Antoine Edouard Pratté (1796−1875)
Antoine Edouard (Anton Edvard) Pratté föddes 22 november 1796 i Haida, Böhmen, och avled 23 maj 1875 på Odensnäs utanför Linköping. Han var tonsättare och framstående virtuos på harpa med en aktiv konsertverksamhet under nästan hela sin livstid. Pratté komponerade både instrumental- och vokalmusik för stora och små besättningar. Invald 1850 i Kungl. Musikaliska akademien.
Liv
Tidiga år
Antoine Edouard Pratté befann sig stora delar av sitt liv på resande fot. Han föddes den 22 november 1796 i det böhmiska Haida där föräldrarna då var på genomresa. Fadern Antonius Pratté, med rötter i Prag, var en turnerande ”mechanicus” som gav pjäser som Doctor Faust i ett slags marionetteater med ”mechaniska konst-figurer” och ”fyrwerkeri”. Redan som barn fostrades sonen in i artistyrket då han fick traktera en davidsharpa i samband med skådespelen. Familjens föreställningar förevisades i Linköping och Norrköping 1807 men det var möjligen vid ett besök i Göteborg 1809 som en tolvårig Antoine Edouard gjorde sitt debutframträdande på svensk mark.
Den unge Pratté misshandlades av sin far och 1815 skedde en brytning mellan dem. Antoine Edouard reste då från Danmark, där de för tillfället vistades, över till Sverige som kom att bli hans nya hemland.
Pratté som harpist
Han konserterade i Linköping 1817 och från denna tid fram till slutet av livet framträdde Pratté regelmässigt med sin harpa. Däremellan tycks han ha ägnat en del av sin tid åt att bevista svenska och norska herrgårdar i egenskap av musiklärare, i synnerhet i Östergötland.
Från 1823 uppehöll sig Pratté en längre tid i Stockholm där han skaffade sig elever och nådde framgång på konsertscenen. Enligt egen utsago avvisade han i detta skede kapellmästare Johan Fredrik Berwalds erbjudande om fast engagemang som harpist i Kungl. Hovkapellet eftersom han ville söka sin lycka utomlands. Efter att ha varit dirigent för Norrköpings musiksällskap 1835−36 kom han också så småningom att genomföra flertalet utlandsturnéer. Under 1840- och 50-talen framträdde han bland annat i Norge, Danmark, Finland, Preussen, Böhmen, Ryssland och Österrike − i Eduard Hanslicks Geschichte des Concertwesens in Wien nämns Pratté bland de harpvirtuoser som konserterat i den österrikiska huvudstaden 1848.
Pratté invaldes 1850 som ledamot av Kungl. Musikaliska akademien och åren kring seklets mitt framträdde han upprepade gånger i Stockholm bland annat tillsammans med Hovkapellet. Efter en konsert uttryckte Wilhelm Bauck sin höga värdering av Prattés harpspel i Aftonbladet (22/1 1850):
Hr Pratté är att räkna bland de talanger, hvars virtuositet vid återhörandet vinner ett betydligen ökadt intresse. Med de lysande effekter, som första gången företrädesvis bemäktiga sig uppmärksamheten, förenar sig sedermera nöjet att betrakta detaljernas fulländning, och det hela gifver det slags njutning, som uppkommer vid jemnvigten af vilja och förmåga, af harmonier mellan det tekniska och det esthetiska elementet.
Senare delen av livet
Den sista delen av livet tillbringade Pratté på Odensnäs i Vreta klosters församling utanför Linköping där han levde ogift tillsammans med en väninna fram till sin död den 23 maj 1875. Fortfarande i 70-årsåldern utövade den ambulerande artistens tillvaro sin lockelse på Pratté som gjorde framträdanden i Vänersborg 1869, Kalmar 1870, Jönköping och Karlstad 1871 samt Stockholm 1873.
Bland Prattés elever återfinns de båda framstående harpisterna Adolf Sjödén och den i Hovkapellet verksamma Pauline Åhman, samt tonsättaren Elfrida Andrée.
