Fotografi av Per Bagge, 1924. (Svenskt Porträttarkiv)

En musikalisk mångsysslare

Preben Nodermann var en mångsidigt begåvad person. En uppräkning av hans intresseområden blir omfattande. En sammanfattning gjordes i en längre karakteristik (Berliner Börsen-Courier 4/9 1908) av en tysk journalist, förundrad men sympatiskt stämd inför Nodermann: språkforskare, folklorist, pianist, boksamlare, vetenskaplig författare, upphovsman till operalibretton, tonsättare av folkliga visor, operor och operetter, därtill (domkyrko)kapellmästare och, kort sagt, en särling och en sällsam person.

Man kan ringa in några sektorer i hans verksamhet inom det svenska musiklivet:

• Musikdramatik.
• Musik för barn och ungdom.
• Profan instrumental och vokal kammarmusik.
• Kyrkomusik med koralforskning och körledning.

Studier och vetenskaplig produktion

Universitetsstudierna omfattade ämnena geologi, germanska språk och estetik. I sin licentiatexamen i estetik avhandlande han ett svenskt 1600-talsdrama. Parallellt ägnade han sig åt förkovran inom musiken med dansken Otto Malling som lärare. Nodermann hoppades kunna slå igenom som operakompositör och han hade ekonomisk möjlighet att främja sina intressen. När detta befanns orealistiskt, blev han lärare i Malmö innan han sökte och fick en nyinrättad tjänst som domkyrkokapellmästare i Lund. Tillsättningen var kantad med svårigheter: flera erfarna kyrkomusiker med, som det hävdades, mer adekvat utbildning anförde besvär. Han upprätthöll tjänsten till sin död 1930.

Preben Nodermann fördjupade nu sitt hymnologiska vetande, vilket resulterade i doktorsavhandlingen Studier i svensk hymnologi, 1911, och en koralbok, utgiven i nära anknytning till Fredrik Wulff. Här förespråkade han en viss modernisering och förenkling på Hæffners grund. Nodermann hade ingen hög tanke om församlingarnas förmåga att tillägna sig nya melodier och rytmik. Han kom därmed att stå i motsättning mot Kyrkosångens vänner, en förening med nyare ideal. Debatten kring principerna var intensiv.

Den musikaliska verksamheten

Till Nodermanns förtjänster hör grundandet av en reguljär kyrkokör, 1904, och utgivningen av serien Lunds Domkyrkas körsånger. Innehållet täcker olika typer av gudstjänster, kyrkoårets skilda skeden, sånger a cappella eller med instrumentalt ackompanjemang. Han medverkade som kompositör men i än högre grad som utgivare. Vården av liturgin och den övriga gudstjänstmusiken var den ena sidan av hans gärning. Men han fick också anslag till kyrkokonserter under vardagar. Däremot intog han en restriktiv hållning till profana konserter i domen. I den ständigt aktuella frågan om orgelns skick yttrade han sig givetvis, men det var inte som organist han hade störst renommé.

Förutom produktionen av sakral musik skrev och utgav Nodermann barnvisor och sånglekar samt instrumental och vokal kammarmusik, ofta med pedagogiskt syfte. Under lärartiden i Malmö lät han eleverna framföra hans bearbetning av Glucks Orfeus och Eurydike.

Domkyrkokapellmästarens operor och operetter intog en särställning i Lunds musikliv, hans med entusiasm iscensatta operaföreställningar väckte intresse. Nodermann samlade folk ur stadens musikkretsar i sin hemmiljö, Gullebo respektive Bokebo, och presenterade gärna egna verk men också Così fan tutte och Hoffmanns äventyr. Detta fick bli surrogat för den uteblivna internationella karriären.

Enaktaren König Magnus, med motiv från svensk medeltid, uppfördes i Hamburg, där kritiken blev nedslående. Samma öde drabbade Gunnlögs saga, med ämne ur den isländska sagosfären. Den gavs konsertant i Köpenhamn 1927, där operetten Prins Inkognito redan uppförts 1909. Verken förblev sedan ospelade i professionella sammanhang. Nodermanns stil var efterromantisk med nordisk anstrykning men saknade markanta drag.

Han arbetade flitigt inom den etnologiska sfären, vilken blev hans huvudsakliga intresse under senare år. Översikten Folksagorna. En orientering var tänkt att omfatta fem delar. Endast fyra, cirka 700 sidor, färdigställdes, 1928−30, innan författarens krafter tröt. Intresset hade länge följt honom; redan som artonåring hade han hunnit samla fler än 100 sagoböcker.

Kulmen i hans samlarvurm blev dock uppbyggandet av ett partitur-, klaverutdrags- och librettobibliotek, säkerligen Sveriges största privata och av högt värde. Det har förvärvats av Sveriges Radio.  

Nodermann grundade 1900 Sydsvenska bok- och musikförlaget, som publicerade det han komponerade och ederade. Förlaget upphörde vid ägarens död.

Carlhåkan Larsén © 2016