• Tillkomstår: 1899-1900 (enligt Henrik Karlssons verkförteckning, 2004)
• Verktyp: Opera, helafton
• Textförfattare: Wilhelm Peterson-Berger
• Dedikation: Till Fredrik Vult von Steijern i namn af det vi båda älska och tro på med tack och tillgifvenhet från Författaren. (Enligt librettot)
• Uruppförande: 20 maj 1903 på Kungliga Teatern (dirigent: Richard Henneberg, regi: tonsättaren)
  Liva Edström (g. Järnefelt) (Rikissa), Anna Hellström (f. Thulin, g. Oscár) (Ingrid), Arvid Ödmann (Waldemar), Åke Wallgren (Ulf Tufveson), Matilda Jungstedt (Ran), Axel Sellergren (Sten Folkeson), Carl August Söderman (Mårten Prest), Fredrik Ericson (Bengt), Sofie Lindegrén (En tärna), Bror Arrhenius (En tjänare) m fl (enligt Henrik Karlssons verkförteckning, 2004)
• Speltid: Ca. 120-180 min
• Detaljerad speltid: Speltid osäker

Instrumentering (besättning)

3*.3*.3*.3* / 4.3.3.1 / timp (2 par), perc, 2 hp / str: 12.10.8.8.6
(picc, cor angl, bass clar, dbn)
perc: klockspel, triangel, stor trumma, tam tam, becken, tamburin
Anteckning i autografen: "Besättning, avsedd för Stockholms Opera."

Soloröster/kör

Sten Folkesson, herre till Solö (bas)
Rikissa, hans husfru (sopran)
Ingrid, deras dotter (sopran)
Waldemar, Ingrids trolofvade, riddare (tenor)
Ulf Tuvesson, riddare (baryton, ändrat i autografen från 'bas')
Mårten Prest [sic] (baryton)
Bengt, Waldemars vapensven (baryton)
Ran (alt)

Anteckning i autografen (klaverutdrag): "Häri inbegripas ej de tillfälliga soli (af chörmedlemmar) i akt I och II, hvilka utgöras av endast en replik för hvarje."

Bröllopsgäster, brudsvenner och brudtärnor (blandad kör)
Knektar och folk på Solö (manskör)
Rans tärnor (damkör, sopraner)
Osynlig chör (damkör, sopraner)


Soloröster: 2 sopraner (Rikissa, Ingrid), 1 alt (Ran), 1 tenor (Waldemar), 3 barytoner (Ulf, Mårten, Bengt), 1 bas (Sten)
Kör: Damkör (S.S.S.), Manskör (T.T.B.B.), Blandad kör (S.S.A.A.T.T.B.B.)

Exempel på tryckta utgåvor

Ran. Förkortadt klavérutdrag (Scener och motiv ur Ran. Handling i 3 akter för soli, chör och orchester. Piano solo)
Abraham Lundquists Kungl. Hof-Musikhandel, Georg Abrahamson Lundquists Förlag. Abr. L. 3641

• Autografen återfinns: Musik- och teaterbiblioteket
• Katalogsignum/kommentar till autografen: Z/Sv (klaverutdrag med orkesterbesättning m m)

Litteraturhänvisning

• Librettot finns utgivet av Abraham Lundquists Förlag, Stockholm (tryckt av Iduns Kungl. Hofboktryckeri, Stockholm, 1898)
• Karlsson, Henrik: Wilhelm Peterson-Berger. Verkförteckning (2004) [tillgänglig hos Musik- och teaterbiblioteket]

Beskrivning av verket

Förspel: Tungt. Lugnt, ej för långsamt, växlande tonarter 4/4 (C)

Akt I

Scen 1 (a): En nejd, dold af gröna dimmor. Sommarmorgon i gryningen. Vid den första svaga morgonljusningen börja Rans tärnor, osynliga i töcknet, att sjunga.
De sista dimmorna skingras, så att nejden tydligt urskiljes: Stranden av en mindre havsvik. På andra sidan synes Solö slott, dit en väg tänkes leda åt venster runt viken. Ute i vattnet en stenhäll. Invid land en båt. Hvilande kring stenhällen, vaggande av vågdyningar, fortfara tärnorna att sjunga. Rans tärnor

