 e-moll.
Violinkonsert nr 3 A-dur, ”Concertino". Uppförd 1834.
Violinkonsert nr 4 D-dur.
Variationer och polonäs på ett norskt tema. Uppförd 1829.
Variationer på temat Der Schweizerbub. Uppförd 1834.
Fantasi över motiv ur Den Stumma. Uppförd 1837.
Potpurri över svenska folkvisor. Uppförd 1837.
Fantasi över svenska folkvisor, 1843. Till regeringsjubileet. Arr för violin och piano, 4-händigt piano och 2-händigt piano. Tryckt 1883.
Minne av M:lle Taglioni. Uppförd 1841.
Introduktion och variationer över två svenska teman E-dur.
Variations brillantes D-dur. Uppförd 1853. Även version för violin och piano.
Introduction et tarantelle. Uppförd 1853.
Orkester med soloinstrument
Fantasie concertante g-moll, för flöjt, cello och orkester. Uppförd 1840.
Variations pour le basson sur un air suisse Ess-dur, för fagott och blåsorkester. Uppförd 1850.
Stråkkvartetter
Tre kvartetter nr 1 G-dur. Tryckt 1858; f-moll.
Soloviolin
10 études caractéristiques. Tryckt 1843, m.fl. etyder.
Fantaisie för 2 violiner, över tre polskor. Även arr. för violin och piano.
Duo concertante för 2 violiner. Tryckt.
Pianoverk
Polonaise. Tryckt.
Promenad-polonaise. Tryckt.
Élegie. Tryckt 1859 i Konung Oscars drapa.
Capriccio.
Violin och piano
Fjellsång. Tryckt 1877. Även arr. för piano, tryckt 1877.
Serenade.
Auf dem Berge. Lied ohne Worte für Violine mit Begleitung des Pianoforte.
Kantater
Cantat vid minnesfesten i Frimurarelogen efter ... Carl XIV Johan (G G Ingelman), 1844. Även klaverutdrag.
Sångarens längtan (August Blanche), 1845. Även tryckt klaverutdrag.
Sorgemusik i Par Bricole. Efter J.A. Björck, uppförd 1856, och Per Westerstrand, uppförd 1857.
Arior och vokaliser till orkester
Aria, med obligat violin för sopran(?). Uppförd 1831.
Tema med variationer för sopran. Uppförd 1831.
Variationer över ett schweiziskt tema för sopran. Uppförd 1840.
Ny cavatina för tenor. Uppförd 1841.
Aria, med obligat violin för tenor. Uppförd 1845.
Manskvartetter
Aftonen. Tryckt i Odinslund & Lundagård, 1848.
Snabba äro livets stunder (G.H. Mellin, d:o) Även i andra tryck och arrangemang, även med titeln Serenad.
Helsning till Jenny Lind ("Norden för Vestan har flytt"). Tryckt 1845 i arrangemang för sång och piano.
Elden (Erik Johan Stagnelius).
Trollhättan (Otto Lindblad), 1861.
Flera kompositioner och arrangemang för Par Bricole.
Blandad kör
Evige Gud. Hymn för blandad kör och orgel/piano. Tryckt 1997.
Sånger till piano
Trenne sånger. Tryckt 1833.
Skaldens hemresa (Engdahl?).
Längtan ("Natten med stjerning pell", Esaias Tegnér) och Sången.
Tre romancer. Tryckt 1833.
Ungdomen (C A Nicander).
Näktergalen (Stagnelius).
Den återkomne (B von Beskow).
Nya sånger. Tryckt 1838.
Sockenskräddarens visa (anon.).
Vid vaggan ("Lilla Calle med ett svärd", Stagnelius).
Flyttfoglarne ("Se foglarnes skara", Stagnelius) för blandad kör.
Tre romancer. Tryckt 1840.
Sympathien (anon.).
Den fattiges jul ("Julen är inne, får gå!", C. D. E.).
Den unge sjömannens utfärd (d:o).
Tre nya romancer. Tryckt 1840.
Musikens lof (Waldemar B-m).
Det älskade minnet (L.W. Löhman).
Dufvoposten ("Ila snabbt på silverklara vingar", Isidor Dannström).
Tre romancer. Tryckt 1840?.
Trädgårdsflickan (Carl Wilhelm Böttiger).
Sinnebilden (anon.).
Det faller sig så (Böttiger).
Till Ottilia!. Tryckt i Förgät mig ej, 1, 1856 samt bl.a. i Det sjungande Sverige, d 1, 1862.
Det är nog, andelig sång, 1856.
Valda visor och romanser, häfte 1−2. 15 sånger, tryckt 1877.
Skådespelsmusik
Komponerade (ibland i samarbete med andra tonsättare) och/eller arrarrangerad musiknummer till 24 pjäser (huvudsakligen uppförda på Kungl. Teatern) 1844−62, varav endast en med mer än åtta nr av Randel.
Fredrik August Dahlgren, Värmlänningarna, tal-, sång o dansspel, 1846. 21 nr, klaverutdrag tryckt 1846, ny upplaga ca 1875, facsimil 1977, många separata tryck.