Verk
Vid Antoine Edouard Prattés konserter spelades huvudsakligen hans egna kompositioner och genom det flitiga turnerandet fick musiken viss spridning under tonsättarens livstid. Hans produktion rymmer orkesterstycken, kammarmusik, vokalkompositioner, konsertverk för harpa och orkester samt ett tjugotal stycken för soloharpa. Bland de sistnämnda mottogs i synnerhet variationerna över svenska, norska och ryska folkmelodier med entusiasm av såväl publik som kritiker.
Josef Palm ger i sitt handskrivna musiklexikon från 1870-talet en generell karakteristik av Prattés kompositioner: ”I andan erinrande något om Haydn, Mozart och Hummel, utmärkte de sig i allmänhet för mycken form-fulländning. Deras klassiska tendens förnekade sig aldrig.”
En annan sida av Prattés skapande utgörs av den böjelse för tonmåleriska idéer som exempelvis kommer till uttryck i orkesterkompositionen Stormnatten vilken beledsagas av ett detaljerat program som publicerades i samband med konserterna. Följande naturscen är där förbunden med Allegro con brio-satsen: ”Stormens annalkande och slutliga öfvergång till orkan, åtföljd af åska och störtregn; Elementerna rasa i vild strid mot hvarandra; hafvets vågor bryta sig våldsamt mot bränningarne under stormens tjut; åskan slår ned, och flockar af hafsfoglar, uppskrämda genom åskknallen, fly fjerran; stormen aftager småningom” (Aftonbladet 17/4 1852).
Musik med berättande ambition återfinns även i två stora melodramer för deklamerande stämma och orkester: Napoleon på S:t Helena och Torquato Tassos död. Dessa båda verk, liksom tonsättarens harpkonserter, fick upprepade gånger beröm i pressen.
Martin Edin © 2016
Bibliografi
”Adolf Sjödén”, Svensk musiktidning, vol. 13, nr 13, 2/9 1893, s. 97−98.
”A. E. Pratté”, Post- och inrikes tidningar, 1 apr. 1848.
Aftonbladet, 4 maj 1850.
Aftonbladet, 12 jun. 1851.
”Antoine Edouard Pratté”, Svalan: illustrerad veckotidning för familjekretsar, 26 jun. 1875, s. 101-102.
Bauck, Wilhelm (”–u–”): ”Herr Prattés Konsert”, Aftonbladet, 21 nov. 1849.
−−−: ”Herr Prattés Soiré”, Aftonbladet, 22 jan. 1850.
−−−: ”Herr Prattés tredje soiré”, Aftonbladet, 22 mar. 1850.
−−−: ”Herr O. Ahnfelts soirée”, Aftonbladet, 27 apr. 1850.
Berg, Wilhelm: Anteckningar om Göteborgs äldre teatrar, vol. 2, 1794−1816, Göteborg: Zachrissons boktryckeri, 1898, s. 344−46.
–d: ”Ytterligare om harpkonstnären Pratté”, Svenska Dagbladet, 27 jul. 1886.
Dahlgren, Lotten: Marie Charlottes dagbok, Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1931, s. 85−88 & 91.
Danell, Eric: Ole Bull och Pratté: några kritiska randanmärkningar, Stockholm: Seelig, 1954.
”Direktör Prattés konsert”, Jönköpingsbladet, 14 feb. 1871.
”Dödsfall”, Dagens Nyheter, 27 maj 1875.
”En märklig gammal harpa”, Svensk musiktidning, vol. 26, nr 13, 15 sep. 1906, s. 102.
Hagman, Bertil: ”Pratté, Anton Johan Georg (Edvard)”, i: Svenska män och kvinnor, vol. 6, Stockholm: Bonnier, 1949, s. 168.
Hanslick, Eduard: Geschichte des Concertwesens in Wien, Wien: Braumüller, 1869, s. 345 & 352.
