Wilhelm Peterson-Berger (1867−1942)

Vier Gedichte von Ricarda Huch

Skriv ut

1. Liebesreime
2. Vorfrühling
3. Die letzte Nacht
4. Musik bewegt mich

  • Tillkomstår: 1910
  • Verktyp: Röst och piano
  • Textförfattare: Ricarda Huch (1865-1947). Översättning av W Peterson-Berger
  • Dedikation: Till grefvinnan Aina Mannerheim
  • Speltid: 6 min
  • Detaljerad speltid: 6´03 (Margareta Jonth) enligt Peterson-Berger, Lieder. Margareta Jonth (sopran), Helge Brilioth (tenor), Sven Alin (piano). BIS Records LP C77-0085 (1976), BIS-42 CD (1995)

Exempel på tryckta utgåvor

Levande Musikarv. Emenderad utgåva nr 390-393 (2014)
Abraham Lundquists musikförlag, ed. nr. 4324

  • Autografen återfinns: Musik- och teaterbiblioteket

Litteraturhänvisning

Karlsson, Henrik: Wilhelm Peterson-Berger. Verkförteckning (2004) [tillgänglig hos Musik- och teaterbiblioteket]

Beskrivning av verket

1. Liebesreime: Lento assai c-moll 4/4, 16 akter
2. Vorfrühling: Con moto A-dur 4/4, 21 takter
3. Die letzte Nacht: Molto tranquillo 4/4, 9/8, 12/8, 30 takter
4. Musik bewegt mich: Andante, quasi adagio Dess-dur 4/4, 20 takter

Libretto/text

1. Daß ich dich liebe erzürnt Gott den Herrn; doch, ach, dein Liebchen wär´ ich so gern. Wüßten die Engel was du mir bist, würden sie flehen für mich zum Herrn Christ. Wenn ich nun tot bin, du weinst nicht um mich, im Paradiese da wart´ ich auf dich.

2. Horch, die jungen Keime klopfen an die feuchte Erdenmauer. Milde streich i dikken Tropfen durch die Luft ein Frühlingsschauer. Langsam wandernd laß ichs gern mir auf Haar und Wangen regnen. War der Freund nicht allzu fern mein ich, müßt er mir begegnen.

3. Schon senkt sich still die letzte Liebesnacht, ein schöner Dämon mit besternten Schwingen. Sie nimmt uns auf und trägt uns schwebend sacht durch alla Himmel die gelind erklingen.

Verlaß uns nicht! Der Tag ist nicht mehr weit, sein Goldroß steigt herauf mit dumpfen Trabe. O nimm uns mit ins Meer Vergangenheit daß es mit dir auf ewig uns begrabe.

4. Musik bewegt mich, daß ich dein gedenke, so will auch Meer und Wolke, Berg und Stern, wie andrer Art als du dir noch so fern, daß ich zu dir das Herz voll Andacht lenke.

Kein edles Bild, das nicht mein Auge zwinge von dir zu träumen, kein beseelter Reim, der nicht zu dir Erinnrung führe heim. Geschwister sind sich alle schönen Dinge.

1. Synd är den älskog jag bär i mitt sinn; men ack, hur gärna vore jag din! Kände Guds änglar min kärlek, förvisst med böner de ginge till Herren Krist. Nu, när jag död är, ej sörje du mig; i paradiset, där väntar jag dig.

2. Hör hur våta mullen sjuder av den unga groddens knoppar! Mildt i svala luften ljuder som ett sus av ljumma droppar. Långsamt går jag, regnets svall över heta kinder strömmar. Fjärran vän mig möta skall. Ack, men blott i mina drömmar!

3. Nu kommer, djup och klar, vår sista natt, en dystert skön demon med stjärnevingar. Och burna i hans famn vi lyssna matt till rymdens brus som saligt om oss klingar.

O, fly oss ej! Hör, re´n i ystert trav far dagens guldhäst att i öster prunka. O tag oss med till glömskans vida hav! Låt oss med dig däri för evigt sjunka!

4. Musikens makt till dig mitt hjärta vänder. Så även allt som strålar mildt och klart, hur fjärran än från dig till ort och art, med egen skönhets glans ditt minne tänder.

Var ädel bild tycks blott mitt öga bedja att söka din, var själfull dikt jag hör att jämt till dig min dröm och tanke för. Allt fagert är enda syskonkedja.