Av mycket som är magert, min märr och gamla frilla,
mitt offer till min Herre, är mindre än det lilla.
Bland mycket som är fagert, är fagrast allt som tiger;
den blomman av min Herre, som ensam står och niger.

Av mycket som var längtan, man har väl vanan kvar,
se'n man har bara längtat i alla sina dar.
Men kanske att det längtar till någon som mig väntar -
men varför väntar han och varför väntar jag?

Av det som går och sörjer, jag kanske sörjer mest,
ty världens fröjd bedrager en ensam liten gäst.
Av det som går och spörjer, jag spörjer mycket så,
men den jag går och spörjer, han svarar aldrig på.

Av mycket som är krokigt och börjar krokna till;
en lie och en nacke, som långsamt böjes till.
Av mycket som är tokigt så kanske själv du vet,
att tokigast är den som tror han nånting vet.