Hedwall, Lennart: ”Ett stycke Bellmaniana av år 1854”, Hwad behagas?: Bellmansällskapets medlemsblad, nr 3, 2003, s. 57.
”Herr Caggiatis Soiré”, Aftonbladet, 2 mar. 1850.
”Herr Prattés konsert”, Kalmar, 1 jun. 1870.
”Herr Randels konsert”, Aftonbladet, 26 jan. 1839.
Huss Frans J.: ”A. E. Pratté”, Svensk musiktidning, vol. 25, nr 18, 4 dec. 1905, s. 138.
−−−: ”Några Pratté-minnen”, i: Svensk musiktidning, vol. 25, nr 18, 4 dec. 1905, s. 138−39.
Höijer, Johan Leonard: ”Pratté, A. E.”, i: Musik-lexikon, Stockholm: Lundquist, 1864, s. 376.
Karle, Gunhild: Kungl. hovkapellet i Stockholm och dess musiker 1818-61: med utblickar, Uppsala: Gunhild Karle, 2005, s. 163−174 et passim.
Kragemo, Helge Berg & Malmberg, Helge: ”Pratté, Anton Johan Georg (Edvard)”, i: Sohlmans musiklexikon, vol. 4, Stockholm: Sohlman, 1952, sp. 235.
−−−: ”Pratté, Edvard (Anton)”, i: Sohlmans musiklexikon, vol. 5, Stockholm: Sohlman, 1979, s. 113.
”Krönika”, Jönköpingsbladet, 11 feb. 1871.
”Krönika”, Jönköpingsbladet, 18 feb. 1871.
”Linköping d. 2 Dec.”, Linköpings-Bladet, 2 dec. 1840.
Linköpings-Bladet, 31 maj 1834.
”Musik”, Aftonbladet, 28 feb. 1853.
”Musik”, Aftonbladet, 30 apr. 1853.
”Musik”, Aftonbladet, 21 apr. 1857.
Norlind, Tobias: ”Pratté, Anton Edvard”, i: Allmänt musiklexikon, 2:a omarb. uppl., vol. 2, Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1928, s. 317.
”Notizen”, Wiener allgemeine Musik-Zeitung, 14 okt. 1847.
Palm, Josef: ”Pratté, Antoine Edvard”, i: Svenskt musik-lexicon, 2:a häftet, handskrift hos Musik- och teaterbiblioteket.
Pratté A. E.: [brev till Anton Grill 6 apr. 1823].
−−−: [Offentligt meddelande rörande Prattés senaste konsert], Aftonbladet, 30 apr. 1852.
−−−: [Offentlig förklaring rörande Prattés uppskjutna konsert], Aftonbladet, 18 feb. 1853.
”På den soiré, som i söndags afton gafs…”, Aftonbladet, 17 apr. 1861.
”På hr A. E. Prattés konsertmatiné…”, Aftonbladet, 11 maj 1864.
Rosén, Johan Magnus: ”Edouard Pratté (Ur J. M. Roséns efterlemnade papper)”, Svenska Dagbladet, 9 jul. 1886.
” – t.”: ”Herr Prattés konsert”, Aftonbladet, 22 apr. 1852.
” – t.”: ”Musik”, Aftonbladet, 1 mar. 1852.
Vretblad, Åke: ”A E Pratté – harpokungen i Norden”, Östgöta Correspondenten, Regnbågen: Correspondentens veckobilaga, 14/1 1978.
Verköversikt
Orkesterverk (2 större orkesterstycken, flera verk för harpa och orkester m.m.), melodramer (Napoleons monolog på S:t Helena, Torquato Tassos död), vokalverk med orkester, kammarmusik (stråkkvartett, kammarmusikaliska verk med harpa m.m.), verk för soloharpa, 7 sånger, 3 körkompositioner med ackompanjemang, 8 körstycken.
Samlade verk
Orkesterverk
Sinfonie, c-moll, framförd 1834.
Stormnatten, idyllisk sinfoni [även ”stor pastoral ouverture”], för orkester, framförd 1840.
Le Nord, overture pathétique, framförd 1849.