Scen 1 (b): Ran stiger ur djupet. Sittande på stenhällen talar hon till tärnorna, som lyssna orörliga. Ran och tärnorna dyka sakta ned. Waldemars röst hörs i fjärran. Ran, Rans tärnor, Waldemar

Scen 2: Soluppgång. (Solen ej synlig för åskådaren, öster = höger.) Waldemar och Bengt rida in från höger och hejda sina hästar i stogsbrynet i samma öbonblick de bli synliga. Bengt rider ut. Waldemar går till stranden, skjuter ut båten, stiger i, stöter ut. Båten flyter fritt. Waldemar ser ned i djupet. Rans tärnor sjunger (osynliga). Rans stämma hörs ur djupet. En hvit dimma har sakta sänkt sig ned öfver fjärden. Waldemar, Bengt, Rans tärnor, Ran

Scen 3: Töcknet genomskimras af en ljusgrön glans. Ran och Tärnorna visa sig plötsligt. Dimman lättar något så att Solö skymtar fram. Dimmans färg fördunklas något. Dimman färgas rosenröd. Tärnorna bli synliga. Waldemar kastar sig i Rans armar. Alla glida sakta ned i djupet under ljuft bortdöende musik. Ran, Waldemar, Rans tärnor

Scen 4: Dimman skingrar sig långsamt; nejden ligger åter i solsken. En hornsignal hörs från Solö. En skara gäster – ridande och gående – drager förbi åt Solö till. Horn hörs från Solö, närmare än förra gången. Bengt med knektar och gårdsfolk kommer brådskande från Solö. Hornsignal i fjärran. Alla skynda ut åt höger. Gäster, Bengt, Knektar, Gårdsfolk, En kvinna

Scen 5: Ulf Tuvesson ensam, i djupa tankar. Ulf

Scen 6: Ett sällskap bröllopsgäster från Solö. Riddare och damer parvis. Herr Ulf sällar sig till dem. Ulf, En dam, En riddare, En annan riddare, En tredje [riddare], En af de yngre damerna, Flere [damer]

Scen 7: Ingrid vid herr Stens arm, efter dem fru Rikissa och Mårten Prest komma från Solö, följda av en stor skara gäster och gårdsfolk. Några av Bengts knektar återvända samtidigt. Klockringning på avstånd. Ingrid stannar plötligt liksom på nytt och starkare medveten om sin olycka, fortsätter ut. Alla följa, utom Herr Ulf. Ingrid, Sten, Rikissa, Mårten, Ulf, Gäster, Gårdsfolk, Knektar
[Anteckning i autografen: "Obs! Denna klockringning fortgår hela tiden till aktens slut. Den bör klinga svagt och avlägset vid de särskildt påpekade ställena 'Klockringning' ..."]

Scen 8: Gästerna hörs på avstånd. Herr Ulf går åt Solöhållet medan förhänget sluter sig på sista ackordet. Gäster, Ulf



Akt II
Ett år senare

Förspel: Långsamt Ess-dur alla breve

Förhänget öppnas.

Första bilden

Scen 1: På Solö. Ett rum i götisk stil. Solsken. Ingrid sitter svartklädd, vid fönstret och sömmar. [Anteckning i autografen: "För färgverkningens skull: ett stort hvitt tyg, hvarpå guldblommor broderas."] Hon låter sömnaden sjunka, stirrar själsfrånvarande ut i solskenet. Reser sig häftigt, broderiet faller ned på golvet. Sjunker åter ned på stolen, gömmer ansiktet i sina händer. Ingrid

Scen 2: Fru Rikissa inträder sakta. Ingrid, Rikissa

Scen 3: Herr Sten inträder. Ingrid märker det icke. Fru Rikissa besvarar hans spörjande blick med en stum åtbörd. En sven inträder anmälande att Ulf Tuvesson med följe just har ridit in. Ingrid, Rikissa, Sten, En sven

Scen 4: Svennen går ut igen. Även Herr Sten går ut. Ingrid, Rikissa, Sten, En sven

