Liv

Prins Oscar var från unga år en offentlig person som tidigt fick motta hyllningar av olika slag. Så firades till exempel hans namnsdag på regementen och i ordenssammanhang den första december varje år ända från 1810. När Oscar blivit kronprins 1818 firades namnsdagen också av studenterna i Uppsala med en särskild ”Oscarsfest”, som kom att bli stilbildande för patriotiska studentfester under resten av seklet. I regel framfördes en nyskriven sång varje år vid dessa fester. Kronprinsen hade en livslång kontakt med universitetet i Uppsala. Dels var han universitetets kansler under hela sin kronprinstid, dels studerade han där under tidigt 1820-tal. Under denna tid deltog han i studentsången, en tradition som fortsattes av sönerna Karl och Gustaf, när de på 1840-talet studerade i Uppsala.

Efter en tids studier planerade kungahuset för Oscars giftermål. 1822 gjorde kronprinsen därför en längre resa i Europa för att söka en lämplig kronprinsessa. I Aachen träffade han pianisten och tonsättaren Edmund Passy, som debuterat som pianist på Kungl. Teatern 1817 och nu befann sig på en omfattande konsertturné. När de båda senare samma år återkommit till Stockholm började kronprinsen ta lektioner i piano och komposition av Passy. Efter några år övertogs läraruppgiften av Adolf Fredrik Lindblad, som Oscar träffat under sin studietid i Uppsala. Vänskapen med Lindblad innebar också att Oscar kom i kontakt med tyska tonsättare som Felix Mendelssohn och Robert Schumann.

Oscar bevistade regelbundet operaföreställningar och konserter. Han deltog också i det framväxande föreningslivet, till exempel genom att vara beskyddare för det 1820 bildade Harmoniska sällskapet, en förening med kör och orkester med syfte att framföra oratorier, mässor och kantater. Flertalet av Stockholms professionella musiker deltog i sällskapets verksamhet, som från 1823 leddes av hovkapellmästaren Johan Fredrik Berwald.

Oscars position i konsertlivet och hans tonsättarkontakter framgår också av minnesboken, Kung Oscars Drapa. Minnesrunor av svenska tonsättare, som utgavs i samband med Oscar I:s bortgång 1859. 14 tonsättare, däribland Ivar Hallström, J.A. Josephson, Lindblad och Ludvig Norman, bidrog med sång- och pianokompositioner som en hyllning åt kungen. En komposition av P.C. Boman utgår från en text av P.D.A. Atterbom ur sagospelet Lycksalighetens ö, ”Rolig natt!”, där texten talar om ett slutgiltigt farväl.

Verk

Bland Oscars kompositioner finns en stor mängd sånger till pianoackompanjemang, både manuskript och tryck. Genomgående är sångerna skrivna i en klassisk stil med regelbundna perioder och en harmonik som vid enstaka tillfällen får viss färgning. Hit hör fyra sånger med fransk text, Quatre Romances mises en musique. Oscars relation till studentsången visas av en komposition för manskvartett, med text ur Atterboms Lycksalighetens ö: ”Rolig natt mödans vänner hvilen er, natten snart sin slöja sänder!” Det var just denna text som var utgångspunkt för den ovan nämnda hyllningskompositionen vid kungens bortgång.

Inom den musikdramatiska genren ska särskilt nämnas operan Ryno, som till stora delar skrevs av tonsättaren Eduard Brendler till ett libretto av Bernhard von Beskow, som bland annat var operachef under några år i början av 1830-talet. På grund av Brendlers bortgång blev verket inte färdigt. Endast huvuddelen av operans första akt var klar, liksom delar av andra och tredje akten. I samarbete med Lindblad och J.F. Berwald slutförde Oscar kompositionen av operan som fick sin urpremiär på Stockholmsoperan 1834.

Bland instrumentala kompositioner finns ett par marscher för piano, varav två stycken skrivna med anledning av kung Carl XIII:s begravning 1818. Huruvida de framförts vid detta tillfälle är dock omöjligt att avgöra idag.

Även om Oscars kompositioner inte framförs idag hade han en stor betydelse för musikintresset i Stockholm under tidigt 1800-tal, både genom sitt eget komponerande och musicerande och genom sitt stora intresse för konserter och operaföreställningar.

Karin Hallgren © 2015