Triumf-marsch för orkester, framförd 1859.
Kröningsmarsch, H. M. Konung Carl XV i underdån. tillegnad, för orkester, komponerad i april 1860.
Konsertverk
Swenska Toner, eller Fosterländska Minnen, Concertino för pedalharpa, framförda 1840.
Bravurvariationer för pedalharpa och orkester över Nel cor più non mi sento (Paisiello), framförda 1849.
Grand concerto dramatique, c-moll, för pedalharpa och orkester, framförd 1849.
Grand concert militaire/Concerto guerriero, för harpa och orkester, framförd 1851.
Fantaisie Romantique öfver svenska folkvisor för pedalharpa med orkester, framförd 1859.
Vokalverk med orkester
Fridsröster (E. Tegnér), kör och orkester, framförd 1834.
Napoleons monolog på S:t Helena (K. A. Nicander), declamatorium/melodram, kör och orkester, framförd 1836.
Torquato Tassos död (K. A. Nicander), melodram/declamatorium, framförd 1849.
Konsertaria med orkester, framförd 1850.
Hymn för kör och orkester med anledning av konungens tillfrisknande (W. Bauck) [även i version för kör, se nedan], framförd 1853.
Vid Prins Gustafs grav, sorgkantat för kör och orchester, komp. i anledning af H. K.H. Hertigens af Upland dödliga frånfälle, samt H. M. Konungen i underdånighet tillegnad, framförd 1853. 1. Sorgmarsch, 2. Sorgkör, 3. Choral öfver Psalmen No. 475.
Concert-cavatina med orkester, sångsolo med orkester, framförd 1853.
Verldars Gud vårt land betrygga (A. M. B.), förslag till en för Sverige egen nationalhymn, kör med orkester, framförd 1864.
Kammarmusik
Sonat, harpa med cello-ackompanjemang (komponerad för Amalie Petrolle Åberg) [nämns i ett brev den 6 okt. 1823].
Trio concertant för pedalharpa, violin och viola, uppförd 1828.
Concerto di Camera för pedal-harpa med kvintett-ackompanjemang [även i version med pianoackompanjemang], framförd 1850.
Concertante Quartette, för pedalharpa, klarinett, valthorn och fagott, framförd 1830.
Variationer över nationalmelodier för harpa och klarinett, framförda 1852.
Kvartett för piano, violin, viola och cello [identisk med följande?], framförd 1856.
Kvartett för piano, klarinett, valthorn och fagott [även framförd med besättningen piano, violin, viola och cello; identisk med Concertante Quartette ovan?], framförd 1857. 1. Allegro, 2. Scherzo, 3. Andante, 4. Finale.
Stråkkvartett, framförd 1857.
Kvartett för pedalharpa, violin, viola och cello [identisk med Concertante Quartette ovan?], framförd 1872.
Intro. o. var. öf. en Tyrol. Alpsång, flöjt med piano.
Kammarmusik – arrangemang
Adelaide, tenor aria med accompagnement af pedal-harpa eller piano-forte, flöjt, clarinett, walthorn, fagott, 2ne violiner, altviol, violoncello och contra bass af Louis van Beethoven, omarbetad och instrumenterad af A. E. Pratté.
Verk för soloharpa
Introduktion och variationer över Näckens polska [möjligen identisk med Fantaisie lugubre över Näckens polska], ca 1815.
Grand polonaise för harpa, framförd 1818.
Nationalvisa (”Katten och killingen”) med variationer, framförd 1818.
Carl XII:s Marche wid Narva, varierad af A. Pratté, framförd 1820.
Tema med variationer, Ess-dur, framförda 1821.
Fantaisie Dramatique för Pedal-harpa öfver motiver ur Op. Friskytten [Weber], framförd 1830. 1. Introduktion, 2. Jägarekör, 3. Skrattkör, 4. Brudtärnornas sång, 5. Kulstöpningen i Vargklyftan, 6. Caspers dryckesvisa, 7. Agathas bön, 8. Valsen.