Scen 5: Dörren öppnas av svenner. Ulf Tuvesson inträder, förd av Herr Sten. Herr Ulf fattar Ingrids hand. Ingrid drar den häftigt tillbaka. Ingrid står länge stum, träffad av Herr Ulfs ord (att hon en dag kan bli drottning). Medan Ingrid ännu står halft försjunken i sin syn, sätter Herr Ulf, utan att hon gör motstånd, ringen på hennes hand, som han därpå höfviskt kysser. Fru Rikissa omfamnar Ingrid. Riddarne vexla ett handslag. Förhänget sluter sig hastigt. Ingrid, Rikissa, Ulf, Sten, Riddare (svenner)

(Scenförändring)

Förhänget öppnas åter.

Andra bilden

Scen 1: Hos Ran: En hög, praktfull sal med genomskinliga väggar och spelande, mångfärgade dagrar i höjden. Utanför stå sällsamma bjärta jätteblommor, vaggande af och an i vattnet. Längre bort skymta stund efter annan hafsvidunder fram och försvinna åter i dunklet. Ran och Waldemar sitta tillsammans under en tronhimmel och åse Tärnornas dans. Ran ger de dansande ett tecken att upphöra. Ran, Waldemar, Rans tärnor

Scen 2: Ran böjer sig ömt fram mot Waldemar. Tärnorna kommer med vin. Ran löser ett stort, praktfullt blomster från sin barm och kastar i bägaren, som hon räcker Waldemar. Denne tömmer långsamt drycken. – Paus.
Waldemar sjunker ned inför Ran, omfattande hennes knän. Ran böjer sig fram och trycker en lång kyss på hans läppar. Tärnorna omsluta gruppen.
En tärna frambär en ny dryck. [Anteckning i autografen: "Från detta ögonblick återupptaga tärnorna sin dans och beledsaga hela tiden handlingen med lämpliga gruppställningar och rörelser ..."] Waldemar får, när han mottager bägaren, plötsligt syn på en guldring, som glänser på hennes hand, springer upp, rycker häftigt till sig ringen [som han känner igen som den han givit Ingrid]. Waldemar vill störta ut. Tärnorna sluta sig samman och hejda honom. På afstånd blir en hvitskimrande trappa synlig. Tvänne [sic] tärnor ledsaga Waldemar ut ur salen och uppför densamma. Klockringningen höres åter, starkare än förut. Waldemars åtbörder vid bortgåendet uttrycka bestörtning och förtvivlan. Ran stiger upp på tronen – blickar efter Waldemar med ett stort hemlighetsfullt leende. Ran, Waldemar, En tärna, De öfriga tärnorna

Förhänget sluter sig

[Anteckning i autografen ang byte av taktart: "7/4-takten bör här uppfattas som en sammandragning av två 4/4-takter, uppkommen på det sätt, att den förstas sista fjärdedel skjuter in över och sammanfaller med den senares första."]


Akt III
Ingrids och Ulf Tuvessons bröllop

Förspel: Livligt och festligt C-dur 3/4

Förhänget öppnas.

Scen 1: Riddarsalen på Solö. Ingrid och Ulf Tuvesson (brud, brudgum) sitta på en upphöjning till höger. Mitt emot dem Sten Folkesson och Fru Rikissa samt Mårten Prest. Längre bort Bröllopsgäster, bänkade kring dryckesbord i salens bakgrund. Svenner gå omkring med vinkannor och bägare och skänka i. I en grupp på golfvet stå Brudtärnor och Brudsvenner sjungande. Ingrid sitter blek och orörlig. Brudparets skål tömmes under fanfarer. Ingrid, Ulf, Sten, Rikissa, Mårten, Svenner, Brudtärnor, Brudsvenner

Scen 2: Man lemnar sina plaser och vandrar af och an i salen och angränsande gemak. Herr Ulf ses gå fram till brudsviten och tacka; slår sig därpå i samspråk med Herr Sten. Mårten Prest tar avsked av fru Rikissa, som ses tacka honom, och avlägsnar sig. Alla strömma in i salen. Ingrid, Ulf, Sten, Rikissa, Mårten, Svenner, Brudtärnor, Brudsvenner