Rondo a la Polacca, framfört 1830.
Variationer öfver ett nordiskt thema, framförda 1837.
Mosaique Musicale /…/ öfver motiver ur /…/ Preciosa [av Weber; troligen identisk med Fantaisie dramatique /…/ över motiv ur Webers Preciosa], framförd 1837.
Air de Tyrolien, variée pour la Harpe, framförd 1840.
Adagio och favoritrondo, framförda 1844.
Souvenir de la Suède, fantasi över svenska nationalmelodier (Och liten Karin tjente,
Min far var en Westgöthe, Dalpolska) [troligen identisk med Den sista barden, fantasi över gamla svenska folkmelodier och Fantaisie romantique över svenska folkmelodier], framförd 1849.
Toner fra Norges bjerge og dale, stor fantasi öfver norska folkvisor (Wesle guten i
Thistedalen, Kjöre vatn og kjöre veed, I fjol jet e Jeiten, Söndags stusle kvällen), framförd 1850.
Souvenir de la Russie, fantaisie héroique för pedal-harpa öfver Lvoffs ryska folksång ”Bosche Zaria chrani” (Gud vare herrskarens beskydd), framförd 1852.
Fantasie öfver svenska folksången, ”Bevare Gud vår Kung”, framförd 1859.
Fantasi över ”God save the king”, framförd 1861.
Fantasi öfver holländska folksången, nov. 1861.
Minne från Danmark, impromptu öfver danska folksången (Kong Christian stod vid höjen mast), framförd 1864.
Andante, Dediée a Mll. A. Åberg [tema med två variationer, ofullbordat verk].
Grand sonate pour la Harp-Crochet, D-dur [ofullbordad, endast första delen av en allegro-sats bevarad].
Marche de C[h]asseur.
Sonat, Ess dur.
Walzer, C-dur, tillägnad Amalie Petrolle Åberg.
Arrangemang för harpa
Ouvertyren till Lodoiska av Kreutzer.
Ouvertyren till Le calife de Bagdad av Boieldieu.
Sånger
Sångens wärde, romans med harpa, framförd 1852.
Du är mig kär, sång och harpa eller sång och piano, framförd 1853.
Afskedsönskan.
Canon à 3 voix, (”Är Professor Drake redan gången ut igen?”, A. E. Pratté), nedtecknad på visitkort.
När skall den högtidsklocka slå, röst och harpa.
Romanze, C-dur, sopran och harpa.
Se tiden kör sin wagn, romance, D-dur.
Körmusik med ackompanjemang
Jägare-choeur, för Tenor och Basröster med accompagnement af Kenthorn, Trompeter, Walthorn och Bassuner (E. Tegnér) [möjligen identisk med Högtids Sång för Östgötha Jägare Förening, Chör för Mansröster med accompagnement af Bleckinstrumenter], framförd 1834.
Bellmanniana eller konserten på Marieborg, humoristisk kantat, hvartill motiverna äro tagna ur Bellmans sånger och epistlar, satt för obligat flöjt, manskör och pianoforte. Orden och musiken enkom componerade för herr J. W. Langelius, samt honom vänskapsfullt tillegnade af dess gamla ungdoms vän och själsfrände A. E. Pratté (A. E. Pratté), op. 153, aug. 1854.
Förslag till svensk folksång, manskör och piano, tryckt 1860.
Kör
Helsningssång till det Kungliga huset (Eberstein), framförd 1846.
Svensk folksång (R–r), framförd 1846.
Norsk flagsang, framförd 1850.
Syttendemai-sang, framförd 1850.
Canon à 4 voce.
Hymn i anledning af H. Maj:t Konungens återvunna hälsa (W. Bauck), kör för mansröster.
Norges held.
Omsider kom en efterlängtad tid, manskvartett.
Oklar besättning
Soloconcert för harpa [med orkester?], framförd 1817.
Concert Allegro för pedalharpa [med orkester?], framfört 1837.
Concert-ouverture, framförd 1839.