Scen 3: De yngre ordna sig till en danslek, hvari även Ingrid och Herr Ulf deltaga. Ingrid, Ulf, Sten, Rikissa, Svenner, Brudtärnor, Brudsvenner

Scen 4: Ett anskri höres bland gästerna. Dansen avstannar. Alla stå orörliga, blickande mot fonddörren som plötsligt öppnats och där Waldemar visar sig, blek stirrande in i salen. Waldemar stiger sakta fram mot Ingrid som ryckt sig lös från Herr Ulf och förstenad betraktar honom [Waldemar]. Fru Rikissa och några andra kvinnor skynda fram till Ingrid, som är nära att falla i vanmakt, och föra henne ut. Waldemar drar blankt och anfaller med förtviflans våldsamhet Herr Ulf. Herr Ulf drar blixtsnabbt sin värja. Tvekamp. [Anteckning i autografen: "(ett hugg på hvarje fjärdedel)".] Herr Ulf såras, vacklar i de kringståendes armar (föres ut). Männen storma med höjda klingor fram mot Waldemar. Allmän fasa och bestörtning. De kvinnor som ej följde Ingrid ut, utan stannat kvar, flykta förfärade. Männen utrymma salen. Waldemar står länge stum och blickar efter de flyende. Waldemar, Ulf, Rikissa, Ingrid, Sten, Kvinnor, Män

Scen 5: Waldemar sjunker så stönande ned på en bänk. Aftonsolen faller in. Waldemar springer upp, ropar vildt. Aftonglansen försvinner. Waldemar utstöter ett skri. Han böjer sig ned, gömmer ansiktet i händerna och förblir i denna ställning, medan som enda synligt tecken af den bittra själskampen en darrning gång efter annan skakar hans gestalt. Det skymmer allt mer. Ett svagt månsken faller in. Waldemar

Scen 6: Ingrid inträder sakta. Waldemar springer upp från bänken och kastar sig ned på knä. Ingrid böjer sig fram och kysser hans panna. En plötslig vindstöt hviner genom slottet och rycker upp ett af salens stora nischfönster. Ett aflägset brus höres, som under det följande långsamt tilltager. Waldemar springer upp, lyssnar, vill skynda ut och återvända till Rans värld för att rädda Ingrid undan Rans hämnd. Ingrid hejdar honom. Waldemar sluter henne i sina armar. Ingrid, Waldemar

Scen 7: Rans stämma höra utifrån hafvet. Ingrid rycker sig lös, drager Ulf Tuvessons ring af handen och kastar den ut i hafvet, sätter Waldemars ring på sitt finger och sträcker denna triumferande ut mot havet. Ran visar sig i fönstret, gungad av det stigande havets vågor. Hon har en djupt mörkblå glänsande dräkt och belyses av ett mörkblått skimmer. I hennes svarta hår och på dräkten glimmar det som av mareldar. Hon sträcker sig mot Waldemar. Waldemar och Ingrid utbrister unisont i högsta jublande hänryckning.
Ran försvinner med ett vildt skri. Waldemar och Ingrid vexla en brinnande kyss och störta sig efter henne ut i hafvet. I samma ögonblick inträder fullkomligt mörker. Ett starkt dån höres jämte bruset af väldiga vattenmassor, varar en stund och aftager långsamt. Ingrid, Waldemar, Ran

Slutscen: Ett svagt ljus börjar lysa uppifrån. Scenen är havsbottnen. På något avstånd synes Solö sjunkna slott. Vid det genom vattnet dallrande månskenet ses Waldemar och Ingrid döda i förgrunden, hon med huvudet stödt mot en klippa, han lutad mot hennes barm, båda med anletena vända uppåt mot det bleka månljus, som dallrande silar ned genom vattnet. En osynlig Chör ljuder uppifrån unisont. Waldemar, Ingrid, Chör

Ett gyllene skimmer flammar genom de blågröna vattenrymderna.

Förhänget sluter sig sakta med musiken.

Slut.